FantAntonio på väg tillbaka (liksom en annan rödsvart anfallare)

Det har snart gått ett halvår sen Antonio Cassano tvingades kasta in handduken på grund av ett medfött hjärtfel som orsakade en mindre stroke på flyget hem från en match mot Roma. Rapporterna var eniga om att det skulle bli mycket svårt för italienaren att spela mer fotboll den här säsongen, och att det skulle bli lika svårt att kunna ta sig in i den italienska trupp som ska medverka i sommarens EM.

Nu är dock Cassano nära en comeback, men än har han inte fått grönt ljus från läkarna. Under gårdagen medverkade anfallaren för första gången i lagets träning, på riktigt. Nästa vecka ska tio medicinska experter ge ett utlåtande om hans hälsotillstånd, och chanserna finns alltså att de ger klartecken för spelaren att på allvar börja kämpa för att kunna delta i de sista matcherna för Milan och samtidigt försöka imponera så pass mycket att en plats till EM öppnar sig.

Det här är förstås i första hand fantastiska nyheter för Cassano själv. I början ryktades det om att karriären kanske var över, men vi får verkligen hoppas att han kan ta sig tillbaka till den topp där han hör hemma. Dessutom är det en boost för Milan, som haft en del anfallsproblem, inte minst med efterhängsna skador på framför allt Pato, men även Robinho och nyförvärvet Maxi Lopez har drabbats under senaste tiden.

På tal om Alexandre Pato. Hans ständiga muskelskador har väckt tusentals frågor om vad som är fel på killen, och ingen läkare på MilanLab har lyckats lösa problemet. Milan skickade häromveckan sin brasilianske anfallare till USA och Atlanta, där ett besök gjordes hos en specialist på området.

Och hör och häpna, mysteriet med muskelskadorna börjar nu nystas upp. Det handlar om en inflammerad nervände i anslutning till ryggkotorna, det är det som ska ha orsakat dessa ständiga skador. Nervänden har påverkat musklernas arbete negativt, vilket i sin tur har lett till en felbelastning som orsakat sträckningarna av lårmuskulaturen.

Pato ska nu genomgå maskinbehandlingar och kiropraktik, och förhoppningsvis ska brassen snart vara tillbaka på planen. Det ryktas till och med om att han skulle kunna återvända redan till tisdagens match mot Barcelona, men det ska man nog ta med ett par nypor salt.

Kanske kan Pato också slippa dessa återkommande skadebekymmer som tydligt påverkat hans utvecklingskurva. Vad man än tycker om honom, så önskar man alltid att stora spelare, eller ja, alla spelare, ska slippa skador.

Hur som helst, trevliga nyheter för Milan. Snart kanske man har problem med att välja vilka anfallare man ska använda sig av, precis som i början av säsongen.

.

Taktisk briljans

Så här snart ett dygn senare är det väl hög tid att snacka ner gårdagens match mellan de två jättarna, Milan och Barcelona.

Många var vi som på förhand trodde att Milan skulle vara helt chanslösa mot världens bästa fotbollslag, speciellt med tanke på den elva man ställde upp med och de spelare som satt kvar i sjukstugan. Att stoppa Xavi, Iniesta och Messi kräver sina män, och osäkerheten kring hur en backlinje bestående av Bonera, Mexés, Nesta och Antonini skulle klara av den uppgiften var stor. För uppgiften inför den första av två kvartsfinaler var solklar, nollan var tvungen att hållas intakt.

När klockan slog någonståns runt 22.40 igår kväll hade vi svaren på många av de frågor som omgärdade matchen på förhand. Det överlägset viktigaste svaret var att Milan hade lyckats med det, som dagarna innan hade setts som en omöjlighet, man hade stoppat världens farligaste offensiv från att göra mål. Matchen slutade, som ni alla vet vid det här laget, 0-0, även om målchanser inte saknades.

Robinho var den störste och förste målsumparen, då han sin vana trogen missade ett jätteläge redan i den första minuten. Skadeuppehållet hade inte hjälpt brassen att hitta målformen, det kunde konstateras.

För Milans del var det sedan svenske Zlatan Ibrahimovics tur att missa ett friläge, ett läge som den långe knappast missat om motståndet hetat något annat. Det var överlag en svår match för Ibra att glänsa i, med tanke på det försvarsinriktade spel som Milan visade upp. Men. Han, om någon, behöver lyfta sig i dessa matcher och visa vägen. Han var trots allt alltför osynlig matchen igenom.

Så i den första halvleken borde Milan gjort två mål, två mål som hade behövts i en sådan match som igår. Ska man slå ut Barcelona måste, måste, måste man ta vara på alla sina chanser. Det gjorde inte Milan.

Barcelona var ändå, matchen igenom, det spelförande och mest farliga laget på den gröna rektangeln. Chanser skapades, men om inte Abbiati räddade dem som var det en flygande Luca Antonini som stoppade Barca-spelarna från att göra mål. Den gode, och ofta hårt kritiserade (med all rätt) Antonini var en gigant i gårdagens match och utsågs också till matchens spelare av UEFA.

Sen var det det där med straffsituationerna. Alexis Sanchez revs ner av Abbiati, åtminstone om du frågar Viasat-experter och Barca-supportrar, men svenske miljonären till domare Jonas Eriksson vinkade avvärjande. Om det nu är till någon tröst Jonas, så tycker jag att du gjorde helt rätt. Sanchez sökte den och släpade med benet för att få kontakt, och sen stupade han. Frågar ni mig så är inte det straff, men sen är jag ingen domare heller.

I andra halvleken hade Barca bud på ännu en straff, och den här gången hade den rike visselblåsaren kunnat blåsa. Inbytte Djamel Mesbah försökte på ett något oortodoxt sätt flyga genom att hänga i Carles Puyols blålila-randiga tröja, och även om Puyol lyckades få till ett farligt avslut av läget så hade det varit svårt för i rossoneri att protestera mot en straff där.

Men det blev inga straffar och matchen slutade 0-0, och ska jag vara helt ärlig så kändes resultatet trots allt ganska rättvist. Det var en mycket väl genomförd match av Max Allegris grabbar, och drömmen om ett avancemang lever ännu en vecka. Chanserna är inte stora, inte stora alls, men de finns ändå där, och det är det som är det viktiga. Hoppet lever, och då kan fortfarande allt hända.

Barcelona-spelarna var inte nöjda med någonting efter matchen, till skillnad från Milan-spelarna, och klagade inte bara på domare Eriksson utan också på den undermåliga gräsplan som San Siro bjöd på. Den var både för hal och för torr, hur nu det går till, och det ansågs inte alls lämpligt att spela possesion-fotboll på den. Det var till och med så pass illa att katalanerna idag kände sig tvungna att anmäla detta otyg till UEFA.
Jag säger så här. Spelar man fotboll på den nivån, med ett överfullt bankkonto som bara väntar på att bli använt, så borde man utan tvekan kunna bemästra en plan hur den än ser ut, om det så skulle vara en grusplan. För helt ärligt, hur såg planerna ut när dessa spelare började spela fotboll? Det var inga gräsplaner klippta med kirurgisk precision, det kan jag lova. Barcelona ska skatta sig lyckliga att de inte behöver spela alla sina matcher på San Siro, för har man den arenan som hemmaplan ser också sjukstugan ut som den gör.

Jag tror helt klart att San Siros gräs har haft en påverkan på Milans och Inters skadebekymmer, men ett gäng högklassiga katalaner borde utan tvekan kunna prestera fin fotboll även på den planen. Milans vice president, Adriano Galliani, har dock idag gått ut och sagt att han hoppas att San Siros matta ska bytas ut i sommar, till en med artificiell grund och riktigt gräs som grädde på moset. Allt beror just nu på om Inter går med på förslaget, och varför skulle de inte? Kanske kan det lösa problemet med väntetider på MilanLab och Inters dito.

Nåja, på tisdag är det match igen. Den här gången på Camp Nou, där gräset alltid är grönt och välfriserat. Det kommer utan tvekan bli en spännande match av det med, men Milan har en extremt tuff uppgift framför sig. Men, om man lyckas göra mål så räcker det med ett kryss för avancemang. Här vill jag bara påminna om 2-2-matchen lagen emellan i höstas.

Det är inte omöjligt. Drömmen lever, som sagt.

Och kan Luca Antonini, Daniele Bonera, Massimo Ambrosini och till och med Clarence Seedorf spela på samma nivå som igår, ja, då är allt möjligt.

Buona Serata!

.

Startelvor: Milan-Barcelona

Så här ser startelvorna inför kvällen ut:

Milan: Abbiati; Bonera, Nesta, Mexes, Antonini; Nocerino, Ambrosini, Seedorf; Boateng; Robinho, Ibrahimovic

Bänken: Amelia, Mesbah, Yepes, Aquilani, Emanuelson, Maxi Lopez, El Shaarawy

Barcelona: Victor Valdes; Daniel Alves, Piqué, Mascherano, Puyol; Xavi Hernandez, Busquets, Keita, Iniesta; Messi; Alexis Sanchez

Bänken: Jose Pinto, Marc Muniesa, Montoya, Fabregas, Thiago Alcantara, Pedro Rodriguez, Tello

Jaha, Clarence Seedorf? Really?

Noterbart i Barcelona är att Keita kommer in i laget, istället för Fabregas som det spekulerades i.

Enjoy!

.

Milan-Barcelona

Milan har haft en hel del viktiga matcher den senaste tiden, men frågan är om inte den här kvällen bjuder på den allra viktigaste. De rödsvarta italienarna välkomnar Barcelona till San Siro i kvällens kvartsfinal av Champions League, och vi kan nog kallt räkna med att det blir åka av.

Barcelona kommer med i stort sett ordinarie lag, så när som på de två vänsterbackarna Adriano och Eric Abidal. Carles Puyol förväntas ta den platsen som erbjuds till vänster i backlinjen, medan mittbacksparet består av Gerard Pique och Javier Mascherano. I övrigt är det ett stjärnspäckat gäng katalaner som intar Milano, och det bara osar klass över hela den förväntade startelvan.

Milan i sin tur lider, som vanligt, av stora skadebekymmer. Tiotalet viktiga pjäser missar kvällens match, där Thiago Silva är den viktigaste av dem. Brassen som under en längre tid ryktats vara på väg till just Barcelona har ådragit sig en muskelskada och förväntas missa en månads spel. På tal om ryktena gällande Silva och Barca så har vice president Adriano Galliani idag meddelat att han inte kommer sälja sin brasilianske försvarare till det spanska laget. Frågan är väl vad Galliani och Co. kan göra om Silva själv vill flytta?

Mitt i all skademisär får Milan ändå tillbaka en trio viktiga spelare, i form av Alessandro Nesta, Kevin-Prince Boateng och Robinho. Alla tre förväntas starta kvällens match, med störst frågetecken för Robinho och hans form.

Det är en extremt tuff match som väntar Milan, det är ingen som helst tvekan om det. Ska italienarna ha minsta chans till avancemang tror jag att det krävs att man åtminstone nollar Barcelona i kvällens match på San Siro. 0-0 skulle vara ett godtagbart resultat, men även det skulle göra returen på Camp Nou väldigt krånglig.

Jag har svårt att se att Milan ska fixa det, men jag blir glad om jag har fel. Det vore ju fantastiskt om ett italienskt lag kunde slå ut världens, för tillfället, bästa klubblag.

Så bänka er i sofforna och njut av en afton som bjuder på en riktig holmgång mellan två klassiska fotbollsklubbar. Det kommer garanterat bli en match värdig en Champions League-kvartsfinal.

Buona serata!

Vänta lite, det känns som jag har glömt något....

Just ja, Lionel Messi!

.

Ranieri ut, Stramaccioni in

Det som många väntat så länge på hände slutligen igår kväll. Årets flopp i Serie A, Inter, sparkade tränaren för andra gången den här säsongen när Claudio Ranieri avgick i samförstånd med ledningen. Trots att Inter rent spelmässigt gjorde en av sina bättre matcher den senaste tiden mot Juventus så var förlusten i Derby d'Italia det som till slut fick bägaren att rinna över för president Massimo Moratti.

Som alla vet valde Moratti bort Derby d'Italia för att istället följa Inters U19-lag i "Champions League-finalen" mot Ajax i England. Många var vi som höjde på ögonbrynen åt det valet, men faktum är att NextGen-turneringen, som den heter på riktigt, har fått stor uppmärksamhet i Italien och för Inter var det en stor seger när Ajax besegrades. Det var även en stor seger för Italien, då ungdomsfotbollen i landet måste ta steg framåt samtidigt som ynglingarna måste få chansen i seniorlagen.

Mannen som lotsade Inters ungdomslag till titeln heter Andrea Stramaccioni, en 36-årig romare som fick avsluta sin spelarkarriär tidigt efter en knäskada. Istället satsade han på tränarkarriären och har gjort en snabb karriär genom olika italienska ungdomslag, och inför den här säsongen fick han chansen att ta över Inters ungdomar. Som ni säkert förstår har han gjort stor succé, och med tanke på den roll han nu övertagit kallas han för Italiens svar på Andre Villas-Boas.

Så här säger direktören för Inters ungdomsakademi, Roberto Samaden, om situationen som uppstått:

"Det här är verkligen en ny erfarenhet eftersom ingenting som liknar detta har hänt förut. Det är oväntat, men vi tar oss an det med ett lugn."

"I ärlighetens namn var det väldigt svårt för Stramaccioni att tänka sig att han skulle klättra upp för karriärstegen så här snabbt. Jag har känt honom under en lång tid, så jag vet hur intelligent och ödmjuk han är. Det är inte lätt att förutse var hans resa kommer sluta, men Stramaccioni har verkligen jobbat väldigt väl med våra ungdomar."

"Stramaccioni är en talang och det förstod jag första gången jag såg honom. Han kan prestera bra och kommer ta sig an den här erfarenheten på allra bästa sätt."

Det känns minst sagt spännande att höra om denna, i mina öron och ögon, nya bekantskap. Ska en tränare som enbart tränat ungdomar kunna få ordning på ett lag med veteraner som för två säsonger sen vann allt som går att vinna i fotbollsväg? Hur ska han tackla Sneijder-problematiken? Kan han väcka liv i de trötta spelarna?

Det är många frågor som omgärdar Stramaccioni, och han kommer presenteras klockan 17 i eftermiddag för att på allvar påbörja sin största resa i karriären, även om risken är stor att den resan blir väldigt kort. Men samtidigt har han världens chans att visa vad han går för, och gör han det bra kommer säkerligen anbud från andra seniorklubbar anlända i sommar, om nu inte Inter skulle vilja förlänga med honom.

Så damer och herrar, det är dags att lära sig ett nytt namn. Andrea Stramaccioni.

Ska Inter hjälpa Milan?

Det svartblå Milano-laget är inte ärkerivalen Milans största supporter, men ikväll tror jag faktiskt att åtminstone Milan håller ett par tummar extra för nerazzurri. Juventus ligger i nuläget sju poäng bakom de rödsvarta, och skulle Inter lyckas kryssa mot Juventus har Milan ett sexpoängsförsprång. Det försprånget skulle bli väldigt svårt för Juve att ta in på de sista nio omgångarna, speciellt med tanke på vilka matcher man har kvar.

Juventus har ett skönt avancemang i Coppa Italia från veckan att luta sig tillbaka mot, vilket säkert gett lite extra självförtroende. Det har om inte annat hörts från Juve-spelarna, som självsäkert ser fram emot slutetappen med förhoppningar om att kunna ta in försprånget. Dock kan 120-minutersmatchen ha satt sina spår hos de flesta spelarna då laget ställde upp med bästa möjliga startelva, så när som på Gianluigi Buffon och Alessandro Matri. De två är tillbaka i elvan ikväll.

Tyvärr saknar man fortfarande Andrea Barzagli, mittbacken som varit fantastisk den här säsongen (edit: Barzagli med i truppen). Dessutom utgår Stephan Lichtsteiner på grund av avstängning. I övrigt kan man ställa det bästa man har på planen, och man hoppas självklart på tre friska poäng ikväll hemma på Juventus Stadium.

Juventus drog som bekant på sig sin första förlust för säsongen över 90 minuter i cup-matchen mot Milan, så den nya fina arenan är inte längre helt intakt. Återstår att se om även det andra Milano-laget kan inta fortet.

Inter kommer till kvällens möte med två kryss och en vinst på de tre senaste matcherna i ligan, och kanske kan man vara lite på gång i alla fall. Visst ser det väldigt tufft ut, men det har sett lite bättre ut den senaste tiden, även om det inte på något sätt är bra.

Claudio Ranieris mannar anländer till Turin med en något försvagad trupp där Wesley Sneijder, Ricky Alvarez och nyförvärvet Fredy Guarin ser ut att missa matchen. Guarin är dock med på bänken, oklart hur redo för match han är.

Det blir en tuff match för Inter, men jag tror att de kan kriga till sig ett oavgjort resultat på ett euforiskt Juventus Stadium, där Juve-fansen förbereder ett mäktigt tifo. 1-1 smakar rätt bra i munnen just för tillfället, Mirko Vucinic och Diego Forlán målskyttar. Den sistnämnde efter en grov tavla av stabile Leonardo Bonucci (ironi, om ni inte förstod det).

Så gott folk, bänka er framför storbildstelevisionen och njut av ett riktigt hatmöte mellan två rivaler som legat i luven på varandra riktigt ordentligt under senare år. Det kommer bli ett krig där ute, och Juventus måste ta alla tre poäng, annars börjar det rödsvarta Scudetto-tåget försvinna där borta i horisonten.

Det är dags för il Derby d'Italia!

.

Thiago Silva

Han har kanske inte haft den bästa av säsonger, men hans nivå är trots det så pass hög att jag omöjligt kan se att det finns någon mittback i hela världen som slår honom på fingrarna. Han är så intelligent, följsam, snabb, självsäker, positionssäker och allt man behöver vara som försvarare. Han är helt enkelt bäst!

I min värld finns det möjligtvis tre mittbackar som kan nämnas i samma mening som brassen, och det är Gerard Pique (med en halvknackig säsong bakom sig), Nemanja Vidic (som varit skadad den största delen av säsongen) och Vincent Kompany (som trots allt fortfarande är lite oprövad på allra högsta nivå).

Det finns ingen spelare i Milan som är lika viktig som Thiago Silva. Han håller ihop försvarsspelet, han styr en hel del av uppspelen och framför allt skänker han en trygghet till hela laget. Han ser till att Philippe Mexés ibland våghalsiga spel inte resulterar i baklängesmål, och när rutinerade Alessandro Nesta placerar sig bredvid honom ser han till att täcka upp för den allt långsammare gamlingen.

Igår mötte Milan Roma, i en viktig match för bägge lagen. Thiago Silva var ett osäkert kort inför matchen då han haft en del känningar i lårmuskeln, men under uppvärmningen tog man beslutet att spela honom, trots att det väntar en minst sagt viktig match på onsdag mot världens bästa Barcelona, med världens bästa och kvickaste Lionel Messi i laget. I en sådan match betyder Thiago Silva allt, men tyvärr kommer han inte medverka.

Tio minuter in i gårdagens match vinkade brassen på byte, och det var tydligt att chansningen att spela honom inte höll. Sträckningen hade återigen gjort sig påmind, och det är helt omöjligt att han kommer kunna ta hand om de snabba katalanerna på onsdag.

Massimiliano Allegri sa själv efter matchen att Silva omöjligt skulle hinna repa sig till onsdagens match, och jag tror att de flesta milanisti känner en stor tomhet och möjligtvis även frustration idag. Borde man inte ha tagit det säkra före det osäkra och vilat honom mot Roma? För jag vågar påstå att det är helt omöjligt att besegra, eller ens störa, Barca utan den store försvarsgeneralen.

Så alla ni milanisti som följer bloggen, vad tycker ni om Allegris beslut? Var det onödigt att chansa, eller är det bara otur?

.

Dagens fotboll behöver teknologins hjälpmedel

Ikväll är det återigen dags för en stormatch i den italienska ligan, när Milan tar emot Roma hemma på ett vårvarmt San Siro. Ska Milan vinna och behålla alternativt utöka sitt försprång till Juventus, eller ska Roma fortsätta ta upp kampen om den där oerhört viktiga tredjeplatsen?

Vi får helt enkelt hoppas att vi slipper mer domarmisstag nu när serien ska avgöras, för sanningen är att det har skett en hel del sådana även den här säsongen. Vissa menar att det är calciopoli all over again, medan andra kräver att de högsta hönsen ser till att teknologi införs i dagens fotboll.

Målkameror borde, enligt min åsikt åtminstone, vara en naturlig del av den moderna fotbollen där svåra beslut ska tas på en hundradels sekund. Domarna är värda all respekt, för det är faktiskt inte det allra enklaste alla gånger att ta rätt beslut när det går så otroligt fort. Men de är värda bättre förutsättningar, och målkameror skulle vara en viktig hjälp som är relativt enkel att implementera.

Tyvärr verkar inte alla vara av samma åsikt, och tyvärr är det de som bestämmer som inte delar den. Så här säger det italienska domarförbundets president, Marcello Nicci, om ämnet:

"Vi arbetar för att förbättra den här sporten, men utan hjälpen av videokameror och sensorer. Den enda anledningen att använda videobevis skulle vara att visa domarna vilka misstag de begått och hur de ska undvika att göra dem i framtiden."

"Jag anser inte att teknologi är den rätta lösningen på våra problem. Elektroniska instrument skulle skapa en helt annan sport, en som ingen av oss skulle tycka om. Reglerna och dess tolkning måste stanna i människans händer, annars betyder det slutet för fotbollen."

"Den här debatten över teknologins vara eller icke vara har pågått i flera år nu och har blivit mer retorisk än någonting annat. Jag står övertygad om att enbart domarna ska döma matcherna."

Vad är det för argument? Finns den någon där ute som delar den och som kan förklara för mig på vilket sätt införandet av målkameror skulle döda fotbollen? Jag kan, helt ärligt, inte förstå det.

Domarna själva borde ju vara för det. Tänk vad mycket skit de skulle slippa, och vad mycket enklare det skulle bli, om införandet skedde.

Jag kan egentligen bara se en anledning till att man inte skulle införa tekniska hjälpmedel. Införandet av dessa skulle minska maktens mäns möjligheter att påverka spelet på planen, och kanske är det där skon klämmer?

Vad tycker ni i den här frågan?

(Källa: Football Italia)

Glädjebesked för Napoli

Varför inte fortsätta på skadespåret när vi ändå är inne på det?

Ligafyran Napoli har haft ett hektiskt spelschema den senaste tiden med matcher i ligan, Coppa Italia och Champions League. Inte konstigt att laget börjar tröttna, åtminstone om man ska tro tränare Walter Mazzarri, och nu på senare tid har även skadebekymren börjat göra sig påminda för klubben från Vesuvius fot.

I förra veckans möte med Chelsea, som italienarna till slut förlorade, skadade sig Christian Maggio och i och med det missade han förra helgens ligaomgång mot Udinese. I veckan var han dock tillbaka i Coppa Italia-matchen mot Siena som Napoli vann, något förvånande om du frågar mig. Varför slänga in honom i en Coppa-match när du har livsviktiga tio omgångar kvar av ligan där du garanterat kommer behöva Maggios tjänster om du ska knipa den där tredjeplatsen?

Undra om inte Mazzarri ångrade sig sisådär 40 minuter in i matchen mot Siena, när högeryttern/backen vinkade på byte. Maggio hade ådragit sig en sträckning och först befarade man att han skulle missa en månads spel, precis som konkurrenten Lazios Miroslav Klose, och det hade givetvis varit en hård smäll för ett tröttkört Napoli som verkligen behöver den lilles kvickhet på högerkanten.

Tro fan att Mazzarri är glad nu då, när han fått beskedet att Maggio troligtvis bara missar 10 dagar. Förhoppningen är att Maggio ska kunna vara spelklar redan till nästa helgs stormatch borta på Juventus Stadium.

Det är minst sagt goda nyheter för Napoli.

(Källa: Football Italia)

Der Bomber borta

Lazio ligger för tillfället på en tredjeplats i ligan, en plats som skulle innebära Champions League-spel till nästa säsong om man lyckades hålla fast vid den. Men man har ett formtoppat om än lite slitet Napoli i hasorna, liksom ett Udinese med en Antonio Di Natale som jagar sin tredje raka capocannonieri-titel. Utöver detta har man också lokalrivalen Roma enbart fyra poäng bakom sig, och i giallorossi kommer göra allt som står i deras makt under de resterande tio omgångarna för att äta upp det gapet.

Så ni förstår själva att Lazio har en del att stå i under slutskedet av säsongen. Under de kommande fem matcherna kommer man möta, i tur och ordning, Cagliari, Parma, Napoli, Juventus och Novara. Inga skitmatcher direkt.

Problemet är att man blir tvungna att klara sig utan sin bäste målskytt under de matcherna. Succéförvärvet Miroslav Klose, med 13 mål så här långt, drog på sig en muskelskada under träning i veckan och kommer därför missa den kommande månadens spel.

Tungt värre för Lazio, som redan har en väldigt begränsad anfallsuppsättning. Det blir svårt för de ljusblå romarna att hålla fast vid den där tredjeplatsen nu, speciellt med tanke på vilka lag man har bakom sig.

Lazio är sig inte likt utan den tysk-polske bombaren.

(Källa: Football Italia, sslazio.it)

Cellinos pinsamheter

De allra flesta av oss känner till Cagliari och deras milt sagt excentriske president Massimo Cellino. Vi har i färskt minne förra veckans aktiviteter då Cellino sparkade tränaren Davide Ballardini och tog tillbaka Massimo Ficcadenti, Ficcadenti som i sin tur fick sparken av Cellino i höstas när Ballardini kom in. Skaplig cirkus som arrangeras på Sardinien.

Ballardini har totalt tränat Cagliari tre gånger nu, men jag vågar lova att det här var sista gången, åtminstone så länge Cellino är president. Presidenten har inte varit blyg i sina kommentarer mot Ballardini den senaste veckan, då han bland annat syrligt konstaterat att man åtminstone fått en tränare som själv tränar laget i Ficcadenti till skillnad mot skallige Davide, och nu tar han ytterligare en sving mot honom.

"Jag kunde inte bry mig mindre om Ballardini. Jag tänker verkligen inte ägna honom någon tanke nu med tanke på att vi praktiskt taget står utan en arena och befinner oss i en konstant krissituation."

Detta säger Cellino till Ansa, den italienska nyhetsbyrån, i samband med att han försöker riva sönder kontraktet som Ballardini fortfarande står under. För det är ju så i Italien att även om man sparkar tränaren så tvingas man betala dennes lön resten av kontraktstiden, om det inte skulle finnas "giltiga skäl" att riva kontraktet.

Några sådana skäl finns inte, åtminstone inte i den verklighet vi vanliga människor lever i, men Massimo Cellino är en herre som lever i sin egna lilla värld. Det är i alla fall en bild av presidenten som styrks av före detta Cagliari-tränaren Nedo Sonetti, som själv blivit utsatt för samma behandling. Så här kommenterar han hur han upplevde Cellinos försök att riva kontraktet:

"Det går inte att förklara, allt var på tok för löjeväckande. Cellino roar sig med att gå folk på nerverna. Han är mer än ett skämt. En gång skickade han ett brev till mig och anklagade mig för att ha ätit en fisk på 4 kg. Jag svär, det är sant."

Så vad ska man säga om Cellinos pinsamma försök att försöka rädda sin egen plånbok? Det kanske är dags att fundera några gånger extra innan du anställer en tränare? Kanske rentav fundera ytterligare några gånger innan du sparkar densamme några månader senare?

Om du anställer människor som du sedan pissar på, då får du räkna med att betala de pengar de har rätt till och inte försöka smita undan ditt ansvar genom att hitta på anledningar för att kunna upphäva kontraktet.

För som presidenten av det italienska tränarförbundet, Renzo Ulivieri, förklarar så finns regeln om "giltigt skäl" till för att kunna rädda klubbarna undan ansvar i extremfall. Till exempel om tränaren ertappas med att stjäla eller smuggla knark.

Säga vad man vill om Ballardini, men någon tjuv eller knarksmugglare tror jag knappast att han är.

(Källa: Ansa, Football Italia)

Sabatini om sina sommarplaner

Inför den här säsongen startade Roma upp ett nytt projekt, projekt "Barca B" som det ibland har kallats. Rosella Sensi klev av hästen, medan aningen tyngre Thomas Di Benedetto hoppade upp på samma hästrygg. Projektet har varken lyckats eller misslyckats, men vi har utan tvekan sett ett väldigt ojämnt Roma under hela säsongen. Ett Roma som haft en hel del problem med försvarsspelet, men som också fått in en blivande stjärna i "tunne" argentinaren Erik Lamela.

Storstilade sportchefen Walter Sabatini har inför sommaren i uppdrag att råda bot på detta ojämna Roma, och han har vissa idéer för hur han ska lösa problemet. Så här säger Sabatini till Rete Sport:

"Vi behöver förstärka vår trupp. Vi är i behov av två eller tre etablerade spelare med ett gediget CV. Sen kommer vi värva andra spelare, precis som vi gjorde den här säsongen. Vi är medvetna om att 19-20-åriga pojkar inte kan ändra en klubbs öde."

"Vi vill höja ribban vad gäller talang och vi vill spela en mer spektakulär fotboll. Under sommarens mercato kommer vi fokusera mer på kvalitet än kvantitet."

Det är med denna taktik som Roma kommer ta sig an sommarens mercato, och så här på förhand låter det ju väldigt vettigt med tanke på det spel man åstadkommit så här långt den här säsongen. Sen är det svårt att höja Sabatini till skyarna ännu, för vi har ju ingen aning om vilka spelare han har i åtanke.

Redan idag har det cirkulerat uppgifter om att Roma har en överenskommelse med en brasiliansk vänsterback vid namn Dodo. Det är en 20-åring som för tillfället tillhör Corinthians och som äger ett portugisiskt pass, vilket gör att han inte kommer ta upp någon extra "icke-EU"-plats.

Den värvningen får vi nog klassa som "en pojke som inte kommer förändra klubbens öde", åtminstone inte än. Men det verkar ju helt klart lovande för framtiden, det får man ge Sabatini och Co.

Återstår att se vilket Roma vi får se på lördag, när romarna beger sig till Milano för att ta sig an regerande mästarna Milan. Det är bäst för dem att de har vaknat på rätt sida, för annars kan den där Champions League-platsen rinna iväg allt längre, och då kan det bli svårt att locka spelare med fina CV:n.

(Källa: Rete Sport, Football Italia)

Inter ute efter den duktige chilenaren

Det är visserligen en chilensk tidning som kommer med uppgifterna, men ändå. Vi har visserligen vetat om det under en längre tid, men ändå. Det finns säkerligen många supportrar till andra lag som hellre skulle vilja se den här spelaren i sitt eget lag, men jag skriver det här ändå.

Udineses skadade mittfältsstjärna Mauricio Isla är fortsatt på Inters radar, och enligt värvningsansvarige Marco Branca är det högst troligt att laget kommer göra ett försök att locka över 23-åringen i sommar. Enligt samma uppgifter ska Branca och Inter ha erbjudit Udinese €13 miljoner redan förra sommaren, men Friuli-klubben tackade då nej.

Isla är en fantastisk spelare, det vet alla som har följt Udinese eller Serie A i övrigt under de senaste säsongerna. Det är en otroligt dynamisk mittfältare det handlar om, och det finns många storlag ute i världen som mer än gärna skulle lägga vantarna på honom.

Det har ju som sagt länge ryktats om att Isla ska vara på väg till Inter, men jag vågar nog lova att det kommer finnas en hel del andra intressenter som är villiga att öppna plånboken i sommar. För det är med allra största sannolikhet just i sommar som den unge chilenaren kommer röra på sig, trots att han i stort sett har missat, och kommer att missa, hela våren och därmed resten av den här säsongen. Potentialen är trots det så pass hög att han knappast kommer ha några större problem att hitta en ny arbetsgivare som erbjuder en betydligt tjockare sedelbunt i ersättning.

Frågan är om Inter har de ekonomiska muskler som krävs för att tävla med de andra intressenterna, och är Isla verkligen sugen på att gå till en klubb som inte spelar Champions League-fotboll nästkommande säsong? Det lär finnas en hel del andra klubbar som kan locka med lite större sportsliga utmaningar än Inter.

Var hamnar Isla?

(Källa: Football Italia, La Tercera)

Vem blir kallad "mafioso" ikväll?

Jag har skrivit om det förut, Coppa Italia har under flera säsonger varit en rätt sömnig tillställning där lagen luftat sina startuppställningar och låtit ungdomar och bänknötare få chansen. I viss mån är det fortfarande så, men haussen kring kvällens match mellan Juventus och Milan är av sällan skådat slag.

Det beror till största del på de hårda ord och handlingar som svingats lagen emellan under den här säsongen, säsongen då det gamla Juventus återvänt till det absoluta toppskiktet i Italien rent spelmässigt.

Ikväll är det alltså dags för omgång två av semifinalen mellan dessa jättar, och den första matchen slutade som bekant med en Juve-seger med 2-1 på San Siro efter två mål av nyförvärvet Martin Caceres. Vid slutsignalen rök båda lagens spelare ihop, bland annat viftade Zlatan Ibrahimovic med ett finger i ansiktet på Marco Storari, och därefter har det varit väldigt spänd stämning mellan de rödsvarta och de vitsvarta.

Ingenting blev ju bättre efter mötet i ligan för någon vecka sedan då Milan fick Sulley Muntaris 2-0-mål felaktigt bortdömt, och chansen att rycka ifrån Juve i tabellen minskade drastiskt. I halvtidsvilan lämnade en rasande Adriano Galliani arenan efter att ha blivit kallad ”mafioso” av Juventus hårfagre tränare Antonio Conte, och Galliani och Juves president Andrea Agnelli har därefter haft en inbördes tävling i vem som kan ogilla den andre mest. Så till den milda grad att man inför kvällens match på fullaste allvar har ställt sig frågande till om man kan placera Galliani på platsen bredvid Agnelli på den obligatoriska hedersläktaren.

Nu blir det ingen match mellan de två absolut starkaste startelvorna som lagen har till förfogande, vilket man får ha full förståelse för då Milan möter Roma i helgen och därefter tar sig an Barcelona i Champions League, medan Juventus har ett hett möte med Inter att se fram emot i helgen.

I nuläget är det fortfarande oklart vilka som startar, men klart är att Juventus Gianluigi Buffon, Andrea Barzagli och Alessandro Matri avstår kvällens drabbning, samtidigt som Milan kan få lov att avvara en förkyld Ibrahimovic tillsammans med resterande del av den överfulla sjukstugan som står för MilanLabs händer.

Milan behöver hur som helst vinna matchen med två mål på ett Juventus Stadium där hemmalaget aldrig har upplevt en förlust för att avancera till en final där man i så fall skulle ställas mot antingen Napoli eller Siena. En minst sagt tuff uppgift för ett gäng rödsvarta herrar som säkerligen redan nu har en del av tankarna på annat håll. Laget är i fin form rent resultatmässigt, men spelmässigt har det ändå hackat en del under den senaste tiden. Man har inte imponerat nämnvärt mot vare sig Lecce eller Parma under de senaste omgångarna i ligan, även om man till slut ändå har kammat hem säkra tre poäng. Frågan är om formen är på nedgående eller om man bara gör det som är nödvändigt för att ta hem segern?

Juventus i sin tur har haft en del bekymmer under den senaste tiden med en rad oavgjorda matcher som har lett till att man tappat på Milan i tabelltoppen. Men de allra flesta bekymren blåste all världens väg i lördags när man besökte Artemio Franchi där ärkefienden Fiorentina slogs sönder och samman med 5-0. Så mycket för svårigheter att göra mål. Men man bör ha i åtanke att det var ett väldigt svagt Viola man ställdes mot, kvällens motstånd kommer garanterat bjuda upp till mer kamp. Återstår att se om Mirko Vucinic kan vara lika briljant som i lördags? Och kan Del Piero, som får förtroendet från start, skrämma slag på Milans backlinje?

Det är en spännande match som står för dörren. Mitt tips är att Juventus ikväll får inkassera sin första förlust för säsongen, men vad gör det när de ändå kommer avancera eftersom slutresultatet skrivs till 0-1. Nej då, vad vet jag. Men hur som helst så tror jag att Juve avancerar till final, jag tror att de är hungrigare på titeln och utöver det har de ett mycket fint utgångsläge efter vinsten på San Siro.

Svaret får vi ikväll. Häng med!

.

Ska klubblegenderna ersätta Corvino

Efter lördagens kollaps hemma på Artemio Franchi valde Fiorentina att säga upp bekantskapen med den hårt kritiserade sportchefen Pantaleo Corvino. Visserligen sitter han kvar i sin fåtölj ända fram till sommaren, men rykteskarusellen angående vem som ska ta över hans plats är redan i full gång.

Idag har det rapporterats i italienska medier om att klubblegenderna Manuel Rui Costa eller Martin Jörgensen ska vara aktuella för tjänsten. Den gamle mittfältseleganten Rui Costa är idag sportchef i Benfica, laget som avancerat ända till Champions League-kvartsfinal, och är väl den som är mest aktuell för att försöka få ordning på den klubb han representerade i sju säsonger innan han flyttade till Milan.

Jörgensen, den lite mindre elegante mittfältaren, sparkat fortfarande boll hemma i Danmark i Århus. Det är väl inte lika troligt att han får den rollen, speciellt med tanke på att hans avsaknad av erfarenhet, men det är ändå en nyhet som Corriere dello Sport har blåst upp.

Hur läckert vore det inte med Rui Costa som sportchef i Florens? Sämre än det arbete Pantaleo Corvino utförde kan det ju inte gärna bli.

(Källa: La Gazzetta dello Sport, Corriere dello Sport)