Berlusconi avgår!

Ja, jag vet. Det här är ingen politisk blogg, gud förbjude. Men vi måste ändå ta upp det faktum att Silvio Berlusconi ikväll har avgått som Italiens premiärminister. Milans ägare och "president" har suttit vid makten i 17 år, men nu är den eran över.

På gatorna i Rom jublar folk åt faktumet att Berlusconi försvinner, och innan han meddelade sitt beslut till presidenten haglade glåporden och frukterna över honom. Italien har för tillfället en statsskuld på osannolika €1,9 biljoner (!), och sitter i en större kris än Grekland.

Det talas nu om att Berlusconi, direkt efter att ha lämnat in sin avskedsansökan, ska ha sagt att han från och med nu kommer satsa ännu mer på Milan. Om det skulle visa sig sant kan vi nog förvänta oss ett par värvningar av den tyngre sorten till den rödsvarta klubben inom den närmaste framtiden.
När den före detta premiärministern 1986 köpte ett Milan i fritt fall var det dels för att han är milanista sen barnsben, men också för att genom styrandet av en framgångsrik fotbollsklubb kunna slå sig fram inom den italienska politiken. Det finns inget italienarna älskar mer än sitt calcio, och om man då äger en av de mest framgångsrika klubbarna i landet så förbättrar det automatiskt dina chanser att lyckas politiskt. Och man skulle ljuga sig gul och blå om man påstod att han inte lyckades. Efter att ha tagit över Milan började klubben lägga titlar på hög, och under den mest framgångsrika perioden, mitten på 90-talet, slog sig så Berlusconi fram till sitt livs största mål, att bli en ledande politiker i sitt älskade Italien.
Man skulle kunna tro att Berlusconis löften om att nu satsa mer på Milan enbart handlar om att han återigen vill vinna politiska fördelar och ta sig tillbaka in i maktens centrum. Skulle dock dessa nyheter visa sig vara sanna ska nog alla milanisti gå och lägga sig med ett leende på läpparna denna lördag kväll, oavsett kvart-i-tre-ragg eller ej. Då kan A.C. Milan återigen bli en protagonist inom den europeiska fotbollen.

Hur som helst har en era nått sin slutstation, och det är nog bra för Italien som land, som förhoppningsvis kan kämpa sig tillbaka och bli en maktfaktor att räkna med. Vi calcio-älskare vet varför vår kära liga sackar efter. Det beror på den dåliga ekonomin som råder i landet, vilket bland annat resulterar i att knappt några klubbar, undantaget Juventus, har råd med en egenägd arena. Men vi har så mycket mer, vi har kärleken till sporten och den passion som genomsyrar hela den italienska mentaliteten. Vi har vår calcio, och den slår alla världens  fotbollsligor på fingrarna, varenda dag i veckan!

Forza Italia!

(Källa: SvD, DN, New York Times)