Ja, så var det bekräftat. Inga lag från Italien kvar i Europa-spelet, så här precis i början på april. Det finns väl ingen som är direkt förvånad, men ska vi vara nöjda med det?
Jag förstår att det finns folk som följer den här bloggen som hoppar jämfota över att Italiens sista lag i Europa-spelet, Milan, nu är utslaget ur Champions League. Skadeglädjen är en stark glädje. Men ändå, vi är snart framme i semifinaler i CL, och det med förmodligen två spanska, ett tyskt och säkerligen ett engelskt lag. Det talar sitt ganska tydliga språk om hur den europeiska fotbollen ser ut, både ekonomiskt och sportsligt.
Sen har vi ju Europa League, som också saknar italiensk fägring, men den turneringen skiter jag faktiskt i.
Milan åkte alltså ut ur CL igår kväll efter en 3-1-förlust mot Barcelona, helt efter förväntningarna. Det var nog väldigt få som på allvar trodde att Milan skulle kunna slå ut Barca över två matcher, och de få som nu trodde det fick ju bevisligen fel.
Hela "matchserien", för att låna hockeyspråk, har handlat om domaren. Förra veckan klagade Barcelona på domaren, och den här veckan var det Milans tur. Allt beroende på de straffar som tilldömdes och inte tilldömdes. Jag har ingen vidare lust att diskutera de situationerna närmare, det har gjorts på varenda forum, blogg och tidning i hela Europa igår och idag. Det enda som jag tycker är löjligt är benägenheten att skylla sina tillkortakommanden på någon annan. Det var Barca förra veckan (gräset och domaren) och Milan den här veckan (domaren). Lägg ner det tramset och gå vidare istället. Det var lika åt båda håll.
Milans spel igår lämnade en hel del övrigt att önska. Om man möter världens bästa lag kan man inte bete sig på det sätt som flera spelare i Milan gjorde igår. Det var slarv hit och bortslagna passningar dit. Det är helt omöjligt att vinna då, om inte motståndet heter Novara.
Försvarsspelet var inte alls lika bra som förra mötet, och saknaden av Thiago Silva märktes än tydligare den här gången. Någon som återvände efter en mirakelresa till USA var Alexandre Pato. Problemen med muskelskador skulle nu vara ett minne blott, men bara 13 minuter efter att han klev in i handlingarna fick han återigen kliva av. Vad som var problemet? Gissa.
Jag är inte speciellt förtjust i Barcelona, vilket jag delar med många. De är världens bästa lag, utan tvekan, men sättet de beter sig stör mig. Väldigt mycket, faktiskt. Även om jag tycker att jaga-domaren-i-en-stor-klunga-grejen har avtagit så faller de fortfarande väldigt enkelt. Men egentligen, det gör ju ganska många.
En sista sak jag måste säga är detta:
Lionel Messi är alldeles fantastisk. Hade han haft en snygg tjej, gele i håret och några tatueringar här och där skulle han vara mycket mer omtyckt än han är nu. Hade de här Youtube-klippen vi ser på honom varit från 80-talet hade vi utan tvekan sagt att han är den bäste som någonsin sparkat på en boll. Men nu är det inte så, han är en försynt ung kille som strax fyller 25, som dominerar fotbollsplanerna av idag och som kommer fortsätta göra det under en lång tid framöver.
Jag önskar att fler kunde se storheten i det, jag själv inräknad.
Hur som helst, Messi förstörde Milans dröm om avancemang och nu får de rödsvarta enbart koncentrera sig på de återstående åtta omgångarna av Serie A. Där har de i alla fall en titel att försvara. Barcelona fortsätter jakten på att försvara sin.
.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar