Sälja Ibra - en bra affär

Milan är efter gårdagens seger borta mot Anderlecht klara för åttondelsfinal i Champions League, även om det under lång tid såg ut att sitta väldigt hårt inne. Mycket av dagen efter-kommentarerna har handlat om Philippe Mexés sagolika 2-0-mål, ett mål som konkurrerar ut hans före detta lagkamrat Zlatan Ibrahimovics mål från förra veckan i landskampen mot England. Fransmannens mål var mer tekniskt krävande, han hade uppvaktning från försvarare och målvakten stod i målet, inte 20 meter utanför. Inte för att Ibras mål inte var snyggt, det var djävulskt snyggt, men detta var snäppet värre.

Milan anno 12/13 handlar annars mest om en ung man som tagit detta tunga Milan på sina späda axlar och trimmade ögonbryn, och gjort det med den äran. Stephan El Shaarawy är redan nu en världsspelare, och han är nyligen fyllda 20.

Jag har personligen varit tveksam till hans förmåga efter att ha sett honom under förra säsongen, även om en del Youtube-klipp från utlåningsperioden i Padova sade annat. Nu har han dock växt in i kostymen och fått ett ansvar som väldigt få 20-åringar skulle klara av att axla. Jag vill påstå att det är detta ansvar som lett till att den unge italienaren nu blommat ut till årets största utropstecken i Serie A.

Förra säsongen fanns det en stor svensk anfallare som fick all uppmärksamhet riktad mot sig, och hans personlighet tog rätt stor plats även i omklädningsrummet och ute på Milanello. Det var helt enkelt ganska svårt för en yngling att ta plats, och varje gång man gjorde det ute på planen så riskerade man att få både en och två avhyvlingar och ett par, i uppgivenhet, utsträckta armar.

Missförstå mig rätt nu. Det är viktigt att ha rutinerade spelare som säger ifrån och som föregår med gott exempel gentemot ungdomarna, men ibland kan den attityd och personlighet som vissa spelare uppvisar hämma utblommande talanger.

Min gissning är att detta påverkade El Shaarawy under hans första år i Milan. Han har självklart växt som person och utvecklats som fotbollsspelare också, men utrymmet han nu får har säkerligen bidragit till de fina prestationer vi nu tar del av vecka ut och vecka in.

El Shaarawy sa själv i en intervju under sensommaren att det var ganska skönt att Ibra inte längre fanns med dem, att man slapp höra klagomål så fort man inte passade svensken.

Någon slags sanning finns det ju i det här, och jag tror som sagt att Ibras farväl har öppnat upp för El Shaarawy.

Många menar att Milan har inlett säsongen uselt på grund av att Ibrahimovic lämnade, att om han fortfarande hade funnits i klubben så skulle laget ha varit med uppe i toppen. Det tror inte jag en sekund på. Den svenske anfallaren bidrog med mängder av mål och ett starkt huvudspel, såväl offensivt som defensivt, men sanningen är att El Shaarawy i allra högsta grad matchar Ibras målskörd från förra säsongen. Det enda Milan rimligen borde sakna med Ibra är hans starka huvudspel och hans förmåga att ingjuta respekt i truppen, men jag köper inte att det är det som är skillnaden mellan en topplacering och en tolfteplacering. Dessutom lägger italienaren ner ett stenhårt arbete i defensiven.

Thiago Silva däremot, honom har de inte lyckats ersätta.

Det jag vill ha sagt är att Milans försäljning av Ibra var en bra affär. Kanske inte rent ekonomiskt då jag tycker att man borde ha kunnat fått en högre summa för en spelare av den kalibern, men man bytte bort en 31-årig svensk med skyhög lön mot en då 19-årig italienare med Milan-hjärta med betydligt lägre lön, och ändå får man i stort sett ut samma prestationer.

Jag kan inte få det till en dålig deal. Kan ni?

Och en sak till.

Han är bara 20 år, och ändå levererar han på det här sättet. Man kan ju fundera lite på vad som komma skall...

Officiella startelvor: Anderlecht-Milan

Så ställer lagen upp i kvällens match på Vanden Stock Stadium i Bryssel:

Anderlecht: Proto, Deschacht, Nuytinck, Kouyate, Biglia; Kljestan, Praet, Gillet, Jovanovic; Mbokani, Bruno

Bänk: Kaminski, Safari, Wasilewski, Canesin, Kanu, Yakovenko, De Sutter


Milan: Abbiati; De Sciglio, Mexes, Yepes, Constant; De Jong, Montolivo, Nocerino; Boateng, Bojan, El Shaarawy

Bänk: Amelia, Zapata, Flamini, Emanuelson, Robinho, Pato, Pazzini


(Källa: uefa.com)

Vinst eller magplask?

Efter Juventus imponerande seger igår som skickade Roberto Di Matteo med huvudet före ut från Chelsea är det i kväll dags för Italiens andra CL-lag att försöka besegra sin motståndare. Milan har begett sig till Belgien för ett möte med Anderlecht, ett möte som mycket väl kan avgöra vilka som går vidare till åttondelen och vilka som inte gör det.

Ettan Malaga är redan klar för avancemang tack vare sina tio inspelade poäng, och de sparkar strax igång en match i St. Petersburg mot gruppjumbon Zenit. Skulle ryssarna vinna den matchen är gruppen fortfarande vidöppen inför sista omgången, oberoende av resultatet i Belgien.

Men klart är att laget som lyckas plocka hem en seger på Vanden Stock Stadium i Bryssel ligger i pole inför den sista omgången. Och skulle det vara så att Zenit torskar i kväll, ja då kan Milan säkra avancemang redan denna höstkväll.

Enligt Gazzettan funderar Allegri på att starta med Kevin-Prince Boateng (!) på topp i nr. 9-rollen. Det låter i mina öron helt osannolikt. För det första har Boateng ingenting att göra på den position klubben gjort till hans under den här säsongen, som trequartista. Boateng ska spela mezzala, inget annat. Och vad skulle han kunna tillföra i en renodlad anfallsroll? Hans avslut är ju bra? Nej, de brukar landa på tredje ring på San Siro. Han är bra som target player? Nja, han är väl inte det. Visst, om motståndare är rädda för att gå nära en hårt tatuerad gamnacke med en ananas på huvudet så har han en fördel, men annars inte. Men han är ju i alla fall bra i djupled? Fast det är han ju inte heller. Han är en hårt arbetande mittfältare, ingenting annat, och det borde till och med en tränare från Livorno förstå.

Som bekant är så har Allegri spelat med olika backlinjer i varenda (!) match hittills den här säsongen. Varenda en. Ska vi tro Gazzettan så kommer den trenden hålla i sig, eller vad sägs om De Sciglio, Mexes, Yepes och Emanuelson?

Allegri har vägrat spela Emanuelson på en för honom fullt logisk vänsterbacksplats under den här säsongen när det utan tvekan funnits behov för honom där, men nu är han helt plötsligt inne på den linje som många milanisti var inne på redan inför säsongen. Det känns som att Emanuelson kan göra det bra där, men kom ihåg att Constant gjort ett par bra matcher nu den senaste tiden. Varför petas han? Hur motiveras det för honom?  

El Shaarawy är i alla fall med från start, och det är ju alltid positivt.

Anderlecht då?

Ja, jag skulle ljuga om jag sa att jag har bra koll på dem, men jag vet åtminstone att de är inne i en bra period i ligan och om de nu kunde kryssa på San Siro så ser jag ingen anledning till varför de inte skulle kunna göra detsamma idag, om inte bättre. 

Håll ett öga på unge Dennis Praet. Han är född -94 och är en offensiv mittfältare med fina fötter. Ha också koll på den starke kongolesen Dieumerci (vilket jävla namn!) Mbokani längst fram. Han var bra i första mötet lagen emellan och jag skulle inte vara oäven till ett spel på honom som målskytt om jag var lagd åt det hållet.

Så är det mina damer och herrar, vänner och bekanta. Kommer Milan fixa det här? Är de lite på uppgång efter helgens upphämtning i Neapel? Eller blir det fiasko, magplask och akut krisläge på en och samma gång?

Tänk, ni kanske kan undvara 5 sekunder av era liv och kommentera vad ni tror och hoppas på? Bra.

Jo, just ja!

En sak till... 

Dieumerci.

För er som valde tyska eller spanska istället för franska på högstadiet (jag är en av er, lugn). Vad betyder Dieu?

Gud.

Vad betyder merci?

Ja, det vet ni i alla fall. 

Jag skulle inte bli förvånad om herr Mbokani efter kvällens match brister ut i ett "Tack Gud!" efter att ha slagit tillbaka stora, mäktiga Milan hemma på Constant Vanden Stock Stadium.

Ödets match för La Vecchia Signora

Ikväll är det i stort sett vinna eller försvinna för Juventus i säsongens upplaga av Champions League. Efter några år utanför det allra finaste av fotbollsrum tog sig Juve tillbaka efter förra säsongens imponerande scudetto-seger. När lottningen av CL-grupperna genomfördes var det nog inte alltför många juventini som rynkade på ögonbrynen åt den grupp man till slut hamnade i, även om den inte på något sätt var en walk in the park.

Shaktar Donetsk, Chelsea och Nordsjälland har bjudit upp till bra motstånd för ett Juventus som än så länge inte förlorat en enda match i CL. Tyvärr räcker det dock inte att kryssa sig igenom ett gruppspel, man behöver de där viktiga trepoängarna mer än något annat. Juve inledde med tre raka kryss, och det var inte förrän i förra omgången mot danska Nordsjälland som man lyckades ta sin första seger.

Nu är gruppen väldigt jämn, med Shaktar och Chelsea på sju poäng vardera, medan Juve skuggar med sina sex.

För Juventus väntar nu de två topplagen i de två sista omgångarna och man behöver inte ha ett mvg i matematikbetyg i bagaget för att inse att kvällens match mot Chelsea gäller allt. Säsongens CL-spel ställs på sin spets i kväll på Juventus Stadium i Turin i en match där Juventus logiskt sett behöver vinna för att ha en reell chans på avancemang från gruppspelet.

För det är ju så att både Shaktar och Chelsea i sina återstående två matcher har danska Nordsjälland kvar, och hur naiv man än är så kan man inte tro på något annat än tre poäng för de två gruppledarna. Så efter kvällens omgång kan vi räkna in tio färska poäng för ukrainarna, och Chelsea kommer som minst komma upp i samma summa. Detta innebär att Juventus måste ta sig förbi Chelsea i tabellen i kvällens match, och det kan man som bekant bara göra genom att besegra engelsmännen.

Är det möjligt då?

Det är väl självklart att det är möjligt. Chelsea är inne i en svag period med flera matcher på rad utan en trepoängare, och dessutom saknar man sin store ledare John Terry. Juventus i sin tur är inne i en sisådär-period där resultaten inte riktigt blir de önskade, men helgens match mot Lazio visade ändå på ett Juve som fått spelet att fungera, återigen. Och La Vecchia Signora saknar inga nyckelspelare.

Däremot är jag rädd, om vi ser det från ett calcio-perspektiv, att Chelseas offensiv med Oscar, Mata och Hazard kan ställa till med en hel del bekymmer. Det är en offensiv som Juventus inte kan mäta sig med. Däremot har Juve ett lagspel som slår Roberto Di Matteos mannar på fingrarna, och det är detta man får förlita sig till i kvällens match.

Sen finns ju Andrea Pirlo.

Ja, mina vänner, vad tror vi om kvällens ödesmatch mot de regerande mästarna? Ska Juve lyckas krångla sig ur det här spindelnätet eller får man redan i kväll hälsa hem? Personligen tror jag på ett kryss, och då kan Chelsea-spelarna sätta sig på flyget hem till London med ett stort leende på läpparna och ett CL-avancemang i bakfickan.

Probabili formazioni:

Juventus: Buffon; Barzagli, Bonucci, Chiellini; Lichtsteiner, Vidal, Pirlo, Marchisio, Asamoah; Quagliarella, Vucinic

Bänk: Storari, Lucio, Pogba, Isla, Giaccherini, Matri, Giovinco

Chelsea: Cech; Ivanovic, Luiz, Cahill, Cole; Ramires, Mikel; Mata, Oscar, Hazard; Torres

Bänk: Turnbull, Azpilicueta, Marin, Bertrand, Moses, Romeu, Sturridge

Officiella startelvor: Roma-Torino

Roma tar sig an ett Torino som ligger tre poäng bakomi giallorossi i tabellen. För Torino återvänder livsviktiga Angelo Ogbonna till de centrala delarna av de vinrödas försvarslinje. Romarna i sin tur saknar sin viktigaste spelare, även om han för tillfället inte spelar som en sådan, Daniele De Rossi.

Vad tror ni kära vänner? Tar Roma en livsnödvändig seger eller ska Zeman få börja se sig om över axeln efter matchens slut? Jag lutar mot ett kryss, om inte Lamela och Osvaldo bjuder upp till show.

Roma: 13 Goicoechea; 42 Balzaretti, 3 Marquinhos, 5 Castan, 23 Piris; 15 Pjanic, 48 Florenzi; 4 Bradley; 8 Lamela, 9 Osvaldo, 10 Totti.

Bänk: 1 Lobont, 11 Taddei, 27 Dodò, 46 Romagnoli, 47 Lucca, 20 Perrotta, 7 Marquinho, 17 Lopez, 22 Destro, 26 Tallo.

Torino: 1 Gillet; 36 Darmian, 25 Glik, 6 Ogbonna, 3 D'Ambrosio; 33 Brighi, 14 Gazzi; 11 Cerci, 24 Sansone, 9 Bianchi, 7 Santana.

Bänk: 23 Gomis, 5 Di Cesare, 2 Rodriguez, 31 Agostini, 4 Basha, 86 Birsa, 77 Verdi, 93 Diop, 10 Sgrigna.

Samp tog revansch

Ja, Ciro Immobile lyckades göra mål, men vad hjälpte det när Sampdoria klämde in tre baljor på ett kokande Marassi. I och med den starka insatsen från i blucerchiatis sida kunde de ta revansch för förlusten som skickade ner dem till Serie B för 18 månader sedan.

Ciro Ferrara sitter nu ganska säkert på sin bänk under en tid framöver, medan Gigi Del Neri får det svårare att övertyga den hetlevrade Enrico Preziosi om att behålla sin plats på Genoas tränarbänk.

Det var Andrea Poli som inledde målskyttet efter att han tagit emot ett stenhårt skott och sedan placerat in bollen bakom en chanslös Sebastian Frey. 2-0-målet var det dock en Genoa-spelare som stod för. Cesare Bovo styrde snöpligt in ett Sampdoria-inlägg och där kändes det troligtvis väldigt tungt att vara en supporter av i rossoblu.

I andra halvlek tog Genoa över lite mer efter att i första ha varit näst intill helt utspelade, och det var just Immobile som stod för reduceringen efter att Juan Vargas i läget före skulle haft straff. Just Vargas hade med ungefär 10 minuter kvar chansen att rädda en poäng åt Genoa, men peruanen lyckades inte träffa mål.

Istället lyckades den unge Mauro Icardi punktera matchen efter att ha blivit fint framspelad av inhoppande Tissone. Icardi hade tidigare under matchen missat alldeles för många chanser, men 19-åringen fick till slut utdelning och han var utan tvekan värd den kröningen på en härlig Samp-kväll.

Vi får se hur det går med Gigi Del Neri nu, möjligtvis går han samma öde till mötes som Pescaras Giovanni Stroppa som idag lämnade sitt uppdrag efter en tung förlust mot bottenkollegan Siena.

Samp-fansen sjunger vidare ut i natten, och de gör det välförtjänt.

Torre della Lanterna

Ni känner väl till den stora lanternan som står så majestätiskt välkomnande i Genuas hamn? Det är den som står på spel ikväll, när stadens två lag drabbar samman i ett derby som många gånger är lika hett som motsvarande stadsderbyn i Milano och Rom.

Det är två sargade lag, rånade på allt självförtroende de gick in i säsongen med som i kväll ställer upp till föreställning på täta Marassi i stadens centrala delar.

Genoa har fem raka förluster på resultatlistan och Gigi Del Neri har en del att fundera på om han ska överleva den här säsongen med Preziosi som president. Skadan på Marco Borriello har visat sig dyrbar, återstår att se om Ciro Immobile lyckas hitta målet i kväll för att lätta på misären hos i rossoblu. Sampdoria har det dock ännu värre då de ståtar med hela sju förluster på raken efter en säsongsinledning som faktiskt var ganska imponerande. Jag skrev för någon vecka sedan att tränare Ciro Ferrara skulle få sparken, men det har han än så länge inte fått. Däremot tror jag inte att han överlever om det blir en till förlust i kvällens match mot ärkerivalen.

Senast lagen möttes var för ett och ett halvt år sen, i maj 2011, när Genoa slog Samp i en match som innebar att i blucerchiati relegerades till Serie B. Efter den matchen anordnade Genoas supportrar en fiktiv begravning för sina rivaler, något som eskalerat rivaliteten mellan de båda klubbarna.

Genoa är som bekant Italiens äldsta klubb medan Sampdoria istället är en av de yngre klubbarna i det italienska professionella seriesystemet. Vi får se vilken av de två klubbarna som får agera storebror efter kvällens omgång på ett fullsatt Marassi.

Vilka får lov att kalla sig herrar av Torre della Lanterna under de kommande månaderna? 

Från Lega Pro till A

Det finns vissa spelare som man verkligen önskar att det ska gå bra för, vilken nivå det än handlar om. I en av dagens Serie A-matcher var en sådan spelare i allra högsta grad inblandad.

För två säsonger sedan spelade denna spelare i Lega Pro Prima Divisione, den tredje högsta ligan i Italien. Idag höll samme spelare på att sänka Inter på Giuseppe Meazza inför en publik som efter gårdagens Juve-kryss än mer började längta efter den söta scudetto-smaken.

Marco Sau har på två säsonger klättrat från Lega Pro där han med Zdenek Zemans Foggia gjorde 20 mål, via Serie B tillsammans med lagkamraterna i Juve Stabia där Sau stod för 21 mål, ända fram till Serie A där den korte 25-åringen fram till idag hade gjort två mål i Cagliari-tröjan.

I dagens möte med Inter fördubblade den 171 centimeter långe anfallaren sin målskörd i A efter att ha gjort bortalagets båda mål i 2-2-matchen i ett höstigt Milano. Det första målet var ett klassavslut efter ett delikat förarbete av en annan liten snidare, Andrea Cossu. Sau dök fram vid bortre stolpen och stötte in inlägget på ett tillslag bakom en chanslös men storspelande Samir Handanovic.

Vid det andra målet var han iskall framför mål efter att det uppstått kalabalik framför den slovenske målvakten efter en cykelspark signerad Pinilla som träffade stolpen och studsade rakt ut i gapet på Sau. Han visade instinkter värdiga en riktig målskytt och han lär bli viktig för Cagliari i deras strid för en bra placering i årets Serie A.

Tyvärr för Cagliaris del så räckte inte Saus två mål till mer än en poäng efter att Davide Astori med bara minuter kvar av matchen stötte in bollen i eget mål, och därmed skrevs slutresultatet till 2-2.

Att kliva från Lega Pro till A på två säsonger är riktigt imponerande, och jag blir inte alls förvånad om Marco Sau avslutar säsongen med att ha gjort över 10 mål.

En sak är jag i alla fall säker på. Jag kommer följa honom med stort intresse och jag hoppas verkligen att han lyckas även i A, det är han värd.

"Jag har mycket kött kvar att äta"

Italiens kanske mest lovande målvakt inför framtiden, Pescaras Mattia Perin, har i en intervju med Gazzetta dello Sport bjudit på en rejäl dos självkritik. Det spekuleras för fullt i Italien om vilken storklubb som ska snappa upp den blivande 20-åringen, med Milan som främsta kandidat. Adriano Galliani har uttalat sig positivt om ynglingen och en sådan övergång känns inte alls omöjlig.

Perin själv är dock inne på helt andra tankar:

"Jag har mycket kött kvar att äta. Italiensk fotboll ligger för mig på den absoluta toppen, men jag tror inte att jag skulle vara redo att spela för en storklubb än. Jag behöver växa."

Det har inte bara talats om storklubbar för Perins del, även Gli Azzurri har varit på tapeten. Många anser att man bör slussa in Pescaras målvakt i landslaget inför VM 2014, men även i denna fråga har ynglingen starka åsikter:

"Ja, efter Gigi Buffon, Morgan De Sanctis, Emiliano Viviano, Salvatore Sirigu, Andrea Consigli och resten av gänget skulle jag kunna vara tiondevalet. De skulle inte ens känna igen mig om jag dök upp. Vem då? Perini?"

Man kan ju minst sagt säga att unge Perin tar i för kung och fosterland när han är så här kritisk mot sig själv. Visst, det kanske är lite väl tidigt att spekulera kring en plats i Azzurri, men jag tror inte han skulle göra bort sig i någon av de stora klubbarna. Han är ju inte sämre än Abbiati, om vi säger så.

Återstår att se var Genoa-ägde Perin hamnar. Just att han tillhör Genoa talar väl lite extra för att han ska hamna i en rödsvart klubb i norra Italien tillslut.

(Källa: La Gazzetta dello Sport, Football Italia)

Italienare, sydamerikaner och östeuropéer

Elva omgångar av säsongens Serie A är nu spelade och tabellen börjar sätta sig mer och mer. Juventus och Inter ser ut att vara de två lag som gör upp om scudetton, med Napoli och Fiorentina som mindre outsiders. Hittills har det gjorts 283 mål i ligan, och det är detta jag har tänkt att vi nu ska grotta ner oss lite extra i. 

Serie A har alltid varit en liga där sydamerikaner briljerat med sin vassa teknik och sina capocannoniere-egenskaper. Det räcker att ta upp namn som Maradona, Batistuta, Crespo, Ronaldo, Veron och många, många fler. Tittar vi på Milano-lagen så har trenden alltid varit att Inter haft många argentinare i sitt lag, medan rivalen Milan förlitat sig till brassarna.

I dagens Serie A har vi som exempel Catania, som i det närmaste består av en legion av argentinska spelare, medan uruguayanerna flyttat fram positionerna efter Edinson Cavanis genomslag under de senaste åren.

Jag kan tycka att det skulle vara lite intressant att se vilka länder alla ligans målskyttar kommer från, och det är precis vad jag har gjort och anledningen till att jag skriver det här.

Om vi börjar med att titta på topp 10 av ligans bästa målskyttar:

Stephan El Shaarawy    Italien             8 mål

Edinson Cavani              Uruguay          7 mål

Antonio Di Natale         Italien              7 mål

Erik Lamela                    Argentina        7 mål

Diego Milito                   Argentina        7 mål

Stevan Jovetic                Montenegro    6 mål

Miroslav Klose               Tyskland          6 mål

Pablo Osvaldo                Italien              6 mål

Antonio Cassano            Italien              5 mål

Alberto Gilardino          Italien               5 mål

Naturligt är det en hel del italienare i topp, vilket vi som calcio-älskare ska vara glada för. Ju fler inhemska spelare som går bra desto bättre. Noterbart är att inte en enda brasse är topp 10, vilket reflekterar hur det ser ut i ligan idag. Det är egentligen bara Pato som har potentialen att ligga med där uppe, men personligen tror jag att han kommer få svårt att någonsin hamna där igen. Det ska dock tilläggas att Lazios playmaker Hernanes också har gjort fem mål, så han ligger där och nosar.

Nu när ni har sett topp 10, hur tror ni att det ser ut i ligan? Vilka länder står för flest mål i Serie A? Ställ upp en topp fem lista i huvudet nu så kommer facit strax. Att Italien är etta behöver man inte vara Einstein för att förstå. Men sen då?

******************

Jaha, vad kom ni fram till? Hur ser listan ut? Chile? Colombia? Frankrike? Eller vad har ni där uppe?

Ska vi kolla facit? Ja, vi gör det.

Italien              144 mål

Argentina        40

Brasilien          20

Uruguay           11

Slovakien         9

Montenegro    8

Tyskland          7

Chile                 7

Frankrike        5

Serbien            5

Sverige             3

Holland            3

Colombia         3

Albanien          2

Makedonien    2

Algeriet            2

Schweiz            2

Grekland          1

Polen                1

Slovenien         1

Peru                  1

Rumänien        1

Belgien             1

Ghana               1

Paraguay          1

Spanien            1

USA                  1

                     

Totalt: 283 mål

Argentina är som väntat solklar tvåa med Lamela och Milito på sju mål vardera som skuggar El Shaarawy i målligan, och Brasilien är en lika väntad trea på listan. Sen är det egentligen inga länder som sticker ut, men att Uruguay med Cavani i spetsen ligger fyra är inte konstigt. På femteplatsen hittar vi däremot Slovakien som en liten uppstickare med nio mål på elva omgångar, där Hamsik, Weiss och Kucka stått för målen.  

Lite förvånande, i alla fall för mig, var det att se att Chile bara samlat ihop sju mål, och i och med den lilla colombianska revolutionen är det lite skrällartat att de bara lyckats få in tre bollar så här långt, lika många som Sverige. De svenska målskyttarna är givetvis Albin Ekdal, Mervan Celik och Mathias Ranégie. Så många fler mål för Sveriges del tror jag inte att det blir, men för Colombia borde det kunna lossna lite mer med killar som Cuadrado, för tillfället skadade Muriel, Parmas Pabon och några till.

Serie A är en liga som, bevisligen, domineras av sydamerikaner och östeuropéer. Det kommer visserligen inte som någon överraskning, men det är ändå intressant att se siffror på det. Den forna stormakten i Italien, Holland, har det väldigt skralt med målskyttar i Serie A nuförtiden. Minns tider med van Basten, Gullit och många fler, de tiderna är long gone. Nu är det istället Urby Emanuelson, Nigel De Jong och Wesley Sneijder som får bära den holländska fanan i il calcio.

**********

För att ytterligare spinna vidare på målskyttarna så tänkte jag kika lite på hur många minuter det går mellan de bästa målskyttarnas mål. Vem har bäst snitt? Vad tror ni?

Här är resultaten bland de 15 bästa målskyttarna i ligan:

Stephan El Shaarawy    116 min/mål

Edinson Cavani              121 min/mål

Antonio Di Natale         100 min/mål

Erik Lamela                    116 min/mål

Diego Milito                   137 min/mål

Stevan Jovetic                167 min/mål

Miroslav Klose               141 min/mål

Pablo Osvaldo                109 min/mål

Antonio Cassano            143 min/mål

Alberto Gilardino          179 min/mål

Hernanes                         162 min/mål

Rolando Bianchi             210 min/mål

Emanuele Calaio            265 min/mål

Alejandro Gomez           230 min/mål

Marek Hamsik               253 min/mål

Spelarna är alltså ordnade utefter hur många mål de gjort, och vi kan se att det är flerfaldiga capocannoniere-vinnaren Toto Di Natale som har allra bäst snitt med näst intill ett mål per match. Efter gamle Di Natale är det Romas färgklick Pablo Osvaldo som har bäst snitt, med mål var 109:e minut. Ett imponerande resultat av ibland hårt kritiserade Osvaldo. Sen har vi de två ynglingarna El Shaarawy och Erik Lamela som gör mål var 116:e minut, en rätt hyfsad siffra för två killar på 20 år.

Så, nu har ni lite koll på hur fördelningen av målskyttar ser ut mellan länderna med representanter i världens finaste liga. Det ser i stora drag ut som det alltid har gjort, och mig skulle det inte göra något om Serie A fortsätter vara en liga som domineras av inhemska spelare med starka kryddor från Sydamerika och Östeuropa.

Vad tycker ni? Vad tar ni med er från dessa resultat? Dela gärna med er av era åsikter, det blir så mycket roligare att skriva om man lyckas få till lite diskussioner. Alla kan ju inte svälja allt jag skriver, eller hur?



(Källa: legaseriea.it)

Stroppa kvar, Ferrara ut

Dagens matcher bjöd på en hel del matnyttigt, och det började med att bottenlaget Pescara lyckades besegra ett Parma med tre raka segrar i bagaget. Elvis Abbruscato och Vladimir Weiss stod för målen i matchen som räddade skinnet på tränare Giovanni Stroppa. Han klev ut till dagens match med kniven på strupen, och kan nu tacka sina kilar för att de löste biffen. Ett tips till den forne mittfältseleganten: låt för guds skulle Weiss spela från start. Han är ju i det närmaste det bästa ni har, och han har varit riktigt bra de gånger han spelat. Dessutom är han lagets skyttekung, så vakna upp nu Stroppa.

En annan tränare som hade kniven mot strupen i eftermiddagens match var Sampdorias Ciro Ferrara, som efter fem raka förluster var tvungen att vända på skutan för att få behålla jobbet. Tyvärr ville Atalanta och Beppe De Luca annorlunda. De Luca gjorde 2-1-målet som med största sannolikhet innebär att den gamle Juventus-spelaren Ferrara får packa ihop sin väska och lämna Genua. Trolig ersättare blir Beppe Iacchini, ni vet han som såg till att ta upp Samp till A förra säsongen men som sedan fick stryka på foten eftersom ledningen ville ha ett mer namnkunnigt namn på tränarbänken. 

Napoli hade chansen att ta upp jakten på Juventus och Inter i dagens hemmamöte med Torino, och det såg länge ut som att man skulle lyckas med det efter att återvändande Cavani stötte in 1-0 redan efter sex minuters spel på San Paolo. Matchen var på intet sätt fantastisk, men nog borde Napoli ha bärgat segern, speciellt om man går tillbaka och ser på Marek Hamsiks chans med ungefär tio minuter kvar av matchen. Slovaken rundade då Gillet i Torino-målet efter att ha blivit frispelad av Lorenzo Insigne, men avslutet bombade han i burgaveln istället för i mål. Jag tänkte där och då för mig själv att oj vad jobbigt det här blir om Torino skulle lyckas kvittera, och det är självklart att de gjorde det till slut. Salvatore Aronica hade precis bytts in och kände att det var läge att frispela en motsåndare i matchens sista minuter. Förre Sassuolo-spelaren Sansone rundade i sin tur De Sanctis och han missade inte sin chans utan satte den enkelt. Ett resultat som innebar 1-1 och ytterligare mörka moln på Napoli-himlen.

Laget som skuggade Napoli i tabellen inför helgens omgång var Lazio. Petkovics mannar har haft fin form i inledningen på säsongen men idag åkte de på en riktig stjärnsmäll när de besökte Sicilien och Catania. Sicilianarna vann med hela 4-0 efter en uppvisning som hette duga, efter två mål av Papu Gomez och ett varsitt av Lodi och Barrientos. Catania tog sig därmed upp på en sjätteplats, precis bakom Lazio som nu ligger femma.

Fiorentina lyckades peta ner Lazio från fjärdeplatsen när de idag spöade upp Cagliari med 4-1 hemma på Artemio Franchi. Cagliari som hade fyra raka segrar efter att Ivo Pulga tog över tränarjobbet mäktade inte stå emot Fiorentinas lysande form. Målen för Viola gjordes av Rodriguez, Jovetic, Toni och Cuadrado. Ännu en imponerande insats av de lila alltså.

Ett möte mellan två extremt formsvaga lag utspelades på Toscanas andra arena uppkallad efter legenden Artemio Franchi, den i vackra Siena. Siena hade inför matchen en poäng på de senaste fem matcherna och Serse Cosmi hängde löst, medan Genoa hade fyra raka förluster varav tre av dem med nye tränaren Gigi Del Neri på bänken. Det var också den sistnämnde som fick vika sig ännu en gång efter att rutinerade Massimo Paci nickat in en hörna för Siena efter 55 minuters spel. Laget från Toscana vann med 1-0 och har nu sammanlagt samlat ihop sex poäng, plus de sex minuspoäng man tvingades börja säsongen med.

En händelserik och intressant helg har det varit, och den är inte riktigt slut än. Roma tar emot Palermo hemma på Olimpico ikväll, och den matchen kan ju sluta precis hur som helst. Räkna med målkalas.

  

Inter bröt sviten

I gårdagens stormöte mellan ettan och tvåan i Serie A kunde Inter betvinga Juventus och därmed bryta deras svit på 49 raka matcher utan förlust. En viktig och symbolisk seger för Inter, en tyngre förlust för Juventus.

Juventus var "bara" 9 matcher ifrån att slå Milans storslagna svit på 58 matcher utan förlust från början på 90-talet, men nu tvingas man börja om från noll igen. Nu kanske inte det är det allra viktigaste, men lite lär det svida i alla fall.

Att Inter vann matchen kan inte ses som något annat än rättvist. Främst för att de var snäppet vassare än Juve under hela matchen, men också för att Turin-lagets ledningsmål 20 sekunder (!) in i matchen faktiskt var offside. Dessutom hade ingen protesterat om Stephan Lichtsteiner blivit utvisad redan i första halvlek efter att ha gjort sig förtjänt av ytterligare ett gult kort. Till och med Angelo Alessio på tränarbänken insåg att man hade haft extrem tur (eller något annat) gällande schweizaren då han bara minuter senare bytte ut honom mot Martin Caceres.

Det är nog inte bara hela Italien och alla Serie A-fans som börjar tröttna på domarmisstagen som gynnar Juventus match efter match, jag kan inte tro annat än att även alla juventini där ute börjar tröttna på att hamna i rampljuset av helt fel anledningar hela tiden.

Än en gång var det argentinare som banade väg för Inter-framgång, när Diego Milito stänkte in två kassar och hans landsman Rodrigo Palacio spikade i den sista spiken i Juventus-kistan med sitt 3-1-mål på tilläggstid. Milito var återigen riktigt bra i de avgörande lägena, och Palacios målform fortsätter.

Det blev en härlig match till slut, även om jag tyckte att första halvlek präglades av väldigt många misstag för att vara en tidig seriefinal. Det var bortslagna och tappade bollar från båda lagens sida mest hela tiden. Dock var känslan att det tog lite mer fart i andra halvlek, mycket tack vare att Inter lyckades växla upp någon växel till samtidigt som Juventus bjöd på alldeles för mycket ytor.

Nu är Inter bara en poäng efter Juventus i tabellen, och i och med dagens poängtapp för Napoli så ser det allt mer ut som att det är dessa två lag det kommer stå emellan. Jag tror fortfarande att Juventus är några snäpp för starka för alla lag i ligan, men jag hoppas på en så jämn säsong som möjligt.

Conte och Alessio bör nog tänka över några gånger till om det är värt att ställa över Paul Pogba i fortsättningen. Killen har kommit för att stanna, sanna mina ord.

Derby d'Italia

Efter Milans Chievo-kross är det nu dags för kvällens och omgångens höjdpunkt, Juventus mot Inter. Som ni vet är det en livsviktig match för toppstriden, Inter har under inga omständigheter råd att förlora om man på allvar vill utmana om scudetton.

Laguppställningarna ser ut så här:

Juventus

Buffon; Barzagli, Bonucci, Chiellini; Lichsteiner, Vidal, Pirlo, Marchisio, Asamoah; Giovinco, Vucinic

Inter

Handanovic; Ranocchia, Samuel, Juan Jesus; Zanetti, Gargano, Cambiasso, Nagatomo; Palacio, Cassano, Milito


Noterbart är att Juventus väljer att ställa över succémannen Paul Pogba till förmån för den ordinarie mittfältsuppsättningen. Har man verkligen råd att bänka den formtoppade ynglingen? Jag hade nog stoppat in honom istället för Marchisio.

I motståndarlaget har Stramaccioni lyckats hålla den framgångsrika trebackslinjen hel och frisk trots att det senast idag rapporterades om att både Ranocchia och Samuel riskerade att missa matchen. Viktigt för Inter att de trots allt kan spela. Intressant är det även att Inter väljer att gå all in på offensiven när man startar med Palacio, Cassano och Milito. Offensivt värre.

Så, vad tror ni? Jag tror att Juventus lyckas vinna på något sätt, det har de visat sig vara bra på under de två senaste säsongerna. 2-1?

Nu kör vi!

Fine Settimana

Jaha, vänner. Det var ett tag sedan nu igen. Calcion rullar vidare och det är först och främst ett lag som fortsätter vara helt omöjligt att besegra, La Signora Vecchia, Juventus. Den gamla damen fortsätter köra över allt motstånd, även om spelet inte alltid stämmer till hundra procent. Men det är som man säger, bra lag vinner även när de spelar dåligt.

Paul Pogba är en spelare som redan nu håller oerhört hög Serie A-klass, och då är killen bara 19 år. Om Stephan El Shaarawy varit årets genombrott så här långt så vill jag nog påstå att Pogba ligger där jämsides med il Faraone. Så bra har han varit, och ännu bättre kommer han bli. För ett år sedan skrev jag detta. Man kan ju slå fast att Milan hade varit i behov av denne fransman.

I nuläget är känslan att det bara finns ett lag som möjligtvis kan utmana Juventus om scudetton, och det är Inter. Efter en något knackig start på säsongen har Stramaccioni nu fått bra pli på sina spelare som radar upp segrar både i ligan och i Europa League. Speciellt är det trebackslinjen med Ranocchia, Samuel och Juan Jesus som imponerar med sitt stabila spel. Cambiasson och Zanetti är jättar på mittfältet och längst fram har man Cassano och den för tillfället flygande Palacio som smäller in bollar bakom motståndarmålvakterna. 

I morgon är det Derby d'Italia på ett kokande Juventus Stadium, och det behövs ingen kärnfysiker för att inse att Inter behöver en seger, eller i allra minsta fall ett kryss, om man ska hänga med i Juves tempo. Just nu sackar man efter med fyra poäng, och det avståndet får inte växa i morgon kväll, men vem skulle bli förvånad om det ändå gör det? 

Moratti stannar hemma från Juventus Stadium, han har ingen lust att höra förolämpningar i 90+ minuter från arga Juve-supportrar. Han är inte så älskad i Turin, den gode oljemiljardären.

Bakom dessa två jättar är det sämre nivå på lagen, något som tyvärr talar för att il calcio fortsätter att tappa i styrka i jämförelse med de andra stora ligorna. Nivån är för ojämn, men Napoli är trots allt ett lag som skulle kunna blanda sig i toppstriden. Tyvärr är känslan att de inte riktigt orkar hänga med i Juventus och Inters tempo, speciellt inte nu när de saknar Cavani.

I övrigt är det mycket blanda och ge bland resterande lag. Cagliari går dock bra med fyra raka segrar sedan man gjorde sig av med Massimo Ficcadenti för andra gången på ett år. Ivo Pulgas ankomst på tränarbänken har verkligen lyft det sardinska laget som lyft sig från bottenstrid till Europa-strid på bara ett par veckor. Imponerande.

Nu ser vi fram emot en ny helg med massa fotboll, där givetvis Derby d'Italia smäller allra högst. De andra matcherna är dessa:

Milan-Chievo

Bologna-Udinese

Catania-Lazio

Fiorentina-Cagliari

Napoli-Torino

Pescara-Parma

Roma-Palermo

Sampdoria-Atalanta

Siena-Genoa

Det finns en hel del att se fram emot med andra ord. Ska Milan fortsätta sin kräftgång? Vad händer i det superintressanta mötet mellan Marans Catania och Petkovics Lazio? Kan Fiorentina närma sig topplagen eller tar Cagliari sin femte raka? Kan Napoli skaka av sig den tillfälliga formsvackan och ta rygg på Juve och Inter? Ska Zemans och Romas extrema försvarsproblem fortsätta gäcka dem eller ska de faktiskt kunna hålla en ledning den här gången? Kan Sampdoria vakna till liv igen eller är nedförsbacken total? Sist men inte minst, kan Gigi Del Neri ta sina första poäng på Genoa-bänken när man beger sig ner till Toscana för ett möte med jumbon?

Många frågor. Ni får själva bevaka matcherna för att få reda på svaren.

A presto.

"Hjälten" Beppe Sculli

Ni minns den där matchen mellan Genoa och Siena i april i år som fick supportrarna att se rött och kräva spelarnas matchtröjor för att de inte var värdiga dem, eller hur?

Den match där Siena ledde med 4-0 efter en bedrövlig insats av Genoa. Fansen stoppade matchen och krävde alltså att spelarna skulle lämna över deras tröjor till dem, men det fanns en spelare som vågade stå upp mot de hårdföra ultras, Giuseppe Sculli.

Ni kommer ihåg texten jag skrev om honom i våras va? Annars kliver ni in här och läser den på en gång.

Nu har Beppe Sculli, nu i Lazio, blivit avstängd i en månad från spel på grund av just den incidenten. Då undrar ni givetvis varför i hela världen då?

Jo, så här är det. Sculli hade redan på förhand vetat om fansens planer, och hade då förhandlat till sig en position som skulle utmåla honom som hjälten som stoppade protesten så att matchen kunde slutföras. Egentligen var hela protesten och Scullis argumentation med fansen en fars med förutbestämda huvudrollsinnehavare.

Jag antar att den gode Beppe har lärt sig lite av sin morfar, "u Tiradrittu", trots allt...