il Calciatore Mafioso

I söndags skedde en intressant grej i den kaotiska matchen mellan Genoa och Siena på Marassi. När Genoas últras valde att stoppa förnedringen och kräva tröjorna av spelarna i det egna laget var det en specifik herre som tog snacket med últras-ledarna. Hans namn är Giuseppe Sculli.

För er som inte närmare känner till Sculli så är han en 31-årig anfallare med en stabil karriär att luta sig tillbaka mot. I de tidiga tonåren lämnade han hemstaden Locri, som ligger i provinsen som på svenska heter Kalabrien, för att satsa på fotbollskarriären. Vid 18-års ålder skrev han på sitt första proffskontrakt, och det med storklubben Juventus, men det var många och långa år som utlånad till diverse småklubbar som formade den Giuseppe Sculli vi kan se idag.

Han har representerat sitt land på alla nivåer förutom på den allra högsta, men det som gjort honom allra mest känd är något som inte alls har med fotboll att göra. Många av er känner säkerligen till detta, då det varit väl känt under många år, men det är trots det en historia värd att återberätta.

Giuseppe Scullis morfar heter så mycket som Giuseppe Morabito, och det är morfadern som är anledningen till den lilla extra stjärnglans som omger Sculli, om än inte på något positivt sätt.

Ungefär samtidigt som den unge Sculli flyttade från hemstaden Locri var hans morfar tvungen att gå under jorden. Morabito lyckades hålla sig borta från lagens långa arm i hela tolv år innan han 2004 greps av polisen och fängslades.

Anledningen?

Morabito kallades även ”u Tiradrittu”, vilket kan översättas till ”skarpskytten”, och var stor boss i det världskända fruktade maffianätverket ’Ndrangheta, lokaliserat i Kalabrien.

Ni som kan er maffia-trivia vet att de tre stora italienska organisationerna är den sicilianska Cosa Nostran, den napolitanska Camorran samt den kalabriska ’Ndranghetan.

Morabito är känd för många saker, men en i sammanhanget extra intressant fakta är att han på sjuttiotalet etablerade en ’Ndrangheta-cell i staden Messina på Sicilien. Bland annat tog klanen över stadens universitet och såg till att de personer de ansåg förtjänade fina examensbevis också fick det. Allt detta skedde troligtvis i samförstånd med Cosa Nostra, då Sicilien i högsta grad är de senares område. Än idag har familjen Morabito stort inflytande i Messina.

Och varför i hela världen är detta extra intressant undrar ni. Jo, nu återvänder vi till Sculli.

Under säsongen 2001/2002 var Sculli utlånad från Juventus till Serie B-laget Crotone, och inför säsongens sista omgång hade Crotone chansen att hjälpa fotbollsklubben Messina att undvika nedflyttning, ifall de förlorade i matchen mot dem.

Under den här tiden var Scullis telefon avlyssnad av polisen, eftersom lagen väldigt gärna ville ha tag på hans morfar som var på flykt undan rättvisan. Genom att lyssna av fotbollsspelarens samtal hoppades man få kännedom om Morabitos förehavanden, men istället lyckades man höra något annat intressant.

Sculli hade, i Crotones sista match för säsongen, sett till att laget förlorade mot Messina genom att bland annat missa en straff. Men han gjorde också ett mål i första halvleken, något som kan verka förbryllande, men sanningen är att han gjorde det av en anledning.

Så här förklarade Sculli sitt agerande för sin kusin i ett avlyssnat telefonsamtal:

”Vår president ville ha alla pengar själv, men jag sa till honom att vi skulle dela kakan i lika stora delar. Så jag gjorde ett mål och skrämde ihjäl alla. I halvtidsvilan var de galna på mig, de sa till och med att jag inte var en man av heder. Till slut förstod de att de var tvungna att betala mig ifall de ville vinna. Och de gjorde det.”

Messina klarade sig alltså kvar i Serie B tack vare Giuseppe Sculli, barnbarnet till maffialedaren Giuseppe Morabito som styrde stora delar av den sicilianska staden.

Finns där ett samband? You tell me. Några säsonger senare spelade Giuseppe Sculli i Messina.

Giuseppe Morabito är ingen smålallare som blåsts upp i medierna för att han råkar vara morfar till en känd fotbollsspelare. När han arresterades sa talesmän för den italienska antimaffia-organisationen att gripandet av Morabito var viktigare än det av Cosa Nostras mytomspunne ledare Bernardo Provenzano.

I ljuset av detta kan man möjligtvis förstå varför det var just Giuseppe Sculli som medlade med últras-supportrarna i söndags. För vem säger emot någon som tillhör en av de mest kända maffiafamiljerna i Italien?

Campione d'Italia

Ja, så är det. Juventus är nu italienska mästare säsongen 2011/2012. Med fem omgångar och 15 poäng kvar att spela om kan det verka vågat att säga så, men sanningen är att det inte är det minsta vågat.

Efter söndagens uppvisning mot Roma och Milans kollaps på San Siro leder nu Juventus Serie A med tre poängs försprång till Milan, tre poäng som i verkligheten symboliserar fyra poäng, då inbördes möten avgör om två klubbar hamnar på samma poäng.

Det första jag vill ha sagt är att Juventus förtjänar titeln. Nu kanske vissa börjar koka och tänker på domare och dylikt, men lugn i båten. Juve har visat sig vara det klart bästa laget med det överlägset bästa spelet i hela ligan. Antonio Conte har verkligen satt en blåslampa i arslet på sina spelare, vilket syns tydligt match efter match. Och det har gett resultat.

I min värld hade jag aldrig kunnat tro att den gamla damen skulle hålla hela vägen in i mål så som de har gjort. Att de orkar. Och den där backlinjen som vi var så tveksamma till inför säsongen. Herregud, den har visat sig vara Serie A:s bästa. 

För att inte tala om mittfältet. När du slår på tv:n för att följa en match med Milan vet du aldrig vilken mittfältsuppställning du kommer få, men när det gäller de vitsvarta från Turin behöver du inte ens kika på laguppställningen för att veta att det är Marchisio, Vidal och Pirlo som spelar där. Och som de har gjort det.

Anfallet håller kanske inte bästa Serie A-klass, men vad gör det när de tre andra lagdelarna håller absolut världsklass.

Och nu till er som fortfarande tycker att det är lite väl tidigt att skriva en hyllningstext till Juventus. Den feta damen har ju inte ens börjat på sista versen än, tänker ni.

Jo, det har hon. Hon står just nu och bara tar in publikens jubel och hör deras vädjan efter ett extranummer.

Så här ser spelschemat ut i de fem matcher som väntar:

Juventus

Cesena (borta)

Novara (borta)

Lecce (hemma)

Cagliari (borta i Trieste)

Atalanta (hemma)

Milan

Genoa (hemma)

Siena (borta)

Atalanta (hemma)

Inter ("borta")

Novara (hemma)

Ja, jag vet inte om jag behöver ge någon närmare förklaring till varför ligan är avgjord? Det finns inte en möjlighet i helvetet att Milan tar in fyra poäng i de matcher som återstår, så är det bara. Det skulle i så fall kräva en total härdsmälta som drabbar hela Turin, och det kommer aldrig hända. Contes grabbar är gjorda av hårdaste virke.

Så grattis Juventus till er 28:e scudetto! Det var inget vi hade förväntat oss inför säsongen, men ni har bevisat att ni är väl värda den titeln. 

Nu kan ni bjuda på det där extranumret som publiken ropar efter.

 

Helgens Serie A

Jaha ja, en vecka har gått och nu är det snart dags igen för lite italiensk fotboll i rutan. Det är som bekant enbart sex omgångar kvar är den här säsongens upplaga av Serie A, och det strids på många håll om åtråvärda placeringar. Det är inte bara scudetto-kampen mellan Juventus och Milan som pågår, utan det pågår även stora fajter om Europa-platserna och platserna ovanför nedflyttningsstrecket.

På grund av Piermario Morosinis tragiska bortgång förra helgen kommer den omgång som då skulle ha spelats istället spelas i mitten av kommande vecka. Så här ser det ut:

Tisdag 24 april

18.30 Atalanta-Chievo
18.30 Cagliari-Catania

Onsdag 25 april

12.30 Novara-Lazio
15.00 Siena-Bologna
15.00 Roma-Fiorentina
15.00 Udinese-Inter
15.00 Lecce-Napoli
15.00 Palermo-Parma
18.00 Milan-Genoa
18.00 Cesena-Juventus

Det blir således lite oortodoxa tider, vilket kan ställa till det för alla fans som faktiskt arbetar, både de på plats och de som följer hemifrån sofforna. Tur att vissa jobbar natt och har en plugga-hemma-dag...

Men i helgen är det alltså helt andra matcher som väntar, och om vi nu noggrant går igenom de strider som som står tillbuds ser det ut som följer:

Juventus 68 p
Milan 67 p

Milan-Bologna
Juventus-Roma

I scudetto-striden kan vi tydligt se vilka som har helgens enklaste uppgift framför sig. Milan tar emot ett ganska svagt Bologna som ändå bör klara sig undan den vedervärdiga bottenstriden. För tillfället har Bologna sex poäng ner till jagande Lecce under strecket, vilket inte alls är speciellt mycket, men trots det ligger man på en tolfteplats, med bara tre poäng upp till Catania på åttondeplats.
Det är med andra ord en match Milan bör vinna. Vi har under senare tid sett ett slitet Milan, men den här lediga tiden som nu uppstod har bara varit av nytta för de regerande mästarna. Man har kunnat ladda batterierna och arbeta i lugn och ro, och troligtvis kan man få tillbaka en del skadade spelare inom en snar framtid. Något annat än tre poäng i den här matchen finns inte om de rödsvarta ska kunna fortsätta drömma om den där skölden.

Serieledande Juventus är oerhört starka och ångar på som om kraften aldrig skulle ta slut. I helgen ställs man dock mot ett krångligt Roma som man aldrig vet var man har, och det är dessutom ett Roma som i allra högsta grad är med och slåss i den strid vi kommer till här nedan.
Kan Juventus tappa poäng här? Visst, det är fullt möjligt. I sådana fall tror jag först och främst på ett kryss, för jag har väldigt svårt att se Juve förlora hemma mot ett så pass ojämnt Rom-lag.
Det blir en högdramatisk match, och många Milan-fans ser nog den här matchen som den där Juve möjligtvis kan tappa poäng av de matcher som återstår. Så en vinst här skulle betyda att bianconeri tar ett jättekliv mot den efterlängtade ligatiteln, medan ett poängtapp för de rödsvarta att tro igen.

Lazio 54 p
Udinese 51 p
Roma 50 p
Napoli 48 p
Inter 48 p


Chievo-Udinese
Napoli-Novara
Fiorentina-Inter
Lazio-Lecce
Juventus-Roma


Kampen om den sista Champions League-platsen går vidare, liksom den något mindre heta kampen om de två Europa League-platserna.

Lazio sitter utan tvekan i förarsätet med de tre poäng de har ner till närmast jagande lag. Dock har man lite skadeproblem som bekymrar, vilket kan visa sig kostsamt vad det lider. I helgen ställs man dock mot ett ganska tufft motstånd, då ett vasst Lecce med talangen Luis Muriel och rutinerade Davide Di Michele kommer på besök för att sätta käppar i hjulen. Lecce jagar ju lagen ovanför nedflyttningsstrecket, men mer om det nedan.

Udinese reser till Bentegodi i gästvänliga Verona för att ta sig an niondeplacerade Chievo, ett lag som överraskat på många den här säsongen. Det blir en svår uppgift för herrarna från Friuli, som absolut behöver tre poäng för att sätta press på romarna tre poäng framför. Frågan är hur Piermario Morosinis bortgång har påverkat spelarna? Morosini tillhörde ju Udinese, och man vet aldrig hur ett lag reagerar på en sådan förlust.
Det blir en svår match hur som helst, men jag lutar nog åt ett oavgjort resultat. Bentegodi är ingen drömarena att spela på.

Som vi redan skrivit ovan så beger sig alltså Roma till Turin för att försöka sno poäng av den gamla damen och indirekt hjälpa Milan i titelkampen. Romarna själva har nog siktet mer inställt på den där tredjeplatsen, vilken faktiskt finns inom räckhåll för seriens kanske mest ojämna lag. Fyra poäng skiljer giallorossi från ärkerivalerna från Lazio, och det finns inget hellre man skulle önska än att få knäppa dem på näsan.
Men uppgiften är ju minst sagt tuff, och jag tror Roma får svårt att få med sig en endaste liten poäng från Juventus Stadium. Men om CL-drömmen ska leva så måste åtminstone ett kryss bärgas, det är min fasta övertygelse. Men svårt blir det.

Napoli har helgens lättaste motstånd av de lag som är inblandade i kampen om tredjeplatsen, och bör således ta tre säkra poäng hemma på San Paolo mot ett redan avsågat Novara. Men laget har sett otroligt svagt ut ända sen uttåget ur Champions League, och har klart sämst form av de här fem lagen. Nu får man dessutom klara sig utan Ezequiel Lavezzi ett tag, vilket kan visa sig nog så kostsamt. Jag tror inte att Napoli kommer vara med och slåss om tredjeplatsen. Man är redan sex poäng efter Lazio, och med den form man har kan jag omöjligt se dem jaga ikapp. Det kan nog till och med bli så att Napoli får hålla sig i Italien helt och hållet nästa säsong, för det blir lika svårt att knipa en EL-plats. Napolis hopp står till att den här vilan har varit mer än nyttig för spelarna, annars ser det mörkt ut.

Inter ligger lika illa till som Napoli, med sex poäng upp till Lazio. Marco Branca har på egen hand avskrivit Inter från striden om CL-platsen, men på vissa håll finns fortfarande hoppet kvar. I helgen blir det alltså ett besök i Florens för att ta sig an Milan-dödarna Fiorentina, vilket kan bli ett tufft möte för Stramaccionis mannar. Viola är i stort poängbehov, och ska jag bjuda på ett litet speltips så ligger krysset väldigt nära till hands.

Cagliari 38 p
Parma 38 p
Fiorentina 37 p
Genoa 36 p
Lecce 34 p


Parma-Cagliari
Fiorentina-Inter
Genoa-Siena
Lazio-Lecce


Alla kanske inte håller med mig om att det enbart är dessa lag som är indragna i nedflyttningsstriden, och det kan jag ha full förståelse för. För sanningen är att det finns ytterligare fyra lag som skulle kunna dras ned i skiten, men någonstans måste man ju begränsa sig.

Omgången kickar igång 18.00 på lördag med en superviktig match mellan Parma och Cagliari, två lag som alltså i allra högsta grad slåss för sin överlevnad. Inget av lagen har väl någon superform, men på förhand ser väl ändå gänget från skink- och oststaden något vassare ut för tillfället. Dessutom har de ju Sebastian Giovinco, en spelare ämnad för stora uppgifter.
Det är en match på liv och död, och jag tror att det är Parma som får kliva av gräset framåt åtta-tiden med ett leende på läpparna. Cagliari är så pass skakat i övrigt så man vet inte var de står. Tacka president Cellino för det.

Fiorentina tar alltså emot Inter hemma på Artemio Franchi, och som jag skrev ovan så lutar det starkt åt ett kryss i den här matchen. Fiorentina måste verkligen slåss med både näbbar och klor för att klara sig kvar i Serie A, något som är helt obegripligt med de spelare de förfogar över. Men jag tror att de klarar det, så pass starka är de. Jovetic visar vägen.

Ett annat rejält krislag är Genoa, Italiens äldsta fotbollsklubb. Även här handlar det om ett lag med en trupp som är alldeles för bra för att vara indragen i denna strid. Men sanningen är att laget inte har vunnit en match sen 5:e februari. Det är elva matcher det. Nu möter man alltså Siena, ett lag som bara ligger tre poäng före dem i tabellen. Siena har dock sett ganska bra ut under våren och rest sig från botten upp till en trettondeplats i nuläget, så det blir en svår nöt att knäcka för Genoa. Båda lagen behöver poäng, men min slant singlar mot Sienas håll.

Lecce är laget på allas läppar för tillfället, då det är laget som jagar de stora ovanför nedflyttningsstrecket. Laget har inte förlorat på de fem senaste matcherna, och killar som Luis Muriel och Davide Di Michele har imponerat storligen under de senaste omgångarna. Lecce är ett lag på frammarcsh, och jag tror faktiskt att de kommer behålla sin Serie A-plats när vi i mitten på maj summerar den här säsongen.
I helgen är det dock ett svårt möte som väntar dem, när tredjeplacerade Lazio ska omkullkastas på romarnas arena, Olimpico. Kan Lecce skrälla igen? Om de gör det, då blir det minst sagt svettigt hos Viola- och Grifone-supportrar.

Ja ni, så där ser det alltså ut inför helgens omgång. Hur tror ni att de olika striderna slutar? Vilka blir mästare? Vilket lag tar tredjeplatsen? Vilket lag följer med Cesena och Novara ner i Serie B?

Se så, kommentera nu!

 

Livets goda

Vi får vänta ända till helgen på ytterligare italiensk fotboll på grund av de tråkiga omständigheterna som dessa dagar kännetecknas av. Jag har inte så mycket att skriva om just nu, men jag filar på några fina inlägg angående bland annat efterfrågade Grande Torino och säkerligen en hel del annat smått och gott.

Jag hoppas att ni har det bra där ute och tar vara på livet ni lever. Umgås med nära och kära, gör saker som ni trivs med och ha bara allmänt trevligt. Vi vet aldrig när vår tid här är över, så det gäller att ta vara på livets goda så länge möjligheten finns.

För Piermario Morosini finns inte den möjligheten längre, men han återförenas istället med sin älskade familj i livet efter detta.

Själv har jag spenderat den här fotbollsfria helgen med att besöka Globen med min kära för att bevittna en del av livets goda. Och nej, jag pratar inte om UFC.

Vi hörs av under veckan och ser med tillförsikt fram emot helgens Serie A.

Take care!

.

Riposa in pace, Piermario Morosini

Det är inga bra tider för italiensk fotboll just nu, inte alls bra tider. Det är bara två dagar sedan vi ledsamt var tvungna att konstatera att Lazios 17-årige ungdomsspelare Mirko Fersini avlidit efter den mopedolycka han var inblandad i förra veckan. Idag, lördagen den 14:e april, är vi tyvärr tvungna att göra ett likadant konstaterande.

25-årige Piermario Morosini drabbades av tre raka hjärtinfarkter 30 minuter in i dagens match mellan Pescara och Morosinis Livorno i Serie B. Trots återupplivningsförsök och färd till sjukhuset i Pescara gick inte ynglingens liv att rädda.

Morosini var utlånad till Livorno från Udinese, ett Udinese som han lämnade så sent som i januari. Han har totalt spelat 5 matcher i Serie A under sin karriär, och mittfältaren som växte upp i Atalantas ungdomssystem har dessutom representerat Italien på U17- och U21-nivå.

På det personliga planet har Morosini haft det jobbigt, då hans mor avled när han var 15, och två år senare dog även hans far. Dessutom tog hans yngre bror livet av sig för en tid sedan, vilket lämnade Piermario och hans syster och andra bror ensamma. De både syskonen till Morosini hade dessutom handikapp.

Sorgen är självklart stor i hela fotbolls-Italien, och förbundet har till följd av denna tragiska händelse valt att ställa in alla helgens matcher i Serie A, Serie B och Lega Pro.

Tyvärr omgärdas denna sorg av ytterligare mörka moln då det nu spekuleras i att ambulansen var sex minuter sen till arenan, troligtvis beroende på att en polisbil blockerat nödingången. Dessutom sägs det att det inte fanns någon defibrillator på arenan, vilket kan ha försvårat återupplivningsförsöken.

Dock ska sjukhusets kardiolog ha funnits på plats på arenan, och han ska ha sprungit in på planen för att hjälpa till, likt situationen i England då Boltons Fabrice Muamba råkade ut för hjärtstillestånd. Muambas liv gick som tur var att rädda.

Tyvärr var inte Piermario Morosini lika lyckosam. Våra tankar finns nu hos hans syskon och övrig närstående familj.

Riposa in pace, Piermario Morosini!

Per sempre uno di noi.

(Källa: Football Italia)

Ödets dag i Milano

Idag är en viktig dag för de båda Milano-klubbarna då Milans kamp om scudetton går vidare i hemmamötet med Genoa och Inters jakt på den åtråvärda tredjeplatsen når sin kulmen i och med bortamatchen på Friuli.

Milan möter ett extremt svagt Genoa som dock har allt att kämpa för då de i högsta grad är indragna i nedflyttningsstriden. Hamnklubben ligger fyra från botten, med bara två poäng ner till ett formtoppat Lecce. Det kan alltså mycket väl vara så att Genoa efter den här omgången ligger på nedflyttningsplats, även om Lecce imorgon tar emot Napoli på Via del Mare.

Milan behöver vinna resterande matcher om man ska kunna drömma om att ta sig förbi Juventus. Turin-laget är i exceptionell form och kommer knappast tappa poäng i många matcher, om ens någon. Så Milan behöver troligtvis gå rent säsongen ut, och det kan bli nog så svårt med ett Milano-derby runt hörnet. En vinst mot Genoa är således avgörande.

Det andra Milano-laget, Inter, har tagit upp jakten på den där tredjeplatsen som så många klubbar nu jagar. Man har tre poäng upp till kvällens motståndare Udinese, medan tredjeplacerade Lazio ligger ytterligare tre poäng framför. Så det är inte helt omöjligt för Inter att jaga ikapp det där försprånget, även om Marco Branca menar att man inte är inblandade i den striden.

Men då gäller det att vinna kvällens svåra bortamatch i Udine, för annars är hoppet om tredjeplatsen borta. Och det blir nog så svårt, eftersom Udineses chans på Champions League-platsen är ännu större. Di Natale och Co. lär jaga livet ur sig ikväll för att hänga på Lazio. Romarna i sin tur möter imorgon bottenlaget Novara, en match som bör resultera i tre säkra poäng för Edy Rejas grabbar.

Det är alltså en ödets dag för Milano-lagen. Ska Milan hänga på i scudetto-kampen? Kommer Inter kunna fixa Champions League-spel till nästa säsong?

Ny mardröm för Beppe Rossi

De två spelare som Italien väntat och längtat efter inför sommarens EM-slutspel i Polen och Ukraina har båda dragits med svåra skador och varit tveksamma inför sommaren. Förra helgen återvände den ena till fotbollsplanen när Antonio Cassano gjorde comeback efter sin hjärtoperation. Den andra spelaren som hela stövellandet väntade på var Villareals anfallsess Giuseppe Rossi, men nyheterna kring honom är desto dystrare.

I höstas drog Rossi av korsbandet i ena knät, och har sedan dess kämpat hårt mot klockan för att kunna representera Italiens färger i sommar. Han har också varit högaktuell för en flytt hem till Serie A under sommarens mercato, så visst har 25-åringen haft en del att kämpa för.

Nu när han precis var på god väg att återvända ut på det gröna gräset så råkade han ut för ett nytt dråpslag. Rossi slet av samma korsband igen under träning, och istället för spel i EM så får anfallaren lägga sig på operationsbordet ännu gång. Därefter väntar sex nya månader av rehabilitering.

Jag tror inte att jag närmare behöver förklara vidden av denna mardröm. Det är förstås något alldeles fruktansvärt för en 25-årig fotbollsspelare. Han är i sina bästa år och hade en grym utveckling framför sig, åtminstone såg det så ut innan första gången korsbandet gick av. Att ta sig tillbaka till toppen efter två raka identiska skador kommer självklart bli tufft, och det blir svårt att övertyga någon potentiell arbetsgivare att satsa på en spelare som dragit av korsbandet två gånger på raken.

Tungt för Rossi, tungt för Italien och tungt för den klubb som hade siktet inställt på honom inför sommaren. Vi får hoppas att han lyckas kriga sig igenom den här rehabiliteringsperioden och komma ut i ljuset på andra sidan. För just nu är det mörkt, väldigt mörkt.

Dai Beppe!

Följ Calcio Blogg på Facebook

Det är en hel del besökare som tittar in på Calcio Blogg varje dag, och om ni nu gillar det ni läser tycker jag att ni ska "gilla" Calcio Blogg på Facebook.

På så sätt kan vi få en utökad krets av läsare, och ni läsare kan få uppdateringar om allt som skrivs här på bloggen. För man vill ju inte missa något inlägg, eller hur?

Stort tack för att ni läser! Kom ihåg att göra era röster hörda mer. Det är okej att tycka olika och diskutera. Det är också okej att såga samt lämna önskemål om vad man skulle vilja läsa mer om.

Benvenuto!

Riposa in pace, Mirko Fersini

Tyvärr nås vi idag av den tragiska nyheten att Lazios 17-årige ungdomsspelare Mirko Fersini under morgonen avlidit. Detta som en direkt följd av mopedolyckan som Fersini var inblandad i under långfredagen.

Han låg i irreversibel koma och det fanns tyvärr inget sätt att rädda hans unga liv.

Detta är givetvis otroligt ledsamt för alla oss calcio-älskare i allmänhet och hela klubben Lazio i synnerhet, men framför allt är det en ofattbar tragedi för Fersinis familj. Inga föräldrar ska behöva begrava sitt eget barn, absolut inte ett barn vars liv inte ens har tagit fart.

Det finns inga fler ord som kan förklara eller få oss att förstå vilken tragedi det här är. Våra tankar finns hos Mirkos familj och även hos klubben Lazio som förlorat en son och en stor fotbollstalang.

Riposa in pace, Mirko Fersini!


.

Avgörandets omgång

Milan har rest till Verona för att ikväll ta sig an ett formstarkt Chievo på Bentegodi. Efter helgens förlust mot Fiorentina hemma på San Siro samt Juventus vinst på Sicilien mot Palermo finns det bara ett resultat som duger för Milan ikväll, vinst.

Men det kommer inte bli enkelt. För det första är Verona en stad som inte ligger Milan nära hjärtat. För det andra är Chievo ett lag som spelat riktigt bra den senaste tiden och placerar sig på en finfin niondeplats i tabellen. I helgen slog man Catania hemma på Bentegodi, samma Catania som för en och en halv vecka sedan kryssade mot Milan.

Det säger en hel del om hur uppladdningen inför matchen har sett ut. Många tänker säkert att detta blir en enkel match för Milan, men då föreslår jag att man genast tänker om. Som om det inte vore nog med att Verona är en stad som ligger på minussidan hos de rödsvarta och att värdarna är i fin form så finns även det faktum att Milan MÅSTE vinna kvar att ta i beaktande. Skulle Milan tappa poäng samtidigt som Juventus imorgon spöar på Lazio så är det en lång väg upp för Milan, och i den form som Juventus är i kan jag omöjligt se att Milan skulle fixa det. Men detta scenario förutsätter givetvis att Juventus verkligen vinner imorgon mot ligatrean Lazio, vilket kanske inte är så säkert.

Men Milan har en särdeles press på sig inför kvällens match, och utöver detta saknar man som vanligt en hel del spelare. För att inte tala om alla skador så är det så att Daniele Bonera, Massimo Ambrosini och Alberto Aquilani är avstängda. Skadelistan ser ut som följer:

Mark van Bommel
Ignazio Abate
Luca Antonini
Thiago Silva
Filippo Inzaghi
Kevin-Prince Boateng
Alexandre Pato
Djamel Mesbah
Flavio Roma

Slutsats? Ja, det börjar ju se positivt ut. Det är bara 12 spelare som missar kvällens match, varav Flavio Roma aldrig ens skulle vara påtänkt. MilanLab jobbar bra.

Chievo kommer med ett starkt lag till matchen. De enda som saknas, som är av någorlunda betydelse, är Davide Moscardelli, Boukary Dramé och Gennaro Sardo. Laget kan däremot ställa upp med en offensiv bestående av fina namn som Cyril Thereau, Alberto Paloschi och framför allt Sergio Pellissier. Det är en ganska stark tridente det, med en Milan-ägd Paloschi som vill visa vad de rödsvarta gått miste om. Bakom de tre finns ett av årets utropstecken i Serie A, amerikanen Michael Bradley. Många känner honom som sonen till den före detta amerikanska förbundskaptenen i fotboll, Bob Bradley, men sonen har möjlighet att bygga sig ett större namn än farsgubben. Han har imponerat stort på mig under säsongen och sliter alltid ut sig totalt, så håll ett öga på jänkaren ikväll.

Ja ni, milanisti och juventini. Ska scudetto-racet avgöras redan den här veckan eller fortsätter vi ett tag till? Känslan säger att Chievo kan vara laget som sätter stopp för Milan, och då får de rödsvarta sätta hoppet till att Lazio kan utföra mirakel imorgon på Juventus Stadium, för annars är det med största sannolikhet över, även om hoppet givetvis alltid finns kvar så länge de teoretiska chanserna lever.

Ikväll får vi det första svaret, medan vi får vänta till imorgon på det andra. Hoppas ni hänger med!

(Källa: La Gazzetta dello Sport)

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Juve visar intresse för Milans veteraner

De nya serieledarna Juventus gjorde en kanonvärvning i somras när Andrea Pirlo kom som bosman från konkurrenten Milan, som inte ville erbjuda ett längre kontrakt till passningsgeniet. Pirlo hade svårt att ta plats under förra säsongen i rödsvart, och många var vi som trodde att Brescia-sonens glansdagar var ett minne blott.

Men så fel vi fick. Pirlo har varit en gigant i årets upplaga av Juventus och har stor del i de framgångar som klubben nu röner. Flytten till Turin har varit ett rejält uppsving för 33-åringen, och nu är det möjligt att fler Milan-veteraner tar samma väg.

Om vi ska tro de italienska medierna så finns chansen att den elegante försvararen Alessandro Nesta och den mångfaldige Champions League-mästaren Clarence Seedorf hamnar i vitsvart till nästa säsong, då deras kontrakt med Milan går ut i sommar. Det är väl känt att Milan behöver rensa ut en hel del gamlingar, och den här sommaren ger dem chansen att göra detta, då många veteraners kontrakt går ut.

Nesta är nog däremot en spelare som de allra flesta i Milan skulle vilja se kvar i rödsvart. Trots att hans hjärta tillhör Rom och framför allt Lazio, så har han blivit en symbol för det eleganta Milan. En symbol som likt Paolo Maldini helst av allt bör avsluta sin aktiva karriär bärandes den rödsvarta dressen.

Men Pirlo har själv varit i kontakt med Nesta om möjligheten att flytta till industristaden Turin, så kanske finns där en chans att Milan får se sin symbol gå förlorad i sommar. Men personligen tror jag att mycket hänger på Milan själva. Hur gärna vill man se att Nesta stannar?

Dessa nyheter om Nesta har cirkulerat ett tag, men nu rapporteras det om att även den gamle holländaren Clarence Seedorf kan ta sin tillflykt till Agnelli-ägda Juve. Här är situationen lite annorlunda.

Medan Nesta fortfarande med jämna mellanrum presterar på allra högsta nivå, så har Seedorf haft det betydligt tuffare de senaste säsongerna. Visst, han lever upp som i fornstora dagar i vissa CL-matcher här och där, men annars ser det väldigt trögt ut för 36-åringen. Ibland ser det ut som att motivationen inte finns där längre, speciellt inte i matcher mot Novara eller Cesena, men tendensen är tydlig även i andra, större, matcher.

Att Seedorf skulle få ett förlängt kontrakt i sommar skulle enbart vara för lång och trogen tjänst, och inget annat. Han skulle knappast få mycket speltid nästa säsong, en säsong då de rödsvarta måste förnya och ta in nya, yngre förmågor. Kanske kan en flytt till ett starkt Juventus vara av intresse för holländaren?

Däremot tror jag inte att Seedorf kommer gå samma pånyttfödelse tillmötes som Pirlo har gjort. I Seedorfs fall är det nog så att de allra bästa dagarna har passerat, och det för ett bra tag sedan.

Kommer kompisarna att återförenas ännu en gång? Vad tror ni?

(Källa: La Gazzetta dello Sport, Tuttosport, Football Italia)

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Upplagt för Juve

En eftermiddag med härlig Serie A-fotboll är till ända, och nu har vi två ytterst intressanta kvällsmatcher att ta tag i. Och man kan säga så här, det är upplagt för Juventus nu.

Milan förlorade idag sin match hemma mot bottenlaget Fiorentina, efter ett sent mål av Juventus-ägde Amauri. En förlust som kan visa sig oerhört kostsam för de rödsvarta i kampen om scudetton. Nu sitter Juventus i förarsätet och Milan får titta på.

Roma fortsätter, som jag skrivit så många gånger förr, att blanda och ge. Idag var det Lecce som fullständigt krossade romarnas försvar, och det var framför allt talangen Luis Muriel som stod för den största showen. En viktig seger för Lecce, som dock hade hoppats att Milan kunde sköta sitt mot Fiorentina, då avståndet upp till Viola nu fotsatt är detsamma som innan omgången.

Andrea Stramaccioni fick en fin start på sin Inter-karriär förra helgen när man slog Genoa i ett målkalas som hette duga, men idag var det tillbaka till verkligheten. Laget lyckades visserligen få med sig ett oavgjort resultat från Trieste, dit matchen hade flyttats på grund av Cagliaris arena-problem, men Cagliari satte åt hårt och slutresultatet skrevs till 2-2. Men han är fortsatt obesegrad på seniornivå, den gode Stramaccioni.

Udinese vann för första gången sen omgång 25, den här gången mot Parma efter två mål av Kwadwo Asamoah och ett av Toto Di Natale. Nu är gänget från Friuli uppe på tredjeplats, på samma poäng som Lazio. Ikväll möts ju som bekant Lazio och Napoli i en match om den där tredjeplatsen, och vid Napoli-vinst skulle alla tre lag ligga på samma poäng med sju omgångar kvar. Spännande.

Nu ser vi fram emot Juventus match på Sicilien och senare slaget på Olimpico i Rom. Ska Juventus ta över serieledningen? Nu har de på allvar chans att gå om Milan och sätta rejäl press på de rödsvarta inför deras tisdagsmatch mot ett formstarkt Chievo. Men ska den gamle Juve-spelaren Fabrizio Miccoli sätta käppar i hjulen för Contes grabbar, eller ska Turin-lagets form fortsätta ta dem mot den efterlängtade scudetton.

Och sen, vem ska ta initiativet om den där tredjeplatsen. Kan Napoli skada ett redan skakat Lazio i ett kvällsmysigt Rom? Eller ska Lazio-spelarna visa rejält med hjärta och kämpa sig blodiga för Mirko Fersini och Giorgio Chinaglia?

Det visar sig ikväll. Vilken härlig påskafton det är. Häng med!

Tuffa tider hos Lazio

Det är inte lätt att vara laziale i dessa tider. Förra helgen tog legendaren Giorgio Chinaglia sina sista andetag i USA, där han levt på grund av sina små problem med rättvisan i hemlandet. 65 år blev han, Chinaglia, och han kommer hedras av Lazio och dess supportrar i kvällens stormatch mot Napoli.

Som om inte detta vore nog drabbades Lazio-lägret av ytterligare en tråkig nyhet under gårdagen, då ungdomspelaren Mirko Fersini tappade kontrollen över sin moped och skadades allvarligt. 17-åringen ska ha försökt undvika ett hål i vägen när han tappade kontrollen och körde in i en container av något slag. I kollisionen flög hjälmen av, troligtvis på grund av att de flesta ungdomar i Italien inte spänner fast hjälmen, och nu kämpar han alltså för sitt liv på San Camillo i Rom. Fersini ska ligga i koma, en koma som läkarna inte kan väcka honom ur. Han har allvarliga skallfrakturer och blödningar på hjärnan, och det allra troligaste är att man måste transplantera organ.

Fersini tillhör ungdomslaget som tränas av den gamle Lazio-spelaren, tillika Pippo-brodern, Simone Inzaghi, och skulle tydligen kallas upp till det italienska ungdomslandslaget. Nu får han istället kämpa för sin överlevnad, och en återkomst till fotbollsplanen är nog det sista som hans familj och hela Lazio-familjen tänker på nu.

Tunga dagar i Lazio. Återstår att se hur allt detta påverkar laget som ikväll slåss mot Napoli i en livsviktig match om den åtråvärda tredjeplatsen.

Men fotbollen får ursäkta dagar som dessa. Våra tankar är nu istället hos Mirko Fersini och hans familj.

Dai Mirko!

(Källa: Football Italia)

Cassanos återkomst

Äntligen är då dagen här, den dagen som de allra flesta calcio-älskare hoppats ska komma. Många var vi som tog illa vid oss av nyheterna om Antonio Cassanos insjuknande på planet hem från bortamatchen mot Roma. Det rapporterades om en stroke, och det visade sig att det faktiskt var så allvarligt. Ett medfött hjärtfel korrigerades några dagar senare och sedan dess har den glade FantAntonio kämpat i det tysta för att återigen få återvända till fotbollsplanen.

Nu är alltså den dagen här. Cassano är uttagen i truppen till eftermiddagens match mellan Milan och Fiorentina på ett vårvarmt San Siro, och chanserna för ett inhopp finns där. Både Cassano själv och Max Allegri har uttalat sig positivt om ett eventuellt inhopp, så omöjligt är det inte.

Bari-sonen, som haft en turbulent karriär ända fram till att han i januari 2011 anlände till Milano, har verkat väldigt glad och trivsam sen han anlände till Milan. En del säkert beroende på den atmosfär som finns hos de rödsvarta, men säkerligen beror det även på det faktum att han för ett år sedan blev pappa till lilla Christopher. Alla bråk och tjafs som han haft i alla sina tidigare klubbar verkar vara ett minne blott, och kanske är det så att den snart 30-årige mannen börjar bli vuxen.

Huvudsaken är att han nu är frisk och kan återuppta sin fotbollskarriär. Kanske kan han till och med få sin plats i den italienska truppen till sommarens EM-slutspel, men det är självklart beroende på hur han känner sig och hur pass väl han kan prestera i de åtta omgångar som återstår av årets Serie A.

Klockan tre sparkar matchen mellan Milan och Viola igång, och kanske kan vi få se en lycklig Cassano återvända till den gröna rektangeln, lite mer än fem månader efter det otäcka insjuknandet.

Varmt välkommen tillbaka, Antonio!

.

Pato är slut

För några dagar sen var allt positivt runt den evige brasilianske talangen Alexandre Pato. Han var tillbaka i Italien efter sin resa till USA, där han träffade en specialist som tittade till hans sargade kropp, och nu var han helt mirakulöst nog redo för spel mot Barcelona i Champions League-semifinalen.

Jag skrev förra veckan att man skulle ta rapporterna om att han skulle vara redo redan mot Barcelona med ett par nävar salt, men tji fick jag. Specialistkuren i Amerika hade gjort susen, och Pato var nu en man som skulle slippa de efterhängsna muskelskador som plågot honom de senaste två åren.

Fakta är att Pato, sen januari 2010, har dragit på sig 14 (!) muskelskador. Fjorton, alltså. 14. Det är inget annat än sjukt.

Jag har själv lårmuskulatur gjord av den känsligaste kinaporslin ni kan tänka er, men Pato är något i hästväg. Frågan vi alla ställer oss är hur detta överhuvudtaget är möjligt? Jag har i alla fall aldrig hört något liknande.

Men Pato byttes in med ungefär 20 minuter kvar av den där Barcelona-matchen för att sätta skräck i katalanernas något långsamma backlinje, men de enda han satte skräck i var de pajasar som lyfter lönekuvert på det famösa MilanLab.

För någon där måste ju hängas för det här, kan man tycka. Något måste ju vara allvarligt fel när det tar sig dessa proportioner. En extrem talang har gått till spillo, men vem har vi att skylla?

Så här förklarar Milans chefsläkare, belgaren Jean Pierre Meersseman, situationen:

"Hans säsong är nu över. Vi måste börja om från början när han har läkt ihop igen. Men vem är det som bär ansvaret för att han spelade (mot Barcelona)? Jag vet ärligt talat inte vilket helgon jag ska vända mig till nu..."

"Han har varit överallt, från Tyskland till USA, i ett försök att hitta en lösning för hans ömtåliga muskler. Han har blivit undersökt och botad. Jag har till och med bett min andlige ledare att be för honom..."

"Jag sov inte överhuvudtaget efter matchen mot Barcelona. Jag tar ansvar för bakslagen även om jag inte förstår vad det beror på. Jag har inte under de tre senaste veckorna lyckats lösa det problem som funnits i två år. Pato har blivit friskförklarad 13 gånger, men tydligen har han inte varit helt frisk. När jag såg på TV att han skadade sig igen mådde jag dåligt. Jag hade inte förväntat mig den här utgången."

Jag vet inte vad som är mest underligt, att chefsläkaren inte förstår omfattningen av brassens problem eller att han tar hjälp av någon slags voodoo-doktor? Chefsläkaren är dessutom kiropraktor, inte läkare. En hederlig gammal kotknäckare med andra ord.

Är det denna man vi ska skylla på? Det är mycket möjligt. Det som står klart är att hela MilanLab borde bytas ut mot ett gäng som kanske lyckas förebygga alla de skador som Milan dras med säsong efter säsong. För där har de faktiskt ett ansvar att ta. Det måste vara deras fel.

När det gäller Pato är jag inte lika säker. Jag tror inte det finns någon läkare i hela världen som kan lösa brassens problem. Utan att vara någon expert på området så tror jag att det ligger i generna. Musklerna håller inte för den belastning han utsätts för.

Med andra ord, jag tror att Alexandre Pato kommer lida av dessa problem karriären ut, och då är den där extrema talangen som han besitter bortkastad. Visst, han kommer nog kunna hanka sig runt och överleva, på en relativt hög nivå till och med, men jag tror inte att Pato kommer bli den där storspelaren längre. Tåget har gått och den gode Alexandre står kvar på perrongen med Barbara vid sin sida. Det är över nu.

Men, jag blir väldigt glad om jag får äta upp det här inlägget någon gång i framtiden. Ingen förtjänar att få sin karriär förstörd av skador på det här sättet. Ingen.

(Källa: La Gazzetta dello Sport, Football Italia)

Slutspelat i Europa

Ja, så var det bekräftat. Inga lag från Italien kvar i Europa-spelet, så här precis i början på april. Det finns väl ingen som är direkt förvånad, men ska vi vara nöjda med det?

Jag förstår att det finns folk som följer den här bloggen som hoppar jämfota över att Italiens sista lag i Europa-spelet, Milan, nu är utslaget ur Champions League. Skadeglädjen är en stark glädje. Men ändå, vi är snart framme i semifinaler i CL, och det med förmodligen två spanska, ett tyskt och säkerligen ett engelskt lag. Det talar sitt ganska tydliga språk om hur den europeiska fotbollen ser ut, både ekonomiskt och sportsligt.

Sen har vi ju Europa League, som också saknar italiensk fägring, men den turneringen skiter jag faktiskt i.

Milan åkte alltså ut ur CL igår kväll efter en 3-1-förlust mot Barcelona, helt efter förväntningarna. Det var nog väldigt få som på allvar trodde att Milan skulle kunna slå ut Barca över två matcher, och de få som nu trodde det fick ju bevisligen fel.

Hela "matchserien", för att låna hockeyspråk, har handlat om domaren. Förra veckan klagade Barcelona på domaren, och den här veckan var det Milans tur. Allt beroende på de straffar som tilldömdes och inte tilldömdes. Jag har ingen vidare lust att diskutera de situationerna närmare, det har gjorts på varenda forum, blogg och tidning i hela Europa igår och idag. Det enda som jag tycker är löjligt är benägenheten att skylla sina tillkortakommanden på någon annan. Det var Barca förra veckan (gräset och domaren) och Milan den här veckan (domaren). Lägg ner det tramset och gå vidare istället. Det var lika åt båda håll.

Milans spel igår lämnade en hel del övrigt att önska. Om man möter världens bästa lag kan man inte bete sig på det sätt som flera spelare i Milan gjorde igår. Det var slarv hit och bortslagna passningar dit. Det är helt omöjligt att vinna då, om inte motståndet heter Novara.

Försvarsspelet var inte alls lika bra som förra mötet, och saknaden av Thiago Silva märktes än tydligare den här gången. Någon som återvände efter en mirakelresa till USA var Alexandre Pato. Problemen med muskelskador skulle nu vara ett minne blott, men bara 13 minuter efter att han klev in i handlingarna fick han återigen kliva av. Vad som var problemet? Gissa.

Jag är inte speciellt förtjust i Barcelona, vilket jag delar med många. De är världens bästa lag, utan tvekan, men sättet de beter sig stör mig. Väldigt mycket, faktiskt. Även om jag tycker att jaga-domaren-i-en-stor-klunga-grejen har avtagit så faller de fortfarande väldigt enkelt. Men egentligen, det gör ju ganska många.

En sista sak jag måste säga är detta:

Lionel Messi är alldeles fantastisk. Hade han haft en snygg tjej, gele i håret och några tatueringar här och där skulle han vara mycket mer omtyckt än han är nu. Hade de här Youtube-klippen vi ser på honom varit från 80-talet hade vi utan tvekan sagt att han är den bäste som någonsin sparkat på en boll. Men nu är det inte så, han är en försynt ung kille som strax fyller 25, som dominerar fotbollsplanerna av idag och som kommer fortsätta göra det under en lång tid framöver.

Jag önskar att fler kunde se storheten i det, jag själv inräknad.

Hur som helst, Messi förstörde Milans dröm om avancemang och nu får de rödsvarta enbart koncentrera sig på de återstående åtta omgångarna av Serie A. Där har de i alla fall en titel att försvara. Barcelona fortsätter jakten på att försvara sin.

.

Tränarcirkusen fortsätter

Det börjar bli en vana att skriva sådana här inlägg, men vad ska man göra när hela Serie A verkar gå bananas och sparka tränare hej vilt. Årets trend är helt klart att först sparka en tränare, ta in en ny tränare som man sen sparkar, för att därefter ta tillbaka den tränare man sparkade i första läget.

Vi har sett det i Cagliari. Vi har sett det i Novara. Vi får nu se det i Genoa.

Ja, Pasquale Marino får sparken från Genoa efter bara 14 matcher vid rodret där uppe i hamnstaden. Under hans stint i klubben har laget tagit 13 poäng, men framför allt har man ligans sämsta försvarsspel då målen trillar in i baken lite stup i kvarten. Gårdagens förlust med 5-4 mot Inter var droppen för president Enrico Preziosi, som nu kallar tillbaka sin gamle tränare igen.

Alberto Malesani välkomnas tillbaka med öppna armar, och han ska nu se till att Italiens äldsta klubb behåller sin plats i högtsaligan. För tillfället har man sex poäng ner till ett vilt jagande Lecce, så det krävs att den där defensiven täpps till nu om inte allt ska gå åt helvete. Malesani hade under sina 16 matcher innan avskedet plockat ihop 21 poäng, vilket då inte alls dög för president Preziosi.

Nu får han chansen igen, och vi får se vilken effekt det kan få. Det har ju fungerat rätt hyfsat i Cagliari och Novara efter att de tog tillbaka Massimo Ficcadenti och Attilio Tesser, men frågan är vad Malesani kan göra. Det återstår att se.

Som om det inte vore nog med detta så finns det ett lag annat som ligger precis mellan Genoa och Lecce i tabellen som också kämpar för sin överlevnad, trots att de har kapacitet att placera sig betydligt högre upp, och som även de har sina funderingar på att kalla tillbaka en gammal tränare.

Jag pratar givetvis om krisgänget Fiorentina. Sinisa Mihajlovic fick sparken tidigare under säsongen efter skrala resultat och en schism med lagets supportrar. Nu kan den gamle frisparkssmekaren vara på väg tillbaka till Florens, i alla fall om man får tro tidningen La Nazione som rapporterar om att Violas ledning idag ska ha hållit ett krismöte för att fundera ut hur man ska ta sig ur den här rävsaxen. Delio Rossi har inte presterat speciellt bra sen han kom, med enbart fem vinster, och han hänger väldigt löst för tillfället.

Så varför inte, Andrea Della Valle och Co.? Trenden är tydlig. Nygamla tränare is the shit, som dagens ungdomar säger. Jag gissar att Mihajlovic är tillbaka på tränarbänken lagom till helgens match mot Milan.

.

Roma vann stort

Vi har lärt oss att Roma blandar och ger hej vilt den här säsongen. Vinster blandas med förluster med jämna mellanrum. Dagens match mot Novara var hela säsongen återspeglad i en enda match.

Novara tog ledningen genom Milano-bon Andrea Caracciolo, men därefter vände romarna på steken efter mål av januariförvärvet Marquinho och Osvaldo. Roma ledde matchen således i halvtid, men en bit in i andra halvlek hade Novaras brasseanfallare Jeda en superchans att kvittera efter att han lurat byxorna av danske Simon Kjaer, men avslutet gick dock utanför. Där var det tydligt hur osäkert detta Roma är i försvarsspelet.

I anfallet efter var det dags för en annan brasse att presentera sig efter rejält slarv av Novara i eget straffområde. Fabio Simplicio fick bollen till skänks och chippade läckert in 3-1 över målvakten som var helt utan chans. Ett riktigt snyggt mål av Simplicio, som efteråt blev gratulerad av chippkungen själv, Francesco Totti.

Därefter fortsatte svängdörrarna vara öppna, och den lille spanjoren Bojan Krkic kunde snyggt sätta även 4-1 för hemmalaget inför en nöjd publik på Olimpico.

Men Romas virriga försvar skulle visa upp sig från sin sämsta sida igen, när Rodrigo Taddei missade en hemåtpassning. Passingen landade på fötterna på Caracciolo som fint kunde spela fram japanen Morimoto som petade in ytterligare en boll bakom Maarten Stekelenburg. Taddei får ta på sig det målet efter att helt och hållet ha spelat med huvudet under armen.

Men det skulle bli ännu fler mål. Sex skulle bli sju när Erik Lamela gjorde sitt blott andra mål för säsongen i slutminuterna. Hur är det möjligt att han inte har gjort fler? Han har ju varit bra, eller hur?

5-2-seger för Roma alltså, och hoppet om den där tredjeplatsen lever fortfarande. Romarna håller säkert en extra tumme för Juventus i kvällens match mellan dem och Napoli.

.

Stormatch igen i Turin

Under gårdagen fick serieledande Milan enbart med sig en poäng hem från Sicilien efter mötet med årets positiva överraskning, Catania. Det, i en match som kunde ha slutat lite hur som helst, då bägge lagen hade en hel del chanser att avgöra tillställningen. Men det blev inte fler mål än de från Robinho och Nicolas Spolli, även om de rödsvarta säkerligen anser sig ha blivit rånade på ytterligare ett mål då Robinhos boll mycket väl kan ha varit över linjen. Men samtidigt ska man komma ihåg att det verkligen var på håret, så det är svårt att beskylla domarna i det här fallet, gentemot det som hände i matchen mot Juventus.

Däremot kan rossoneri beskylla linjedomaren för de två felaktiga offside-avblåsningarna i andra halvleken, där åtminstone ett av lägena med största sannolikhet hade resulterat i mål. Den andra linjedomaren var också i hetluften under andra halvleken, då han direkt i början dömde bort ett mål för hemmalaget för offside, vilket först verkade helt felaktigt. Men tji fick alla som skrek om mutade domare och så vidare, när reprisbilderna tydligt visade att spelaren som skarvade bollen i första läget helt klart kom från offside-position.

Nåväl, Milan fick bara en poäng och leder nu ligan med fem före Juventus, ett Juventus som dock har en match mindre spelad. De vitsvarta har ett kanonläge att ikväll äta upp en bit av försprånget som Milan skaffat sig, men det blir allt annat än en enkel uppgift.

Juventus Stadium får finbesök av Napoli, som slåss om den där åtråvärda tredjeplatsen. Förra helgen fick napolitanarna enbart en poäng mot Milans banemän Catania efter en 2-2-match där man tappade en 2-0-ledning, medan Juventus stod för en fin insats i Derby d'Italia där man slog Inter och såg till att Claudio Ranieri förlorade sitt jobb.

Den här söndagkvällen bjuder dock på tuffare motstånd än förra helgen för scudetto-jagande Juve. Truppen är intakt, och man får dessutom tillbaka Stephan Lichtsteiner till den här matchen. Napolis trupp ser lika ordinarie ut den, då Christian Maggio och Hugo Campagnaro återvänder från skadebekymmer. Endast Marco Donadel saknas ikväll, och ärligt talat, hur mycket saknas han?

Svårare motstånd är svårt att hitta för något av lagen, och båda lagen är dessutom i stort behov av alla tre poäng, då Juventus verkligen behöver ta chansen att ta in på Milan, samtidigt som Napoli behöver ta in på Lazio i och med romarnas förlust mot Parma igår kväll.

Det är ingen vågad gissning att påstå att det kommer bli åka av ikväll. Jag tror att det kan bli ett ganska hett möte, och jag tror faktiskt att Napoli kan bli det lag som orsakar Juventus första ligaförlust på den nya, fina arenan.

För herrarna Lavezzi och Cavani, de vet hur man skjuter storlag i sank.

.