Milan anno 12/13 handlar annars mest om en ung man som tagit detta tunga Milan på sina späda axlar och trimmade ögonbryn, och gjort det med den äran. Stephan El Shaarawy är redan nu en världsspelare, och han är nyligen fyllda 20.
Jag har personligen varit tveksam till hans förmåga efter att ha sett honom under förra säsongen, även om en del Youtube-klipp från utlåningsperioden i Padova sade annat. Nu har han dock växt in i kostymen och fått ett ansvar som väldigt få 20-åringar skulle klara av att axla. Jag vill påstå att det är detta ansvar som lett till att den unge italienaren nu blommat ut till årets största utropstecken i Serie A.
Förra säsongen fanns det en stor svensk anfallare som fick all uppmärksamhet riktad mot sig, och hans personlighet tog rätt stor plats även i omklädningsrummet och ute på Milanello. Det var helt enkelt ganska svårt för en yngling att ta plats, och varje gång man gjorde det ute på planen så riskerade man att få både en och två avhyvlingar och ett par, i uppgivenhet, utsträckta armar.
Missförstå mig rätt nu. Det är viktigt att ha rutinerade spelare som säger ifrån och som föregår med gott exempel gentemot ungdomarna, men ibland kan den attityd och personlighet som vissa spelare uppvisar hämma utblommande talanger.
Min gissning är att detta påverkade El Shaarawy under hans första år i Milan. Han har självklart växt som person och utvecklats som fotbollsspelare också, men utrymmet han nu får har säkerligen bidragit till de fina prestationer vi nu tar del av vecka ut och vecka in.
El Shaarawy sa själv i en intervju under sensommaren att det var ganska skönt att Ibra inte längre fanns med dem, att man slapp höra klagomål så fort man inte passade svensken.
Någon slags sanning finns det ju i det här, och jag tror som sagt att Ibras farväl har öppnat upp för El Shaarawy.
Många menar att Milan har inlett säsongen uselt på grund av att Ibrahimovic lämnade, att om han fortfarande hade funnits i klubben så skulle laget ha varit med uppe i toppen. Det tror inte jag en sekund på. Den svenske anfallaren bidrog med mängder av mål och ett starkt huvudspel, såväl offensivt som defensivt, men sanningen är att El Shaarawy i allra högsta grad matchar Ibras målskörd från förra säsongen. Det enda Milan rimligen borde sakna med Ibra är hans starka huvudspel och hans förmåga att ingjuta respekt i truppen, men jag köper inte att det är det som är skillnaden mellan en topplacering och en tolfteplacering. Dessutom lägger italienaren ner ett stenhårt arbete i defensiven.
Thiago Silva däremot, honom har de inte lyckats ersätta.
Det jag vill ha sagt är att Milans försäljning av Ibra var en bra affär. Kanske inte rent ekonomiskt då jag tycker att man borde ha kunnat fått en högre summa för en spelare av den kalibern, men man bytte bort en 31-årig svensk med skyhög lön mot en då 19-årig italienare med Milan-hjärta med betydligt lägre lön, och ändå får man i stort sett ut samma prestationer.
Jag kan inte få det till en dålig deal. Kan ni?
Och en sak till.
Han är bara 20 år, och ändå levererar han på det här sättet. Man kan ju fundera lite på vad som komma skall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar