torsdag 28 juni 2012

Tyskland vs Italien

Som ni har märkt har den lilla extra bevakningen av det italienska landslaget kommit av sig i den här bloggen. Hur roligt den är med skrivandets konstform, så är det inte riktigt så engagerande att skriva inför blinda ögon. Om ingen läser, då blir det heller inte så kul att skriva.

Nu är det ju dock så att det står en alldeles för stor match för dörren för att den här calcio-älskaren ska kunna hålla sina tangenttryckande fingrar bakom lås och bom. Det är hög tid för semifinal i detta europeiska mästerskap, och det är favoriten Tyskland som ställs mot det alltid lika underskattade Gli Azzurri.

I min värld är Tyskland fortsatt favorit till att ta hem guldet till Berlin, men jag hoppas innerligt att jag får fel. Italien har imponerat stort på mig, och redan innan turneringen sa jag att den uttagna truppen såg högintressant ut, och inte så svag som så många ville få det till. I mitt personliga lilla EM-tips hade jag faktiskt Italien i semifinal, tillsammans med Tyskland, Spanien och (host) Holland. Jag hade också Tyskland som vinnare, men det ska Pirlo och gänget se till att ändra på ikväll.

Andrea Pirlo har varit turneringens geni, och det krävs att han fortsätter vara det om Italien ska kunna slå tyskarna. Jag skulle bli väldigt förvånad om Pirlo får lika mycket tid med bollen som han fick mot England. Då stod engelsmännen bara och väntade på vad Pirlo skulle hitta på med bollen, och får han den tiden på sig finns det inte en chans i helvetet att han missar sina passningar. Tyskarna lär med största sannolikhet störa Pirlo betydligt mer.

Giorgio Chiellini är tillbaka i startelvan efter att ha missat kvartsfinalen på grund av en ljumskskada. Jag vill påstå att han hämtat sig ganska snabbt från den skadan, och jag är aningen spänd på att se om han verkligen håller ihop. Det är åtminstone vänsterbacksplatsen som är vigd åt Chiellini, vilket är tråkigt för Federico Balzaretti som i mitt tycke gjort en väldigt bra turnering.

På andra kanten startar Ignazio Abate trots att han blev utbytt med skadekänningar senast. Detta är däremot högst positivt då Abate gjort det bra, och reserven Christian Maggio är avstängd ikväll.

Mittfältet kommer vara oförändrat, och Riccardo Montolivo får chansen igen som trequartista, något som fungerade överraskande bra mot England. Idag möter han dessutom sina egna rötter, då hans mamma är tyska.

På topp ser det ut att bli samma gamla par, med Antonio Cassano och Mario Balotelli. Helt rätt av Prandelli. Diamanti gjorde ett fint inhopp senast, men skulle Cassano hacka även ikväll ser jag hellre att man slänger in snipern Toto Di Natale, den killen kan hänga kassar.

Nu är det en timme kvar till avspark. Jag har inte sett några startelvor än, men jag tror det kommer se ut så här baserat på det snack som gått i italienska medier. 

Jag hoppas innerligt att Gli Azzurri kan ställa till med en riktig stjärnsmäll och slå ut den tyska maskinen. Det vore helt fantastiskt!

Forza ragazzi!


torsdag 14 juni 2012

Italien-Kroatien

Det är dags för ett hett grannmöte i grupp C nu, och för vårt Italien är det en viktig match om man ska ta sig vidare från gruppen. Man får inte förlora.

Så här ser dagens startelvor ut:


Italien: Buffon; Bonucci, De Rossi, Chiellini; Maggio, Motta, Pirlo, Marchisio, Giaccherini; Cassano, Balotelli

Kroatien: Pletikosa; Srna, Corluka, Schildenfeld, Strinic; Rakitic, Vukojevic, Perisic; Modric; Jelavic, Mandzukic


Ett oförändrat Italien alltså. Återstår att se om Balotelli framför allt lyckas bättre än mot Spanien.

måndag 11 juni 2012

Thiago Silva till PSG!

Det har pratats om Barcelona och Manchester City, men nu verkar det som att världens bästa mittback flyttar från Milano till Paris för att att återförenas med två före detta tränare i form av Carlo Ancelotti och Leonardo. Jag kan själv tycka att det låter helt otroligt att Milan ens överväger att släppa Silva, men det verkar faktiskt ligga en hel del sanning i nyheterna som nu kablas ut världen över.

Milan verkar dock inte gå lottlösa, då PSG rapporteras betala €50 miljoner för brassens tjänster. Själv ska Silva få en hygglig årslön på sisådär €9 miljoner per säsong.

Thiago Silva har själv flera gånger deklarerat att han tänker, och vill stanna i Milan, men vi vet alla att sådana yttringar bör tas med en nypa salt. Att Milan säljer honom nu, när ett möte med shejk Al Maktoum väntar runt hörnet, tyder på att klubben är redo att sälja redan innan man vet ifall det blir något tillskott av arabpengar. 

Jag vill påstå att Milan säljer sin framtid om den här affären går igenom. Man säljer alltså världens bästa försvarare, vilka ska man ersätta honom med? Det hade varit betydligt enklare att ersätta en Zlatan Ibrahimovic, till exempel.

Dessutom har jag lite svårt att förstå Silvas beslut. Visst, PSG är på uppgång, men det är ändå Ligue 1 det handlar om, med all respekt för den ligan. Hade det varit Barcelona eller Manchester City hade jag kunnat förstå det, men nu har jag svårare att göra det.

Ingenting är som sagt klart än, men det sägs att Silva redan ska ha sms:at och hört av sig till lagkamrater i Milan för att säga farväl. Det mesta tyder således på att vi sett det sista av den fantastiske brassebacken i Serie A.

En sorgens dag, om ni frågar mig.


(Källa: Sportmediaset, Football Italia)

söndag 10 juni 2012

Startelvor

Spanien: Casillas; Arbeloa, Piquè, Sergio Ramos, Jordi Alba; Xavi, Busquets, Xabi Alonso; Silva, Fabregas, Iniesta

Bänken: Victor Valdes, Reina, Raul Albiol, Javi Martinez, Juanfran, Santi Cazorla, Jesus Navas, Pedro Rodriguez, Torres, Negredo, Juan Mata, Llorente

Italien: Buffon; Bonucci, De Rossi, Chiellini; Maggio, Thiago Motta, Pirlo, Marchisio, Giaccherini; Cassano, Balotelli

Bänken: Sirigu, De Sanctis, Ogbonna, Balzaretti, Abate, Barzagli, Montolivo, Diamanti, Nocerino, Di Natale, Borini, Giovinco

Premiär för Gli Azzurri

Dagen har kommit. Den dag då det hårt ansatta italienska landslaget i fotboll ska försöka återupprätta den skamfilade calcions namn. Il calcio, vars namn återigen har dragits i smutsen på grund av den senaste spelskandalen, som bland annat skördat ett offer från den italienska landslagstruppen i form av Domenico Criscito. Utöver detta har Gianluigi Buffons namn åkt på en törn igen efter att hans spelberoende återigen drogs fram i rampljuset i samband med den övriga skandalen, trots att de inte har det minsta lilla med varandra att göra. Mitt i allt detta ska ett europeiskt mästerskap spelas, ett mästerskap där Italien sätts på svåraste prov direkt i premiären när regerande Europa- och världsmästarna Spanien står på andra sidan.

Uppladdningen har, som jag berättat tidigare, störts av en del skadebekymmer upp uppställningsproblem. Andrea Barzaglis vadskada visade sig vara så pass lindrig att Italien behåller honom i laget turneringen igenom, så den potentielle ersättaren Davide Astori har återigen fått resa hem till Sardinien utan att ha få satt sin prägel på turneringen. Återstår att se när Barzagli kan vara tillbaka i backlinjen.

Något annat som jag berättat och som ni säkert känner till är att Daniele De Rossi kommer ersätta Barzagli i backlinjen, och det troligtvis i en trebackslinje tillsammans med Giorgio Chiellini och Angelo Ogbonna eller Leonardo Bonucci. Jag har ju tidigare sagt att det kan vara lite förhastat att slänga in Ogbonna så här i en EM-premiär mot Spanien, med tanke på hur grön han är på den här nivån. Dock ska jag genast säga att jag verkligen hoppas att Cesare Prandelli ger Ogbonna chansen, för i mitt huvud är han en bättre försvarare än Bonucci, och han har utan tvekan en större potential än Juventus-försvararen. Det enda som gör det hela tveksamt är Ogbonnas orutin. Huruvida De Rossi klarar sig i en trebackslinje mot spelare av spanjorernas kaliber återstår att se. Jag vet att han har vikarierat i backlinjen i Roma med den äran, men jag vill påstå att detta är en annan nivå och därför ställer jag mig tveksam till det. Men sen har inte jag Prandellis CV heller.

I och med denna 3-5-2 som Prandelli med all säkerhet kommer använda sig av finns en möjlighet att den högst beskedlige Emanuele Giaccherini får chansen från start till vänster på mittfältet, något som får ses som ett svaghetstecken för detta Gli Azzurri. Han har inte ens varit given hos de italienska mästarna Juventus, och få trodde att han skulle få någon speltid överhuvudtaget i detta mästerskap eftersom det allra troligaste var att laget skulle ställa upp med en 4-3-1-2-uppställning, där Giaccherini inte passar in, men som den ende riktige kantspelaren i laget har hans chanser ökat rejält i och med systembytet. På den andra kanten blir det Christian Maggio som får löpa upp och ner. På de tre centrala platserna på mittfältet ser det ut att ske en del förändringar, åtminstone om man ska tro den uppställning som laget tränade med under lördagen. Prandelli ställde upp den troliga startelvan med Andrea Pirlo, Thiago Motta och Alessandro Diamanti på mittfältet, vilket alltså betyder att Claudio Marchisio förpassas till bänken, något som får ses som överraskande. Jag vet inte hur väl det stämmer, men ska man tro gårdagens träning verkar så vara fallet.

I anfallet har det inte hänt något märkvärdigt, då Mario Balotelli och Antonio Cassano med all säkerhet blir de två som ska försöka skjuta spanjorernas mäktiga armada i sank. Skulle inte dessa två galenpannor lyckas med uppdraget finns alltid en glödhet Antonio Di Natale att slänga in från bänken, eller rentav krydda till anfallet än mer med den lille atommyran, eller Sebastian Giovinco som hans föräldrar döpte honom till. Många pratar om hur svag den italienska offensiven är, men efter att ha rabblat upp dessa namn undrar jag vem det egentligen är som är svag, i sinnet då.

Jag sitter och skriver detta klockan 03.30 natten  mellan lördag och söndag, så jag får be att återkomma med lite färskare uppgifter när vi börjar närma oss avspark.

Vi bör även alla passa på att önska Sampdoria välkomna tillbaka till Serie A efter att ha besegrat Varese i bägge play off-matcherna. Jag har svårt att se några andra än Genoa-supportrar vara ledsna över den nyheten. Vilket härligt Derby della Lanterna vi har att se fram emot under kommande säsong. Pescara, Torino och Sampdoria upp alltså. Mycket bättre hade det väl inte kunnat bli sett ur en calcio-älskares perspektiv, eller vad säger ni?

En tänke sänds även till Udinese-ägde Lecce-spelaren Christian Obodo som kidnappats i sitt hemland Nigeria. Kidnapparna kräver en lösensumma på €150 000 efter att ha kidnappat mittfältaren under lördagsmorgonen då han var på väg till kyrkan i sin hemby Warri. Hoppas allt löser sig till det bästa.

 

onsdag 6 juni 2012

Framme i Polen

Det italienska landslaget landade igår i Polen för att på fullaste allvar påbörja de sista förberedelserna inför söndagens match mot de regerande mästarna från Spanien. Så fort laget landade i Krakow och gjorde sin första träning möttes de av ungefär 10 000 nyfikna fans, som alla ville se lagets stjärnor på nära håll. Jag förstår dem.

Det mesta kring laget kretsar nu kring vilken uppställning laget ska använda sig av. Innan träningsmatchen mot Ryssland och innan skadan på Andrea Barzagli såg det nästan solklart ut att Italien skulle använda sig av ett 4-3-1-2, likt det Milan använder i Serie A. Men det virriga försvarsspelet och skadan på viktige Barzagli har gjort så att Prandelli nu istället funderar på att köra en Juventus-uppställning, en 3-5-2.

Problemet med det systemet är att Italien egentligen inte har någon mer mittback att använda sig av tillsammans med Bonucci och Chiellini, förutom Angelo Ogbonna som dock är alltför orutinerad för att slängas in i hetluften på det sättet. Barzaglis EM-medverkan ska avgöras på fredag, då försvararen ska genomgån lite tester för att se om han kan vara frisk och kry till ett eventuellt slutspel. Om så är fallet kommer Prandelli behålla honom i truppen, annars tar Cagliaris Davide Astori hans plats. Astori är redan på plats i Krakow, så han är redo ifall han får grön signal från landslagsledningen.

Men den orutinerade Cagliari-försvararen kommer med största sannolikhet enbart finnas med som en back up i truppen om han nu kommer med, han kommer inte slängas in i den förmodade trebackslinjen från start. Den spelare som Prandelli istället funderar på som komplement till de två Juve-försvararna i backlinjen är Rom-sonen Daniele De Rossi. Han har tidigare vikarierat på den positionen i klubblaget Roma och skulle säkert inte göra bort sig, men jag ställer mig tveksam till om en trebackslinje formerad på det sättet verkligen skulle hålla på den här nivån, och framför allt mot ett lag som Spanien.

Alternativet är att köra vidare på den inslagna vägen, och då spela med Chiellini och Bonucci i mittförsvaret samtidigt som Maggio och förmodligen Balzaretti tar plats på kanterna, även om jag personligen gärna skulle se Ogbonna på Balzarettis bekostnad. Det är inte samma pressande situation att slängas in som vänsterback i en fyrbackslinje som att ta plats i en trebackslinje.

Det positiva med 3-5-2 skulle givetvis vara att man får ut ännu mer av Maggio på högerkanten, som då alltså skulle agera högermittfältare, en position som har i Napoli. Dock har Maggio för tillfället lite skadekänningar vilket exempelvis gjorde så att han stod över gårdagens träning, men någon större fara ska det inte vara med den snabbe yttern. På andra kanten kan Balzaretti härja, alternativt att Emanuele Giaccherini får sin chans att ta en plats i det här laget. Denna uppställning är i stort sett Giaccherinis enda chans att kunna sätta sin prägel på laget. I en 4-3-1-2-uppställning passar han inte in.

Utöver allt snack om formationer har laget hunnit med en internmatch, där Mario Balotelli bland annat mäktade med ett hat trick efter att han återvände i full träning efter den där känningen han fick för några dagar sedan. För italienarna och för oss som har ett extra gott öga till Italien bådar ju det gott, för mot Ryssland var varken siktet inställt eller kylan påslagen för den gode Super Mario.

Idag har truppen besökt det före detta koncentrationslägret i Auschwitz för att minnas de som föregicks där, men även träffa några av de få som överlevde tortyren beordrad av nazisterna. Ett besök som rörde upp mycket känslor bland spelarna. Efter att överlevarna Piero Terracina, Anna Weiss och Samuel Modiano återberättat sina historier var det flera spelare som inte kunde hålla tillbaka tårarna, däribland Montolivo, Nocerino, Barzagli och De Sanctis. Spelarna, inklusive ledarna, tände även ljus och lämnade en stor blombukett vid väggen där avrättningarna ägde rum. På väg från Auschwitz-Birkenau mötte det italienska laget den holländska truppen, och kramar delades ut mellan åtminstone lagkamraterna De Rossi och Maarten Stekelenburg samt de före detta lagkamraterna Balotelli och Wesley Sneijder.

Under kvällen har den andra träningen på polsk mark ägt rum för det italienska laget, denna gång inför enbart pressfolk. Vi får hoppas att det rullar på bra för dem nu fram till och med söndagens match, för då gäller det att vara i toppslag om man ska kunna betvinga de skickliga spanjorerna.

Nu är det snart igång. Vilken lycka!


måndag 4 juni 2012

Skadeepidemin når Italien

De har det inte lätt i Italien just nu. Inte nog med allt rörande calcioscommese och den hastigt uppdragna historien om Gigi Buffons spelberoende, nu har även skadehelvetet som framför allt drabbat England så här inför EM även nått stövellandet.

Efter det misslyckade genrepet mot Ryssland i fredags har det rådit stor tveksamhet över hur Cesare Prandelli ska formera laget. Försvaret såg riktigt svajigt ut, och det har talats och skrivits om att tränaren kanske ska prova en Juventus-uppställning, 3-5-2. En sådan uppställning hade troligtvis innehållit tre Juve-försvarare i backlinjen, Bonucci, Barzagli och Chiellini. Denna tanke har stärkts under de senaste dagarna, men nu är den troligtvis skjuten i sank.

Andrea Barzagli har dragit på sig en sträckning i vadmuskeln och är, enligt landslagets chefsläkare Enrico Castellacci, helt borta från gruppspelsfasen. Dock kan man behålla honom i truppen och försöka få honom frisk till och med slutspelet. De närmaste dagarna visar hur allvarlig skadan är, Italien har till 24 timmar innan söndagens match mot Spanien på sig att kalla in en ersättare.

Ett tungt slag för Italien som redan har nog med problem i försvaret. Hoppet stod till att Chiellini skulle återvända och stabilisera upp backlinjen tillsammans med sina lagmakrater från Juve, men nu ser han och Bonucci ut att få klara sig utan kanske den bäste, åtminstone under den gångna säsongen, av de tre.

Målskyttet var också ett problem som togs upp i de italienska medierna efter matchen mot Ryssland, då Gli Azzurri hade stora problem med att förvalta de lägen som skapades. Den som såg allra piggast ut där uppe på topp, och den som möjligtvis brände flest lägen, var Mario Balotelli. Hans plats i startelvan har sett i stort sett ohotad ut efter att Prandelli tog ut honom i truppen, och han visade varför i fredags.

Tyvärr har nu även Super Mario dragit på sig någon form av skada under dagens träning, dock oklart vad det rör sig om för skada. Han ska ha klivit av träningen och klagat på känningar i ena benet, men det råder fortfarande tvivel kring om det är en knä- eller muskelkänning.

Nu tror inte jag personligen att det är någon stor fara med Balotelli. Han kommer säkerligen spela i EM, och det är fullt möjligt att dagens handling enbart var en försiktighetsåtgärd. Men vad vet jag, egentligen? 

Vi får hoppas att skadebekymren tar slut här och att laget får ladda upp så gott det går inför det mästerskap som nu närmar sig med stormsteg. Jag hoppas att även ni sitter som på nålar där hemma och knappt kan bärga er. Festen är snart här, och den stannar i hela tre veckor.



(Källa: Sky Sports)

lördag 2 juni 2012

Play Off till Serie A

Ikväll ska det avgöras vilka två lag som nästkommande vecka gör upp om den sista platsen upp i finrummet. Play off-semifinalerna påbörjades i veckan när Varese slog Hellas Verona med 2-0 hemma på Stadio Franco Ossola, samtidigt som det gamla storlaget Sampdoria vände och vann, aningen överraskande, hemma mot Sassuolo.

Reglerna för dessa play off-matcher är lite annorlunda jämfört med andra cupmatcher. Här gäller inga bortamål. Lagen får tre poäng för en seger, 1 poäng var för oavgjort och således 0 poäng för en fölust, precis som i ligaspelet. Om lagen hamnar på samma poäng efter de två spelade semifinalerna/finalerna så avgör målskillnad. Skulle det vara jämt även då, då avgör placeringen i tabellen. Sassuolo slutade trea i Serie B. Verona fyra, Varese femma och Sampdoria sexa.

Detta betyder alltså att Verona ikväll behöver vinna med två mål för att avancera till play off-finalerna. Sassuolo i sin tur behöver bara vinna med ett mål för att betvinga Sampdoria. Chanserna för Verona och Sassuolo är således fortfarande rätt bra, eftersom båda har fördelen av att spela på hemmaplan ikväll. Räkna med ett skapligt tryck, framför allt på Bentegodi.

Om man ser på det rent krasst kan jag personligen tycka att det absolut roligaste vore en play off-final mellan Verona och Sampdoria, för jag skulle gärna se båda de lagen i Serie A. Vilket lag av de två som skulle gå vidare skulle inte spela någon större roll, då ett avancemang för något av lagen skulle borga för härliga derbyn nästa säsong i Serie A. Men visst, Sampdoria i Serie A skulle kanske väga allra tyngst. Ett Derby della Lanterna går inte av för hackor.

Samtidigt ska man minnas att Hellas Verona är det överlägset mest populära laget i staden, jämfört med årets Serie A-tia Chievo. Hellas är ett lag som kan fylla Bentegodi, det kan Chievo bara drömma om.

Man ska trots detta inte blunda för den resa som både Sassuolo och Varese gjort. Främst i Sassuolos fall, som reste sig från en anonym tillvaro i Serie C1 till att under 07/08 ta sig upp i Serie B med hjälp av en tränare som idag tränar en av landets absolut största klubbar. Sedan dess har man gjort det väldigt bra i Serie B, och årets tredjeplats är något som imponerar stort. Man var bara tre poäng bakom både Pescara och Torino. Vem den där tränaren var? Massimiliano Allegri.

Jag är ingen speciellt bra tippare, men jag tror faktiskt att play off-finalen kommer spelas mellan de två lag som kanske minst folk hoppas på. Jag tror Varese håller undan för Verona, och jag tror inte att Sampdoria klarar pressen mot ett i grund och botten bättre Sassuolo. På onsdag och nästa lördag följer vi således finalen mellan Sassuolo och Varese.

Vad tror eller hoppas ni?


fredag 1 juni 2012

Euro 2012: Squadra d'Italia

Det är idag exakt en vecka kvar till sommarens stora fotbollsfest som utspelar sig i Polen och Ukraina, och jag hade tänkt följa allas vårt kära Gli Azzurri lite närmare. Jag hoppas att ni ska finna det någorlunda intressant, för vem älskar inte det blåa landslaget från syd?

Så här veckan före mjukstartar vi med en liten presentation av den 23-mannatrupp som tränare Cesare Prandelli plockat ut till detta mästerskap.

Portieri


Gianluigi Buffon
34 år, Juventus, 113 landskamper

Världens bästa målvakt utgör en stensäker sista utpost för det italienska landslaget. Den överlägset mest rutinerade av alla i truppen.

Morgan De Sanctis
35 år, Napoli, 4 landskamper

Napolis succémålvakt från fjolårssäsongen hade en lite svajigare säsong under 11/12, men är trots det en högklassig back up till Buffon. Får ses som klart andraalternativ bakom Juventus-målvakten.

Salvatore Sirigu
25 år, PSG, 2 landskamper

Palermo-målvakten flyttade inför den här säsongen till Paris och storsatsande PSG. Har gjort det bra där och är en målvakt för framtiden. Tog rollen som tredjemålvakt från Emiliano Viviano.


Difensori


Christian Maggio
30 år, Napoli, 15 landskamper

Den vindsnabbe yttern som även kan figurera på mittfältet känns relativt given som högerback i Prandellis landslag. Har haft en något tuffare säsong, likt de flesta Napoli-spelarna, mycket på grund av skadebekymmer. Kommer härja vilt på högerkanten.

Ignazio Abate
25 år, Milan, 2 landskamper

Har nyligen övertygat Prandelli så pass att han fått debutera i landslaget, trots att den här säsongen har varit betydligt tuffare för honom än föregående i klublaget. Från att ha varit ifrågasatt i Milan reste han sig och utvecklades till en klassförsvarare under Allegris första säsong i Milan som slutade med scudettofest, men efter ett antal ödesdigra missar under 11/12 verkar självförtroendet som bortblåst. Får svårt att peta Maggio.

Andrea Barzagli
31 år, Juventus, 28 landskamper

Inför den här säsongen pratades det mycket om Juventus svaga backlinje. Det snacket har upphört, mycket tack vare Barzagli. Har en fantastisk säsong bakom sig och kommer vara given i backlinjen.

Leonardo Bonucci
25 år, Juventus, 13 landskamper

En annan mittback som gjort det bra för Juventus under året, även om han stått för en del grova missar. Skakas för tillfället av sin möjliga inblandning i calciosommese, och röster har höjts för att Bonucci inte borde vara med i truppen, speciellt med tanke på att Criscito offrades. Men han är med, och kommer troligtvis vara inkluderad i startelvan.

Angelo Ogbonna
24 år, Torino, 2 landskamper

Jag tror inte det finns någon försvarare i hela Italien med större potential än den här killen. Store, starke och följsamme Ogbonna har allt som krävs för att utvecklas till en världsback, men då behöver han ta steget in i någon storklubb. Intressenter saknas inte. Får knappast mycket speltid i sommar.

Giorgio Chiellini
27 år, Juventus, 50 landskamper

Har varit med länge men är fortfarande bara 27 år. Otroligt lik Fares Fares, men på fotbollsplanen flyger han fram både offensivt som defensivt. Tuffing som inte lägger några fingrar emellan. Dras just nu med en skada men bör vara redo till premiären mot Spanien. Används troligtvis på vänsterbackspositionen.

Federico Balzaretti
30 år, Palermo, 7 landskamper

Den långhårige ytterbacken får ta steget ut på planen ifall Chiellini inte skulle tillfriskna. Är alltid stabil, men ändå inte den klasspelare som många trodde att han skulle bli. Kommer säkerligen flytta från Sicilien till Paris efter sommaren.


Centrocampisti


Thiago Motta
29 år, PSG, 7 landskamper

Brasilianaren som blivit italienare lämnade ett stort hål efter sig i Inter när han lämnade i vintras. Stenhård spelare som även kan vara riktigt ful i sitt spel. Lär agera inhoppare i EM.

Claudio Marchisio
26 år, Juventus, 19 landskamper

Ingen spelare i hela Serie A var bättre än Marchisio under hösten som gick. Helt fantastisk spelare som fick ett rejält genombrott. Saktade ner lite under våren men kommer vara helt given i sommarens startelva.

Emanuele Giaccherini
26 år, Juventus, 0 landskamper

Från Cesena till Gli Azzurri på ett år. Det är en rätt bra resa, och den har lille Giaccherini genomfört. Gör nu sitt första landslagsuppdrag, men kommer med all säkerhet få se väldigt lite speltid.

Daniele De Rossi
28 år, Roma, 71 landskamper

Den store De Rossi har en fraktur i handen, men han har försäkrat att det inte finns en möjlighet att någon fotbollspelare skulle stå över en match enbart för en sådan petitess. Den röda Rom-legionens härförare drar i sommar på sig den azurblå manteln för att leda sitt land till guld. Given.

Riccardo Montolivo
27 år, Milan, 32 landskamper

Efter en i stort sett undermålig säsong i Fiorentina är han nu officiellt klar som Milan-spelare inför kommande säsong. Den övergången har nog varit klar länge, vilket har märkts på Montolivos spel. Ryktas få spela trequartista i Prandellis 4-3-1-2-system. Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå.

Andrea Pirlo
33 år, Juventus, 82 landskamper

Det verkar inte bara vara Jesus som kan återuppstå. Pirlo är given i regista-rollen.

Alessandro Diamanti
29 år, Bologna, 1 landskamp

Ja Alessandro, jag skulle vilja byta namn med dig. Bologna-spelaren har haft en fin säsong, men det kom ändå som en liten överraskning att han fick plats bland de 23 som fick åka med till Polen och Ukraina. Speltiden kan lysa med sin frånvaro, men räkna med att Diamanti tar chansen om han får den.

Antonio Nocerino
27 år, Milan, 10 landskamper

Den här mannen värvades till Milan under transferfönstrets sista minuter för €500 000. Snacka om valuta för pengarna. Nocerino var utan tvekan Milans bästa mittfältare under säsongen som gick, och spelaren so mest är känd för sin grinta slutade även som lagets näst bäste målskytt. Imponerade. Agerar inhoppare i EM.


Attacanti


Mario Balotelli
21 år, Manchester City, 7 landskamper

Strulpellen Balotelli kan nu även titulera sig engelsk mästare efter säsongen med Manchester City. Den unge anfallaren har, som sig bör i dennes fall, blandat och gett hej vilt under säsongens gång. Det har varit fantastiska mål blandat med fyrverkerier inomhus. Stora matcher blandat med totala hjärnsläpp. I EM är det upp till bevis, vilken sida av Balotelli får vi se? I startelvan finns hans namn uppskrivet.

Antonio Cassano
29 år, Milan, 28 landskamper

På tal om strulpellar. Här har vi dock en som fått rätsida på sitt liv, mycket tack vare den relativt nya papparollen, men också mycket tack vare den familjära stämningen i Milan samt den starka återhämtning han stått för efter det tragiska insjuknandet i höstas. Det är ett mirakel att FantAntonio tagit sig tillbaka så pass snabbt och dessutom i allra högsta grad aspirerar på en plats i sommarens azurblåa startelva. Se upp, motståndare.

Antonio Di Natale
34 år, Udinese, 36 landskamper

Det låg länge höljt i dunkel huruvida Toto skulle få en plats i sommarens EM-trupp. Något som är helt vrickat om ni frågar mig. Han har varit den bästa italienska anfallaren i Serie A de senaste tre åren, så jag kan inte förstå varför han inte skulle platsa i landslaget. Gammal? Kanske. Högsta klass? Utan tvekan.

Fabio Borini
21 år, Roma, 1 landskamp

Romas guldklimp anlände förra sommaren efter ett äventyr i England med Chelsea och Swansea. Skulle spelat för Parma i år, men hamnade till slut i Roma. Endast gubbarna i skinkstaden ångrar det. Har slagit igenom i år och kommer vara värdefull för Roma under en lång tid framöver. Troligtvis handlar hans EM om att se och lära.

Sebastian Giovinco
25 år, Parma, 7 landskamper

Han har hunnit bli 25 år, den lille atommyran. Nu är det hög tid att ta steget ut på den största scenen, först och främst i EM, sedan genom ett klubbyte till en större klubb. Varför inte testa Giovinco (eller Cassano) som trequartista istället för Montolivo, Prandelli?


Commissario Tecnico (Allenatore)


Cesare Prandelli
54 år

Fiorentinas gamla succétränare tog över uppdraget som förbundskapten efter VM 2010. Därmed är detta Prandellis första mästerskap som förbundskapten, så nu gäller det för honom att visa vad han går för. Mycket rubriker har han skapat, den gode Prandelli. Han har pratat om att hans spelare ska uppföra sig ordentligt, och därför tvekat om han skulle ta med Balotelli i truppen. Den såpan fick dock sitt slut när truppen presenterades. Dessutom har han nu i veckan ifrågasatts med tanke på att han skickade hem Domenico Criscito på grund av den misstänkta inblandningen i calcioscommese, men lät en annan misstänkt, Leonardo Bonucci, vara kvar. Hur somhelst står han inför sitt livs uppgift nu. Spanien, Kroatien och Irland står för motståndet. Det blir tufft, det.


Så ser den trupp ut som ska dra sig österut för att kämpa om de ädlaste medaljerna. Det är 44 år sedan Italien tog sitt hittills enda EM-guld. Ska den här sommaren bjuda på det andra? Vi får anledning att återkomma till det och mycket mer. Men vi kan klarlägga att förutsättningarna är väldigt lika dem som infann sig en annan guldsommar, för inte lika länge sedan.



Forza Italia!

torsdag 31 maj 2012

Let's revive this bitch

Nu ska ni få se på något ovanligt kära läsare, ett färskt inlägg från den väloljade bloggfabriken kallad Calcio Blogg. Det var ett tag sedan vi kommunicerade med varandra senast, så det känns väl som att det börjar bli hög tid för lite calcio-surr.

Det skakar ju ganska ordentligt nere i stövellandet för tillfället, och det är inte bara på grund av de tragiska jordbävningarna som drabbat regionerna runt Parma och Bologna. Den italienska finanspolisen har haft sin egna lilla agenda under de senaste dagarna, då de med full kraft satt igång en offensiv mot de inblandade i calcioscommese, spelskandalen.

Efter att ha slagit till mot den italienska landslagsbasen Coverciano i veckan har stormen slagit till på fullaste allvar. Den italienska premiärministern Mario Monti, ni vet han som tog över Silvio Berlusconis stafettpinne, slängde ur sig att den italienska fotbollen skulle må bäst av att monteras ner helt under de närmaste åren. En ganska korkad kommentar av en ledare i den positionen, speciellt av en ledare i ett land där det onekligen finns fler samhällsorgan än fotbollen som brottas med problem rörande mutor osv. Ska han stänga ner dem i några år också?

Sorgligt är det, det som händer just nu. Men samtidigt är det inga färska nyheter direkt, då calcioscommese uppdagades redan för länge sedan. Minns att Atalanta började årets Serie A-säsong med sex minuspoäng, just på grund av den här soppan. Minns att Cristiano Doni och Giuseppe Signori åkte på fleråriga avstängningar från fotbollen på grund av denna spelskandal som enligt uppgifter styrs av en kriminell organisation från Singapore. Däremot är det säkerligen fler kockar som är inblandade i tillaganadet av denna soppa då det finns en del intressenter som kan tänkas vara intresserade av en del av kakan även i Italien.

Men nog om tråkigheterna, vi kommer få höra mycket mer om dem under sommaren.

Det har dragit igång en stor tränarcirkus i Italien nu efter säsongens slut, där flera tränare ryktas vara på väg både till den ena och den andra klubben. Catanias succétränare Vincenzo Montella verkade vara så gott som klar för Roma, igen, men helt plöstligt dök en storblossande tjeck upp och snodde rubrikerna. Mannen som tog Pescara upp till den italienska fotbollens finrum efter att ha "vunnit" Serie B, Zdenek Zeman, är nu den som väntar med pennan i högsta hugg för att underteckna ett kontrakt med sin gamla Rom-klubb, där hans favorit Francesco Totti fortfarande huserar. Så alla romanisti, förvänta er inte ett bättre försvarspel nästa säsong heller.

Montella, i sin tur, verkar nu istället vara på gång till krisklubben Fiorentina. Det är ett projekt som kan bli riktigt bra tror jag, om man får in några klasspelare som den gamle anfallaren kan jobba med. Det är som bekant svårt att trolla med knäna.

Det finns som vanligt en hel hög med transferrykten att hugga tänderna i, men det är på ett så tidigt stadie att det känns ganska meningslöst. Dessutom lär det väl inte hända något alltför storslaget innan den stora EM-festen är över, så vi väntar med is i magen.

On another note. Vad skulle ni säga om jag sa att jag kanske funderar på att följa Italien lite extra nära under EM, eftersom jag inte har, och aldrig kommer ha, något eget land att heja på (nej, jag är inte kurd)? 

Would that be something you might be interested in?





onsdag 9 maj 2012

Nestas beslut

Nu har det inte hänt mycket här i bloggen den senaste tiden, men det tar lite tid i anspråk att kombinera heltidsjobb och heltidsplugg. Ingen har väl missat att Juventus är årets Scudetto-mästare, men det har ju den här bloggen redan gratulerat dem åt för ett antal veckor sedan. Ändock, stort grattis till Juventus!

En nyhet vi idag fått är att den legendariske försvararen Alessandro Nesta imorgon kommer hålla en presskonferens angående sin framtid som fotbollsspelare. Ska han avsluta karriären, förlänga med Milan eller det allt mer troliga, flytta till USA, troligtvis New York, för att sparka boll på andra sidan pölen.

Presskonferensen kommer hållas 14.00 svensk tid, och det kan alltså vara så att vi efter den kommande helgen har sett det sista av Nesta i Italien.

Det skulle självklart vara tråkigt om så var fallet, för under säsongen har han ofta visat att han fortfarande håller allra högsta klass. Utöver sin spelförmåga är det italienarens klass och stil som kännetecknar honom, och det finns inte många som honom kvar i den italienska fotbollen, speciellt inte när även hans namne Del Piero lämnar landet efter säsongen.

Imorgon får vi höra hur hans beslut lyder. Hur som helst kommer han alltid vara en av de absolut största inom italiensk fotboll, och han kommer aldrig bli glömd.

Grande Alessandro!


fredag 27 april 2012

il Calciatore Mafioso


I söndags skedde en intressant grej i den kaotiska matchen mellan Genoa och Siena på Marassi. När Genoas últras valde att stoppa förnedringen och kräva tröjorna av spelarna i det egna laget var det en specifik herre som tog snacket med últras-ledarna. Hans namn är Giuseppe Sculli.

För er som inte närmare känner till Sculli så är han en 31-årig anfallare med en stabil karriär att luta sig tillbaka mot. I de tidiga tonåren lämnade han hemstaden Locri, som ligger i provinsen som på svenska heter Kalabrien, för att satsa på fotbollskarriären. Vid 18-års ålder skrev han på sitt första proffskontrakt, och det med storklubben Juventus, men det var många och långa år som utlånad till diverse småklubbar som formade den Giuseppe Sculli vi kan se idag.

Han har representerat sitt land på alla nivåer förutom på den allra högsta, men det som gjort honom allra mest känd är något som inte alls har med fotboll att göra. Många av er känner säkerligen till detta, då det varit väl känt under många år, men det är trots det en historia värd att återberätta.

Giuseppe Scullis morfar heter så mycket som Giuseppe Morabito, och det är morfadern som är anledningen till den lilla extra stjärnglans som omger Sculli, om än inte på något positivt sätt.

Ungefär samtidigt som den unge Sculli flyttade från hemstaden Locri var hans morfar tvungen att gå under jorden. Morabito lyckades hålla sig borta från lagens långa arm i hela tolv år innan han 2004 greps av polisen och fängslades.

Anledningen?

Morabito kallades även ”u Tiradrittu”, vilket kan översättas till ”skarpskytten”, och var stor boss i det världskända fruktade maffianätverket ’Ndrangheta, lokaliserat i Kalabrien.



Ni som kan er maffia-trivia vet att de tre stora italienska organisationerna är den sicilianska Cosa Nostran, den napolitanska Camorran samt den kalabriska ’Ndranghetan.

Morabito är känd för många saker, men en i sammanhanget extra intressant fakta är att han på sjuttiotalet etablerade en ’Ndrangheta-cell i staden Messina på Sicilien. Bland annat tog klanen över stadens universitet och såg till att de personer de ansåg förtjänade fina examensbevis också fick det. Allt detta skedde troligtvis i samförstånd med Cosa Nostra, då Sicilien i högsta grad är de senares område. Än idag har familjen Morabito stort inflytande i Messina.

Och varför i hela världen är detta extra intressant undrar ni. Jo, nu återvänder vi till Sculli.

Under säsongen 2001/2002 var Sculli utlånad från Juventus till Serie B-laget Crotone, och inför säsongens sista omgång hade Crotone chansen att hjälpa fotbollsklubben Messina att undvika nedflyttning, ifall de förlorade i matchen mot dem.

Under den här tiden var Scullis telefon avlyssnad av polisen, eftersom lagen väldigt gärna ville ha tag på hans morfar som var på flykt undan rättvisan. Genom att lyssna av fotbollsspelarens samtal hoppades man få kännedom om Morabitos förehavanden, men istället lyckades man höra något annat intressant.

Sculli hade, i Crotones sista match för säsongen, sett till att laget förlorade mot Messina genom att bland annat missa en straff. Men han gjorde också ett mål i första halvleken, något som kan verka förbryllande, men sanningen är att han gjorde det av en anledning.

Så här förklarade Sculli sitt agerande för sin kusin i ett avlyssnat telefonsamtal:

”Vår president ville ha alla pengar själv, men jag sa till honom att vi skulle dela kakan i lika stora delar. Så jag gjorde ett mål och skrämde ihjäl alla. I halvtidsvilan var de galna på mig, de sa till och med att jag inte var en man av heder. Till slut förstod de att de var tvungna att betala mig ifall de ville vinna. Och de gjorde det.”

Messina klarade sig alltså kvar i Serie B tack vare Giuseppe Sculli, barnbarnet till maffialedaren Giuseppe Morabito som styrde stora delar av den sicilianska staden.

Finns där ett samband? You tell me. Några säsonger senare spelade Giuseppe Sculli i Messina.

Giuseppe Morabito är ingen smålallare som blåsts upp i medierna för att han råkar vara morfar till en känd fotbollsspelare. När han arresterades sa talesmän för den italienska antimaffia-organisationen att gripandet av Morabito var viktigare än det av Cosa Nostras mytomspunne ledare Bernardo Provenzano.

I ljuset av detta kan man möjligtvis förstå varför det var just Giuseppe Sculli som medlade med últras-supportrarna i söndags. För vem säger emot någon som tillhör en av de mest kända maffiafamiljerna i Italien?



måndag 23 april 2012

Campione d'Italia

Ja, så är det. Juventus är nu italienska mästare säsongen 2011/2012. Med fem omgångar och 15 poäng kvar att spela om kan det verka vågat att säga så, men sanningen är att det inte är det minsta vågat.

Efter söndagens uppvisning mot Roma och Milans kollaps på San Siro leder nu Juventus Serie A med tre poängs försprång till Milan, tre poäng som i verkligheten symboliserar fyra poäng, då inbördes möten avgör om två klubbar hamnar på samma poäng.

Det första jag vill ha sagt är att Juventus förtjänar titeln. Nu kanske vissa börjar koka och tänker på domare och dylikt, men lugn i båten. Juve har visat sig vara det klart bästa laget med det överlägset bästa spelet i hela ligan. Antonio Conte har verkligen satt en blåslampa i arslet på sina spelare, vilket syns tydligt match efter match. Och det har gett resultat.

I min värld hade jag aldrig kunnat tro att den gamla damen skulle hålla hela vägen in i mål så som de har gjort. Att de orkar. Och den där backlinjen som vi var så tveksamma till inför säsongen. Herregud, den har visat sig vara Serie A:s bästa. 

För att inte tala om mittfältet. När du slår på tv:n för att följa en match med Milan vet du aldrig vilken mittfältsuppställning du kommer få, men när det gäller de vitsvarta från Turin behöver du inte ens kika på laguppställningen för att veta att det är Marchisio, Vidal och Pirlo som spelar där. Och som de har gjort det.

Anfallet håller kanske inte bästa Serie A-klass, men vad gör det när de tre andra lagdelarna håller absolut världsklass.

Och nu till er som fortfarande tycker att det är lite väl tidigt att skriva en hyllningstext till Juventus. Den feta damen har ju inte ens börjat på sista versen än, tänker ni.

Jo, det har hon. Hon står just nu och bara tar in publikens jubel och hör deras vädjan efter ett extranummer.

Så här ser spelschemat ut i de fem matcher som väntar:

Juventus

Cesena (borta)
Novara (borta)
Lecce (hemma)
Cagliari (borta i Trieste)
Atalanta (hemma)

Milan

Genoa (hemma)
Siena (borta)
Atalanta (hemma)
Inter ("borta")
Novara (hemma)


Ja, jag vet inte om jag behöver ge någon närmare förklaring till varför ligan är avgjord? Det finns inte en möjlighet i helvetet att Milan tar in fyra poäng i de matcher som återstår, så är det bara. Det skulle i så fall kräva en total härdsmälta som drabbar hela Turin, och det kommer aldrig hända. Contes grabbar är gjorda av hårdaste virke.

Så grattis Juventus till er 28:e scudetto! Det var inget vi hade förväntat oss inför säsongen, men ni har bevisat att ni är väl värda den titeln. 

Nu kan ni bjuda på det där extranumret som publiken ropar efter.


 

fredag 20 april 2012

Helgens Serie A

Jaha ja, en vecka har gått och nu är det snart dags igen för lite italiensk fotboll i rutan. Det är som bekant enbart sex omgångar kvar är den här säsongens upplaga av Serie A, och det strids på många håll om åtråvärda placeringar. Det är inte bara scudetto-kampen mellan Juventus och Milan som pågår, utan det pågår även stora fajter om Europa-platserna och platserna ovanför nedflyttningsstrecket.

På grund av Piermario Morosinis tragiska bortgång förra helgen kommer den omgång som då skulle ha spelats istället spelas i mitten av kommande vecka. Så här ser det ut:

Tisdag 24 april

18.30 Atalanta-Chievo
18.30 Cagliari-Catania

Onsdag 25 april

12.30 Novara-Lazio
15.00 Siena-Bologna
15.00 Roma-Fiorentina
15.00 Udinese-Inter
15.00 Lecce-Napoli
15.00 Palermo-Parma
18.00 Milan-Genoa
18.00 Cesena-Juventus

Det blir således lite oortodoxa tider, vilket kan ställa till det för alla fans som faktiskt arbetar, både de på plats och de som följer hemifrån sofforna. Tur att vissa jobbar natt och har en plugga-hemma-dag...

Men i helgen är det alltså helt andra matcher som väntar, och om vi nu noggrant går igenom de strider som som står tillbuds ser det ut som följer:

Juventus 68 p
Milan 67 p

Milan-Bologna
Juventus-Roma

I scudetto-striden kan vi tydligt se vilka som har helgens enklaste uppgift framför sig. Milan tar emot ett ganska svagt Bologna som ändå bör klara sig undan den vedervärdiga bottenstriden. För tillfället har Bologna sex poäng ner till jagande Lecce under strecket, vilket inte alls är speciellt mycket, men trots det ligger man på en tolfteplats, med bara tre poäng upp till Catania på åttondeplats.
Det är med andra ord en match Milan bör vinna. Vi har under senare tid sett ett slitet Milan, men den här lediga tiden som nu uppstod har bara varit av nytta för de regerande mästarna. Man har kunnat ladda batterierna och arbeta i lugn och ro, och troligtvis kan man få tillbaka en del skadade spelare inom en snar framtid. Något annat än tre poäng i den här matchen finns inte om de rödsvarta ska kunna fortsätta drömma om den där skölden.

Serieledande Juventus är oerhört starka och ångar på som om kraften aldrig skulle ta slut. I helgen ställs man dock mot ett krångligt Roma som man aldrig vet var man har, och det är dessutom ett Roma som i allra högsta grad är med och slåss i den strid vi kommer till här nedan.
Kan Juventus tappa poäng här? Visst, det är fullt möjligt. I sådana fall tror jag först och främst på ett kryss, för jag har väldigt svårt att se Juve förlora hemma mot ett så pass ojämnt Rom-lag.
Det blir en högdramatisk match, och många Milan-fans ser nog den här matchen som den där Juve möjligtvis kan tappa poäng av de matcher som återstår. Så en vinst här skulle betyda att bianconeri tar ett jättekliv mot den efterlängtade ligatiteln, medan ett poängtapp för de rödsvarta att tro igen.

Lazio 54 p
Udinese 51 p
Roma 50 p
Napoli 48 p
Inter 48 p


Chievo-Udinese
Napoli-Novara
Fiorentina-Inter
Lazio-Lecce
Juventus-Roma


Kampen om den sista Champions League-platsen går vidare, liksom den något mindre heta kampen om de två Europa League-platserna.

Lazio sitter utan tvekan i förarsätet med de tre poäng de har ner till närmast jagande lag. Dock har man lite skadeproblem som bekymrar, vilket kan visa sig kostsamt vad det lider. I helgen ställs man dock mot ett ganska tufft motstånd, då ett vasst Lecce med talangen Luis Muriel och rutinerade Davide Di Michele kommer på besök för att sätta käppar i hjulen. Lecce jagar ju lagen ovanför nedflyttningsstrecket, men mer om det nedan.

Udinese reser till Bentegodi i gästvänliga Verona för att ta sig an niondeplacerade Chievo, ett lag som överraskat på många den här säsongen. Det blir en svår uppgift för herrarna från Friuli, som absolut behöver tre poäng för att sätta press på romarna tre poäng framför. Frågan är hur Piermario Morosinis bortgång har påverkat spelarna? Morosini tillhörde ju Udinese, och man vet aldrig hur ett lag reagerar på en sådan förlust.
Det blir en svår match hur som helst, men jag lutar nog åt ett oavgjort resultat. Bentegodi är ingen drömarena att spela på.

Som vi redan skrivit ovan så beger sig alltså Roma till Turin för att försöka sno poäng av den gamla damen och indirekt hjälpa Milan i titelkampen. Romarna själva har nog siktet mer inställt på den där tredjeplatsen, vilken faktiskt finns inom räckhåll för seriens kanske mest ojämna lag. Fyra poäng skiljer giallorossi från ärkerivalerna från Lazio, och det finns inget hellre man skulle önska än att få knäppa dem på näsan.
Men uppgiften är ju minst sagt tuff, och jag tror Roma får svårt att få med sig en endaste liten poäng från Juventus Stadium. Men om CL-drömmen ska leva så måste åtminstone ett kryss bärgas, det är min fasta övertygelse. Men svårt blir det.

Napoli har helgens lättaste motstånd av de lag som är inblandade i kampen om tredjeplatsen, och bör således ta tre säkra poäng hemma på San Paolo mot ett redan avsågat Novara. Men laget har sett otroligt svagt ut ända sen uttåget ur Champions League, och har klart sämst form av de här fem lagen. Nu får man dessutom klara sig utan Ezequiel Lavezzi ett tag, vilket kan visa sig nog så kostsamt. Jag tror inte att Napoli kommer vara med och slåss om tredjeplatsen. Man är redan sex poäng efter Lazio, och med den form man har kan jag omöjligt se dem jaga ikapp. Det kan nog till och med bli så att Napoli får hålla sig i Italien helt och hållet nästa säsong, för det blir lika svårt att knipa en EL-plats. Napolis hopp står till att den här vilan har varit mer än nyttig för spelarna, annars ser det mörkt ut.

Inter ligger lika illa till som Napoli, med sex poäng upp till Lazio. Marco Branca har på egen hand avskrivit Inter från striden om CL-platsen, men på vissa håll finns fortfarande hoppet kvar. I helgen blir det alltså ett besök i Florens för att ta sig an Milan-dödarna Fiorentina, vilket kan bli ett tufft möte för Stramaccionis mannar. Viola är i stort poängbehov, och ska jag bjuda på ett litet speltips så ligger krysset väldigt nära till hands.

Cagliari 38 p
Parma 38 p
Fiorentina 37 p
Genoa 36 p
Lecce 34 p


Parma-Cagliari
Fiorentina-Inter
Genoa-Siena
Lazio-Lecce


Alla kanske inte håller med mig om att det enbart är dessa lag som är indragna i nedflyttningsstriden, och det kan jag ha full förståelse för. För sanningen är att det finns ytterligare fyra lag som skulle kunna dras ned i skiten, men någonstans måste man ju begränsa sig.

Omgången kickar igång 18.00 på lördag med en superviktig match mellan Parma och Cagliari, två lag som alltså i allra högsta grad slåss för sin överlevnad. Inget av lagen har väl någon superform, men på förhand ser väl ändå gänget från skink- och oststaden något vassare ut för tillfället. Dessutom har de ju Sebastian Giovinco, en spelare ämnad för stora uppgifter.
Det är en match på liv och död, och jag tror att det är Parma som får kliva av gräset framåt åtta-tiden med ett leende på läpparna. Cagliari är så pass skakat i övrigt så man vet inte var de står. Tacka president Cellino för det.

Fiorentina tar alltså emot Inter hemma på Artemio Franchi, och som jag skrev ovan så lutar det starkt åt ett kryss i den här matchen. Fiorentina måste verkligen slåss med både näbbar och klor för att klara sig kvar i Serie A, något som är helt obegripligt med de spelare de förfogar över. Men jag tror att de klarar det, så pass starka är de. Jovetic visar vägen.

Ett annat rejält krislag är Genoa, Italiens äldsta fotbollsklubb. Även här handlar det om ett lag med en trupp som är alldeles för bra för att vara indragen i denna strid. Men sanningen är att laget inte har vunnit en match sen 5:e februari. Det är elva matcher det. Nu möter man alltså Siena, ett lag som bara ligger tre poäng före dem i tabellen. Siena har dock sett ganska bra ut under våren och rest sig från botten upp till en trettondeplats i nuläget, så det blir en svår nöt att knäcka för Genoa. Båda lagen behöver poäng, men min slant singlar mot Sienas håll.

Lecce är laget på allas läppar för tillfället, då det är laget som jagar de stora ovanför nedflyttningsstrecket. Laget har inte förlorat på de fem senaste matcherna, och killar som Luis Muriel och Davide Di Michele har imponerat storligen under de senaste omgångarna. Lecce är ett lag på frammarcsh, och jag tror faktiskt att de kommer behålla sin Serie A-plats när vi i mitten på maj summerar den här säsongen.
I helgen är det dock ett svårt möte som väntar dem, när tredjeplacerade Lazio ska omkullkastas på romarnas arena, Olimpico. Kan Lecce skrälla igen? Om de gör det, då blir det minst sagt svettigt hos Viola- och Grifone-supportrar.

Ja ni, så där ser det alltså ut inför helgens omgång. Hur tror ni att de olika striderna slutar? Vilka blir mästare? Vilket lag tar tredjeplatsen? Vilket lag följer med Cesena och Novara ner i Serie B?

Se så, kommentera nu!

 

måndag 16 april 2012

Livets goda

Vi får vänta ända till helgen på ytterligare italiensk fotboll på grund av de tråkiga omständigheterna som dessa dagar kännetecknas av. Jag har inte så mycket att skriva om just nu, men jag filar på några fina inlägg angående bland annat efterfrågade Grande Torino och säkerligen en hel del annat smått och gott.

Jag hoppas att ni har det bra där ute och tar vara på livet ni lever. Umgås med nära och kära, gör saker som ni trivs med och ha bara allmänt trevligt. Vi vet aldrig när vår tid här är över, så det gäller att ta vara på livets goda så länge möjligheten finns.

För Piermario Morosini finns inte den möjligheten längre, men han återförenas istället med sin älskade familj i livet efter detta.

Själv har jag spenderat den här fotbollsfria helgen med att besöka Globen med min kära för att bevittna en del av livets goda. Och nej, jag pratar inte om UFC.

Vi hörs av under veckan och ser med tillförsikt fram emot helgens Serie A.

Take care!
.