Eftersom det är ganska svårt att locka folk till detta lilla vattenhål för oss calcio-älskare så kommer jag från och med idag även skriva om den vackraste fotbollen på sportal.se.
Jag hoppas att ni som följer den här bloggen även tittar in på Sportal och läser, kommenterar och engagerar er. Calcio Blogg kommer inte gå i graven för det, men aktiviteten kommer bli lägre här då fokus läggs på att få skriva inför en lite större publik.
Om ni är lässugna redan nu så kan ni ju titta in här, här och kanske framför allt här.
A dopo cari amici!
tisdag 26 mars 2013
söndag 17 mars 2013
Il Papa Francesco
Vissa menar att påve Francesco (eller Franciskus för er som
vill det) utnämndes nu i veckan som gick. Jag följde själv sändningen från det att
den vita röken bolmade ur skorstenen på det sixtinska kapellet till att den nye
påven trädde ut på balkongen och visade sitt ansikte för världen. Döm av min
förvåning när jag såg en 77-årig gråhårig man kliva ut framför folkmassan på
Petersplatsen.
Det där är ju inte Francesco, tänkte jag.
Det var det inte heller, det var en argentinare vid namn
Jose Mario Bergoglio. Den riktige Francesco skulle inte visa upp sig för
folkmassorna förrän idag, söndag.
Det pratades ett tag om att matchen mellan Roma och Parma
skulle skjutas upp på grund av utnämningen av ny påve och all den tillströmning
av människor som sker i den eviga staden. Men självklart blev det inte så,
stadens verkliga spirituella ledare låter man inte vänta.
Kvällen kom även denna söndag, och visst fick folket av Rom
än en gång lägga ögonen på sin egen påve, kejsare, konung eller vad ni vill.
226 mål har han gjort nu.
Bara Silvio Piola är bättre i den statisktiken.
Men ingen är större än Francesco i Rom.
lördag 16 mars 2013
Är det mercato?
Man skulle nästan kunna tro det.
Det flyger rykten till höger och vänster och det sägs att vissa spelare i stort sett är klara och har skrivit på för klubbarna i fråga. Det är framför allt i Milano det händer grejer.
Igår skrev jag ju om hur Mediaset rapporterade om att Mauro Icardi skulle vara klar för Inter redan. De blåsvarta stjäl rubrikerna idag igen. Gazzettan rapporterar nämligen att Moratti och Branca är i långt gångna förhandlingar med Barcelona om att hämta "hem" Alexis Sanchez till Italien efter en halvt misslyckad sejour i världens bästa fotbollslag. Den förre Udinese-spelaren skulle nog kunna ställa med en hel del på en kant i Inters offensiv.
Det andra Milano-laget ligger hemma på kammaren och jäser utan fortsätter sin jakt på nya unga spelare. Nu är det Genoas 26-åriga slovak Juraj Kucka som återigen ryktas till de rödsvarta. Milan behöver utan tvekan förstärka mittfältet som i dagsläget innehar endast en spelare med någorlunda kreativa tankar och fötter i form av Riccardo Montolivo. Sen vet inte jag om Kucka är rätt man för en storklubb som Milan, men sämre än Flamini, Traoré, Nocerino, Muntari eller Ambrosini (med all respekt) lär han inte vara. Jag har personligen ingen riktig uppfattning om honom mer än att han ibland är riktigt bra men lika ofta ganska usel. Men jag är absolut ingen expert på slovaken och kan därmed ha fel. Milan sägs vara överens med spelaren om ett kontrakt på €1,2 miljoner/säsong och övergångssumman kan hamna runt €5 miljoner.
Vad tror ni om dessa eventuella värvningar? Vad smakar bäst?
Det flyger rykten till höger och vänster och det sägs att vissa spelare i stort sett är klara och har skrivit på för klubbarna i fråga. Det är framför allt i Milano det händer grejer.
Igår skrev jag ju om hur Mediaset rapporterade om att Mauro Icardi skulle vara klar för Inter redan. De blåsvarta stjäl rubrikerna idag igen. Gazzettan rapporterar nämligen att Moratti och Branca är i långt gångna förhandlingar med Barcelona om att hämta "hem" Alexis Sanchez till Italien efter en halvt misslyckad sejour i världens bästa fotbollslag. Den förre Udinese-spelaren skulle nog kunna ställa med en hel del på en kant i Inters offensiv.
Det andra Milano-laget ligger hemma på kammaren och jäser utan fortsätter sin jakt på nya unga spelare. Nu är det Genoas 26-åriga slovak Juraj Kucka som återigen ryktas till de rödsvarta. Milan behöver utan tvekan förstärka mittfältet som i dagsläget innehar endast en spelare med någorlunda kreativa tankar och fötter i form av Riccardo Montolivo. Sen vet inte jag om Kucka är rätt man för en storklubb som Milan, men sämre än Flamini, Traoré, Nocerino, Muntari eller Ambrosini (med all respekt) lär han inte vara. Jag har personligen ingen riktig uppfattning om honom mer än att han ibland är riktigt bra men lika ofta ganska usel. Men jag är absolut ingen expert på slovaken och kan därmed ha fel. Milan sägs vara överens med spelaren om ett kontrakt på €1,2 miljoner/säsong och övergångssumman kan hamna runt €5 miljoner.
Vad tror ni om dessa eventuella värvningar? Vad smakar bäst?
fredag 15 mars 2013
Icardi è nerazzurro
Silvio Berlusconis Mediaset rapporterar att Inter är överens med Sampdoria om en affär gällande Mauro Icardi.
Icardi har varit namnet på mångas läppar under den här säsongen då han slagit igenom uppe i hamnstaden. 20-åringen som är född i Rosario, Argentina, har hittills lyckats göra nio mål på 22 matcher och spås en lysande framtid. Inter har under en längre tid kopplats samman med argentinaren från Messis hemstad, men nu verkar det alltså som att en affär är i dess slutfas.
Icardi som under sitt genombrott i vintras kopplades samman med Prandelli och hans Azzurri med tanke på 20-åringens italienska rötter har varit ett hett villebråd under de senaste månaderna. Något Azzurri blev det inte då Icardi valde sitt hemland Argentina framför ett italienskt medborgarskap.
Kan Icardi ta en plats i Inters startelva till nästa säsong och göra något bra av det? Ska han ta över efter landsmannen Diego Milito som alltmer ser sina sista dagar som professionell fotbollsspelare på allra högsta nivå?
Nog kan det bli bra för Inter och Icardi, eller vad tror ni?
(Källa: Mediaset)
Remontada
Det tog ett tag, men nu är jag tillbaka. Tänkte skriva att jag är tillbaka med full kraft, men det återstår att se. But back we are.
Det har hänt en del sedan sist. Juventus har än mer säkrat sin andra raka scudetto och avancerat vidare i Champions League. I den kommande kvartsfinalen möter de svartvita tyskt motstånd i form av Bayern M ünchen. Det kan bli nog så tufft, tyskarna är en av de stora favoriterna att ta hem bucklan, i år igen.
Milan har återuppstått från de döda. Klubben har hämtat sig från den bedrövliga starten av säsongen och är nu på jakt efter den där andraplatsen som just nu innehas av ett Napoli i risig form. De rödsvarta hade dock till slut ingenting att sätta emot Barcelona i CL trots en fin första match där man totalt tog kål på ett uddlöst katalanskt lag. Potentialen finns i Milan och framtiden ser faktiskt ljus ut, Berlusconi och Galliani kanske verkligen har en konkret plan över framtiden.
Edinson Cavani leder skytteligan på 18 mål, men han har inte gjort ett enda mål sedan slutet på januari och i helgen mot Chievo missade han en straff. Detta har i högsta grad bidragit till Napolis för stunden dåliga resultat. Frågan är om de lyckas hålla undan för ett jagande Milan.
Om vi tittar till den andra delen av tabellen, den mindre glamorösa, så ser vi ett Palermo helt slaget i spillror. Jag har helt seriöst tappat räkningen på hur många gånger Zamparini sparkat tränaren den här säsongen. Nu är dock den som påbörjade säsongen tillbaka vid rodret, Giuseppe Sannino, efter att både Gasperini och Malesani gjort några vändor där emellan. Det låter helt surrealistiskt när man berättar det, men det är ju faktiskt sant. Vissa menar att Zamparini kanske inte är så galen trots allt, men jag vill påstå annat. Med all respekt för i rosaneri där ute, men jag tror att det bara är bra för klubben om de åker ner i B.
Ett annat lag som kommer hamna i Serie B är Pescara. De har inte lyckats visa någonting under den här säsongen och varje individ i laget verkar mest tänka på sig själv. Men det var väl kul för i delfini att hälsa på uppe bland de stora en säsong.
Ett lag som inte är lika håglöst är Siena som börjat jaga lagen ovanför på fullaste allvar. Nigerianen Innocent Emeghara har varit en lysande värvning som spottat in mål sedan han landade vid adriatiska kusten i januari. Jag håller lite på Siena i smyg. De förtjänar nästan att klara salvezzan.
Jag tror att vi avrundar här för idag. Jag hoppas att det fortfarande finns någon kvar där ute som önskar sig lite mer av Calcio Blogg. Il calcio är ju trots allt det bästa vi vet, därför håller vi ihop.
A dopo.
Det har hänt en del sedan sist. Juventus har än mer säkrat sin andra raka scudetto och avancerat vidare i Champions League. I den kommande kvartsfinalen möter de svartvita tyskt motstånd i form av Bayern M ünchen. Det kan bli nog så tufft, tyskarna är en av de stora favoriterna att ta hem bucklan, i år igen.
Milan har återuppstått från de döda. Klubben har hämtat sig från den bedrövliga starten av säsongen och är nu på jakt efter den där andraplatsen som just nu innehas av ett Napoli i risig form. De rödsvarta hade dock till slut ingenting att sätta emot Barcelona i CL trots en fin första match där man totalt tog kål på ett uddlöst katalanskt lag. Potentialen finns i Milan och framtiden ser faktiskt ljus ut, Berlusconi och Galliani kanske verkligen har en konkret plan över framtiden.
Edinson Cavani leder skytteligan på 18 mål, men han har inte gjort ett enda mål sedan slutet på januari och i helgen mot Chievo missade han en straff. Detta har i högsta grad bidragit till Napolis för stunden dåliga resultat. Frågan är om de lyckas hålla undan för ett jagande Milan.
Om vi tittar till den andra delen av tabellen, den mindre glamorösa, så ser vi ett Palermo helt slaget i spillror. Jag har helt seriöst tappat räkningen på hur många gånger Zamparini sparkat tränaren den här säsongen. Nu är dock den som påbörjade säsongen tillbaka vid rodret, Giuseppe Sannino, efter att både Gasperini och Malesani gjort några vändor där emellan. Det låter helt surrealistiskt när man berättar det, men det är ju faktiskt sant. Vissa menar att Zamparini kanske inte är så galen trots allt, men jag vill påstå annat. Med all respekt för i rosaneri där ute, men jag tror att det bara är bra för klubben om de åker ner i B.
Ett annat lag som kommer hamna i Serie B är Pescara. De har inte lyckats visa någonting under den här säsongen och varje individ i laget verkar mest tänka på sig själv. Men det var väl kul för i delfini att hälsa på uppe bland de stora en säsong.
Ett lag som inte är lika håglöst är Siena som börjat jaga lagen ovanför på fullaste allvar. Nigerianen Innocent Emeghara har varit en lysande värvning som spottat in mål sedan han landade vid adriatiska kusten i januari. Jag håller lite på Siena i smyg. De förtjänar nästan att klara salvezzan.
Jag tror att vi avrundar här för idag. Jag hoppas att det fortfarande finns någon kvar där ute som önskar sig lite mer av Calcio Blogg. Il calcio är ju trots allt det bästa vi vet, därför håller vi ihop.
A dopo.
söndag 9 december 2012
Juventus hemmamatch på Sicilien
Antonio Conte.
Ja, det är väl passande att inleda ett inlägg med Contes namn, för idag är dagen då han återvänder från sin avstängning. Juventus har klarat sig bra under ledning av Massimo Carrera och Angelo Alessio, för man är ju fortsatt det bästa laget i Serie A, men i juventini hoppas nog på en Conte-effekt nu när scudetto-tränaren är tillbaka.
Återkomsten sker på Juventus andra hemmaplan, Renzo Barbera, Palermo, Sicilien. På den lilla natursköna ön i söder har Juventus ett oerhört starkt stöd, och det talas faktiskt om att 20 000 av de 30 000 sålda biljetterna är köpta av bianconeri-supportrar.
Pietro Lo Monaco, den nyblivne rattaren av Palermo, sa under presskonferensen inför matchen att han hoppas att hemmalagets fans ska kunna överrösta det massiva Juve-tryck som kommer uppstå. Jag undrar jag om de klarar av det.
Juventus är självklart klara favoriter i den här matchen, även om Palermo mycket väl kan ställa till det för alla lag i den här ligan. Turin-laget har dock fått en rejäl självförtroendeboost i och med förra helgens derbyvinst och veckans vinst borta i Ukraina. Dessutom återvänder "frälsaren" Conte, så humöret i Juve-lägret är på topp.
Palermo ligger bara två poäng ovanför nedflyttningsstrecket, så varje möjlig poäng är livsviktig för i rosanero. Fabrizio Miccoli återvänder efter sin avstängning, återstår att se om den lilla köttbullen lyckas överlista sitt gamla lag.
Det lär bli en trevlig match att titta på. Det kan bli ett sådant tryck på La Favorita idag att återvändande Conte får hålla hårt i håret.
Ja, det är väl passande att inleda ett inlägg med Contes namn, för idag är dagen då han återvänder från sin avstängning. Juventus har klarat sig bra under ledning av Massimo Carrera och Angelo Alessio, för man är ju fortsatt det bästa laget i Serie A, men i juventini hoppas nog på en Conte-effekt nu när scudetto-tränaren är tillbaka.
Återkomsten sker på Juventus andra hemmaplan, Renzo Barbera, Palermo, Sicilien. På den lilla natursköna ön i söder har Juventus ett oerhört starkt stöd, och det talas faktiskt om att 20 000 av de 30 000 sålda biljetterna är köpta av bianconeri-supportrar.
Pietro Lo Monaco, den nyblivne rattaren av Palermo, sa under presskonferensen inför matchen att han hoppas att hemmalagets fans ska kunna överrösta det massiva Juve-tryck som kommer uppstå. Jag undrar jag om de klarar av det.
Juventus är självklart klara favoriter i den här matchen, även om Palermo mycket väl kan ställa till det för alla lag i den här ligan. Turin-laget har dock fått en rejäl självförtroendeboost i och med förra helgens derbyvinst och veckans vinst borta i Ukraina. Dessutom återvänder "frälsaren" Conte, så humöret i Juve-lägret är på topp.
Palermo ligger bara två poäng ovanför nedflyttningsstrecket, så varje möjlig poäng är livsviktig för i rosanero. Fabrizio Miccoli återvänder efter sin avstängning, återstår att se om den lilla köttbullen lyckas överlista sitt gamla lag.
Det lär bli en trevlig match att titta på. Det kan bli ett sådant tryck på La Favorita idag att återvändande Conte får hålla hårt i håret.
lördag 8 december 2012
Una notte magica all'Olimpico
Det var en kväll vi hade höga förhoppningar på, när Roma tog emot Fiorentina hemma på Olimpico. Och tro fan om inte de förhoppningarna infriades å det grövsta.
Efter 20 minuters spel hade vi redan fått se tre mål, två från hemmalaget genom Castan och Totti och ett av de lila genom Facundo Roncaglia. Matchen svängde fram och tillbaka, och jag tror inte att tränarna på bänken var helt nöjda med det defensiva arbete som utfördes ute på det gröna gräset.
Innan paus skulle den levande legenden Francesco Totti panga in sitt andra mål för aftonen bakom en synnerligen släpphänt Emiliano Viviano. Viola-målvakten såg aningen ointresserad ut redan på 1-0-målet, men Romas tredje mål SKA han bara ta, något annat finns inte.
Där och då kändes matchen lite klar, men sen kom man på att det var Zemans Roma man tittade på och då blev det genast intressant igen. Direkt i inledningen på andra var Mounir El Hamdaoui framme med skallen och nickade in Borja Valeros fina inlägg. Helt plötsligt var det i allra högsta grad match igen.
Andra halvlek fortsatte som den första med ett böljande spel med en hel del slarv och dåligt försvarsspel. Men en sådan här kväll kan vi bortse från det, för underhållningen var total.
Fiorentina lyckades inte komma ifatt, och om sanningen ska fram så var Roma betydligt närmare att utöka sin ledning än vad Fiorentina var nära att kvittera. Stevan Jovetic var tillbaka på bänken i den här viktiga sexpoängsmatchen, men Viola-fansen fick aldrig se sin montenegrinske guldklimp äntra planen. Helt kry är han inte än, det kan vi konstatera. Annars hade det varit givet att slänga in honom i det läget matchen var i.
Er Pupone var dock inte helt färdig med sin kväll. I matchens slutminuter spelade han iskallt fram inhoppande Osvaldo, och den sistnämnde gjorde inga misstag framför mål. Kanske var det en aning symboliskt att han kvarten tidigare hade bytts in istället för en flerfaldigt målsumpande Destro.
Kvällen var dock Francesco Tottis.
Han är fortfarande prins, kung och kejsare av den eviga staden.
Om nu någon tvekade.
Efter 20 minuters spel hade vi redan fått se tre mål, två från hemmalaget genom Castan och Totti och ett av de lila genom Facundo Roncaglia. Matchen svängde fram och tillbaka, och jag tror inte att tränarna på bänken var helt nöjda med det defensiva arbete som utfördes ute på det gröna gräset.
Innan paus skulle den levande legenden Francesco Totti panga in sitt andra mål för aftonen bakom en synnerligen släpphänt Emiliano Viviano. Viola-målvakten såg aningen ointresserad ut redan på 1-0-målet, men Romas tredje mål SKA han bara ta, något annat finns inte.
Där och då kändes matchen lite klar, men sen kom man på att det var Zemans Roma man tittade på och då blev det genast intressant igen. Direkt i inledningen på andra var Mounir El Hamdaoui framme med skallen och nickade in Borja Valeros fina inlägg. Helt plötsligt var det i allra högsta grad match igen.
Andra halvlek fortsatte som den första med ett böljande spel med en hel del slarv och dåligt försvarsspel. Men en sådan här kväll kan vi bortse från det, för underhållningen var total.
Fiorentina lyckades inte komma ifatt, och om sanningen ska fram så var Roma betydligt närmare att utöka sin ledning än vad Fiorentina var nära att kvittera. Stevan Jovetic var tillbaka på bänken i den här viktiga sexpoängsmatchen, men Viola-fansen fick aldrig se sin montenegrinske guldklimp äntra planen. Helt kry är han inte än, det kan vi konstatera. Annars hade det varit givet att slänga in honom i det läget matchen var i.
Er Pupone var dock inte helt färdig med sin kväll. I matchens slutminuter spelade han iskallt fram inhoppande Osvaldo, och den sistnämnde gjorde inga misstag framför mål. Kanske var det en aning symboliskt att han kvarten tidigare hade bytts in istället för en flerfaldigt målsumpande Destro.
Kvällen var dock Francesco Tottis.
Han är fortfarande prins, kung och kejsare av den eviga staden.
Om nu någon tvekade.
onsdag 5 december 2012
Oljebröder
Ska Juventus ta sig till åttondelsfinal eller tar det stopp i gruppspelet? Det är det som är dagens stora fråga när Champions League-gruppspelet avgörs.
Juventus åker till Ukraina och Donetsk för att ta sig an gruppettan Shaktar. De båda lagen spelade oavgjort på Juventus Stadium tidigare i höstas, men i ärlighetens namn var Juventus i det närmaste utspelade då.
Idag räcker det däremot med ett kryss för att båda lagen lugnt och fint ska kunna segla mot varsin åttondelsfinal i penningstinna CL, och det är väl ganska mycket som talar för att det är just dessa två lag som klarar det.
Till exempel finns ingen anledning att tokköra eftersom båda går vidare på ett oavgjort resultat. Juventus säger sig vilja gå för seger så att de blir gruppetta, men detta ska man nog ta med en nypa salt. Jag tror knappast att italienarna kommer göra allt som står i deras makt för att vinna matchen, det tror jag inte. Däremot kommer de göra allt som står i deras makt för att inte förlora matchen.
Men det finns också en del saker som talar emot en behaglig "biscotto".
Ni känner till Chelseas ägare Roman Abramovich? Han är oligark, snuskigt rik och rör sig i en speciell krets.
Känner ni till Rinat Akhmetov? Han är oligark, ännu snuskigare rik och rör sig i en speciell krets.
Den här speciella kretsen är ju inte ett gäng som du eller jag skulle kunna beblanda oss med. Vi är inte riktigt på de grabbarnas nivå. Och nej, inte ens du som till vardags kliver runt bland Stureplansklubbar och vaskar dyr skumpa. Till och med du är så långt bort från denna krets att det är större chans att du blir den första människan på Mars än att du hänger en kväll med dessa killar.
Abramovichs krets och Akhmetovs krets är givetvis densamma. Det förstod ni ju.
Ni har säkert koll på att denne Akhmetov även är ägare av Shaktar Donetsk.
Jag vet faktiskt inte om jag behöver säga så mycket mer.
Juventus åker till Ukraina och Donetsk för att ta sig an gruppettan Shaktar. De båda lagen spelade oavgjort på Juventus Stadium tidigare i höstas, men i ärlighetens namn var Juventus i det närmaste utspelade då.
Idag räcker det däremot med ett kryss för att båda lagen lugnt och fint ska kunna segla mot varsin åttondelsfinal i penningstinna CL, och det är väl ganska mycket som talar för att det är just dessa två lag som klarar det.
Till exempel finns ingen anledning att tokköra eftersom båda går vidare på ett oavgjort resultat. Juventus säger sig vilja gå för seger så att de blir gruppetta, men detta ska man nog ta med en nypa salt. Jag tror knappast att italienarna kommer göra allt som står i deras makt för att vinna matchen, det tror jag inte. Däremot kommer de göra allt som står i deras makt för att inte förlora matchen.
Men det finns också en del saker som talar emot en behaglig "biscotto".
Ni känner till Chelseas ägare Roman Abramovich? Han är oligark, snuskigt rik och rör sig i en speciell krets.
Känner ni till Rinat Akhmetov? Han är oligark, ännu snuskigare rik och rör sig i en speciell krets.
Den här speciella kretsen är ju inte ett gäng som du eller jag skulle kunna beblanda oss med. Vi är inte riktigt på de grabbarnas nivå. Och nej, inte ens du som till vardags kliver runt bland Stureplansklubbar och vaskar dyr skumpa. Till och med du är så långt bort från denna krets att det är större chans att du blir den första människan på Mars än att du hänger en kväll med dessa killar.
Abramovichs krets och Akhmetovs krets är givetvis densamma. Det förstod ni ju.
Ni har säkert koll på att denne Akhmetov även är ägare av Shaktar Donetsk.
Jag vet faktiskt inte om jag behöver säga så mycket mer.
lördag 1 december 2012
Derby della Mole
Italiens äldsta derby är tillbaka efter 3,5 år. Det är slaget om Turin det handlar om. Juventus mot Torino. Överklass mot arbetarklass. Scudettoförsvarare mot nykomlingar. Mesta mästarna mot världens genom tiderna bästa klubblag.
Det sticker lite i ögonen det där ibland, "världens genom tiderna bästa klubblag". Det är klart att det är subjektivt och vi alla har egna åsikter i den frågan, men historiskt sett blir det väldigt svårt att argumentera emot det faktum att Torino en gång var överjävligt bra, även om det var länge sedan.
Torino har varit nere i B några säsonger nu, men i år har man visat att man har ett lag bra nog för Serie A. Organisationen runt klubben har inga problem att anpassa sig till högstaligan, det är ett som är säkert.
Visst att laget är lite profilfattigt i år, men man har ändå ett par tunga pjäser som är och fortsätter vara väldigt viktiga för de granatröda. Mittbacken och framtida storspelaren Ogbonna. De hårda mittfältarna Basha och Gazzi. Kvicke men ojämne Cerci. Målskytten Bianchi. Dessutom självklart tränare Ventura.
Ikväll ställs man dock mot seriesuveränen Juventus som lär vara rejält revanschsugna efter att ha kammat noll på San Siro förra helgen. Antonio Contes återkomst är nu bara en vecka bort, något som säkerligen kommer vara viktigt för zebrorna från norr. Chiellini återvänder troligtvis från sitt lilla skadeuppehåll, även om det inte är ristat i sten än. Han vill nog gärna spela, vilket många juventini säkert hoppas på eftersom det var han som gjorde matchens enda mål i det senaste derbyt lagen emellan.
Fabio Quagliarella lär vara en bit från startelvan nu igen efter hans utbrott mot Angelo Alessio förra helgen. Vad han sa är ännu oklart, men något gulligt var det inte. Inte det smartaste han kunde göra, den gode napolitanaren.
Det kommer som vanligt bli en het match, men den här gången är scenen en annan än tidigare. Täta Juventus Stadium kommer vara skådeplatsen för detta Derby della Mole, något som säkert kommer piska upp stämningen ännu mer än vad som var fallet på Delle Alpi eller Olimpico.
Om en timme drar det igång, jag behöver knappast påminna er om att inte missa det.
Det sticker lite i ögonen det där ibland, "världens genom tiderna bästa klubblag". Det är klart att det är subjektivt och vi alla har egna åsikter i den frågan, men historiskt sett blir det väldigt svårt att argumentera emot det faktum att Torino en gång var överjävligt bra, även om det var länge sedan.
Torino har varit nere i B några säsonger nu, men i år har man visat att man har ett lag bra nog för Serie A. Organisationen runt klubben har inga problem att anpassa sig till högstaligan, det är ett som är säkert.
Visst att laget är lite profilfattigt i år, men man har ändå ett par tunga pjäser som är och fortsätter vara väldigt viktiga för de granatröda. Mittbacken och framtida storspelaren Ogbonna. De hårda mittfältarna Basha och Gazzi. Kvicke men ojämne Cerci. Målskytten Bianchi. Dessutom självklart tränare Ventura.
Ikväll ställs man dock mot seriesuveränen Juventus som lär vara rejält revanschsugna efter att ha kammat noll på San Siro förra helgen. Antonio Contes återkomst är nu bara en vecka bort, något som säkerligen kommer vara viktigt för zebrorna från norr. Chiellini återvänder troligtvis från sitt lilla skadeuppehåll, även om det inte är ristat i sten än. Han vill nog gärna spela, vilket många juventini säkert hoppas på eftersom det var han som gjorde matchens enda mål i det senaste derbyt lagen emellan.
Fabio Quagliarella lär vara en bit från startelvan nu igen efter hans utbrott mot Angelo Alessio förra helgen. Vad han sa är ännu oklart, men något gulligt var det inte. Inte det smartaste han kunde göra, den gode napolitanaren.
Det kommer som vanligt bli en het match, men den här gången är scenen en annan än tidigare. Täta Juventus Stadium kommer vara skådeplatsen för detta Derby della Mole, något som säkert kommer piska upp stämningen ännu mer än vad som var fallet på Delle Alpi eller Olimpico.
Om en timme drar det igång, jag behöver knappast påminna er om att inte missa det.
fredag 30 november 2012
Mama mia, Daniele Orsato
Serie A kickade igång tidigare än vanligt den här helgen med en fredagsmatch nere på Sicilien mellan Catania och Juve-dödarna Milan. En match där Milan för en gångs skull gick in som favoriter, men där hemmalaget mer än gärna ville komma tillbaka och hitta tre poäng efter förra helgens derbyförlust.
Milan tog direkt tag i taktpinnen, men efter si sådär 10 minuter fick Catania en hörna efter en fin brytning av succépojken De Sciglio. Lodi slog den och förre Milan-bekantingen Nicola "Jesus" Legrottaglie kom helt fri och kunde nicka in den bakom en chanslös Amelia. Därefter tappade Milan matchen och resten av halvleken var inte mycket att se från något av lagen.
När den andra halvleken drog igång hade en person under pausen bestämt sig för att bli kvällens huvudperson. Domare Daniele Orsato visade efter bara någon minut ut Pablo Barrientos, vilket var korrekt, men därefter tog felbesluten över för herren i reflexväst.
Stephan El Shaarawys kvitteringsmål var superoffside. Strax därefter blev samme El Shaarawy fälld i straffområdet och fick en varning för filmning, något som var helt felaktigt. Senare blev Antonio Nocerino överkörd i straffområdet men inte heller då tyckte Orsato att det fanns någon anledning att peka på elvametaren.
Men det var ju inte slut där.
1-2-skytten Kevin-Prince Boateng tacklade en Catania-spelare bakifrån. Ett gult kort hade suttit på sin plats, för någon bra tackling var det inte. Orsato däremot halade genast fram det röda ur fickan och visade ut ghananen. Något som knappast ens Rolando Maran på Catania-bänken förstod.
Det här är alltså ett axplock av misstagen som herr Orsato bjöd på i den här matchen. Jag brukar vara den första som försvarar domarna, alla kan ju faktiskt göra misstag, det är människor det handlar om. Men nu förstår jag verkligen inte hur man som domare lyckas begå så många solklara fel gång efter annan. Känslan är att han förstod att han gjorde en miss i och med Milans kvittering, och därefter gjorde han allt för att betala tillbaka till hemmalaget, men allt blev bara väldigt fel.
Milan vann hur som helst matchen med 3-1 efter två mål av El Shaarawy och ett av Boateng. Milan imponerade inte särskilt, men man hade utan tvekan kunnat göra minst ett par mål till. El Shaarawy borde ha gjort tre, Robinho borde utan tvekan ha gjort ett (men vad trodde ni?) och Urby Emanuelson satte en i stolpen. Men den här gången räckte det ändå.
Allegri och Maran sa nog några väl valda om domaren till varandra efter att de skakat hand efter matchen. Ingen av de båda kan ha varit speciellt nöjda med insatsen, även om det var Catania som tog mest skada av Orsatos svårigheter.
Det kommer bli jobbigt ett tag framöver nu, Daniele. Jävligt jobbigt.
Milan tog direkt tag i taktpinnen, men efter si sådär 10 minuter fick Catania en hörna efter en fin brytning av succépojken De Sciglio. Lodi slog den och förre Milan-bekantingen Nicola "Jesus" Legrottaglie kom helt fri och kunde nicka in den bakom en chanslös Amelia. Därefter tappade Milan matchen och resten av halvleken var inte mycket att se från något av lagen.
När den andra halvleken drog igång hade en person under pausen bestämt sig för att bli kvällens huvudperson. Domare Daniele Orsato visade efter bara någon minut ut Pablo Barrientos, vilket var korrekt, men därefter tog felbesluten över för herren i reflexväst.
Stephan El Shaarawys kvitteringsmål var superoffside. Strax därefter blev samme El Shaarawy fälld i straffområdet och fick en varning för filmning, något som var helt felaktigt. Senare blev Antonio Nocerino överkörd i straffområdet men inte heller då tyckte Orsato att det fanns någon anledning att peka på elvametaren.
Men det var ju inte slut där.
1-2-skytten Kevin-Prince Boateng tacklade en Catania-spelare bakifrån. Ett gult kort hade suttit på sin plats, för någon bra tackling var det inte. Orsato däremot halade genast fram det röda ur fickan och visade ut ghananen. Något som knappast ens Rolando Maran på Catania-bänken förstod.
Det här är alltså ett axplock av misstagen som herr Orsato bjöd på i den här matchen. Jag brukar vara den första som försvarar domarna, alla kan ju faktiskt göra misstag, det är människor det handlar om. Men nu förstår jag verkligen inte hur man som domare lyckas begå så många solklara fel gång efter annan. Känslan är att han förstod att han gjorde en miss i och med Milans kvittering, och därefter gjorde han allt för att betala tillbaka till hemmalaget, men allt blev bara väldigt fel.
Milan vann hur som helst matchen med 3-1 efter två mål av El Shaarawy och ett av Boateng. Milan imponerade inte särskilt, men man hade utan tvekan kunnat göra minst ett par mål till. El Shaarawy borde ha gjort tre, Robinho borde utan tvekan ha gjort ett (men vad trodde ni?) och Urby Emanuelson satte en i stolpen. Men den här gången räckte det ändå.
Allegri och Maran sa nog några väl valda om domaren till varandra efter att de skakat hand efter matchen. Ingen av de båda kan ha varit speciellt nöjda med insatsen, även om det var Catania som tog mest skada av Orsatos svårigheter.
Det kommer bli jobbigt ett tag framöver nu, Daniele. Jävligt jobbigt.
lördag 24 november 2012
Onödigt att ljuga om det oundvikliga
Ännu en Serie A-helg är kommen, och i kväll kommer vi alla få njuta av ett ännu ett derby, den här gången på Sicilien mellan Palermo och Catania. En viktig match för Gasperinis Palermo som ligger i botten av tabellen. Vid ytterligare en förlust för de rosa kan det vara kört för Gasperini, vilket skulle betyda att Palermo sparkar sin andra tränare den här säsongen. Återstår att se om det går riktigt så långt.
I övrigt har det talats vitt och brett i Milano.
Silvio Berlusconi har i stort sett sagt adjö till Massimiliano Allgeri när han i en intervju med italiensk media förkunnat att man är med och slåss om Pep Guardiolas signatur. Den gamle premiärministern menar att Manchester City är deras största konkurrenter när det kommer till den spanske tränaren, och att det är engelsmännen som sitter i förarsätet eftersom vissa i ledningen har en vänskaplig relation med Guardiola.
Det känns som ett aningen udda valt tillfälle att klargöra att man letar ny tränare när Milan, efter förra helgens kryss på San Paolo och veckans avancemang i CL, i morgon kväll tar sig an suveräna Juventus hemma på San Siro. Allegri kan ju knappast vara helnöjd, även om han säkerligen är fullt medveten om att hans tid är kommen.
I den blåsvarta delen av Milano har sportchef Marco Branca gått ut och förklarat varför Wesley Sneijder än så länge inte är med i truppen trots att han är tillbaka i full träning. Enligt Branca beror detta på att klubben är i full gång att revidera holländarens kontrakt, ett kontrakt som ger honom €6 miljoner/säsong. Inter har ju som bekant skeppat iväg en del stora löneposter och nu verkar det mer eller mindre klart att även Sneijder kommer falla offer för den strikta lönepolicyn.
Branca menar att man håller på och pratar med Sneijder om att skala ner lönen, men det är väl knappast något som holländaren kommer acceptera eftersom han erbjuds ännu högre löner i klubbar som Anzhi, Manchester United och Manchester City. Så räkna kallt med att Sneijder lämnar Inter i januari. Jag tror nog att Inter kommer överleva, de har visat att de klarar sig fint även utan sitt gamla spelgeni.
I övrigt har det talats vitt och brett i Milano.
Silvio Berlusconi har i stort sett sagt adjö till Massimiliano Allgeri när han i en intervju med italiensk media förkunnat att man är med och slåss om Pep Guardiolas signatur. Den gamle premiärministern menar att Manchester City är deras största konkurrenter när det kommer till den spanske tränaren, och att det är engelsmännen som sitter i förarsätet eftersom vissa i ledningen har en vänskaplig relation med Guardiola.
Det känns som ett aningen udda valt tillfälle att klargöra att man letar ny tränare när Milan, efter förra helgens kryss på San Paolo och veckans avancemang i CL, i morgon kväll tar sig an suveräna Juventus hemma på San Siro. Allegri kan ju knappast vara helnöjd, även om han säkerligen är fullt medveten om att hans tid är kommen.
I den blåsvarta delen av Milano har sportchef Marco Branca gått ut och förklarat varför Wesley Sneijder än så länge inte är med i truppen trots att han är tillbaka i full träning. Enligt Branca beror detta på att klubben är i full gång att revidera holländarens kontrakt, ett kontrakt som ger honom €6 miljoner/säsong. Inter har ju som bekant skeppat iväg en del stora löneposter och nu verkar det mer eller mindre klart att även Sneijder kommer falla offer för den strikta lönepolicyn.
Branca menar att man håller på och pratar med Sneijder om att skala ner lönen, men det är väl knappast något som holländaren kommer acceptera eftersom han erbjuds ännu högre löner i klubbar som Anzhi, Manchester United och Manchester City. Så räkna kallt med att Sneijder lämnar Inter i januari. Jag tror nog att Inter kommer överleva, de har visat att de klarar sig fint även utan sitt gamla spelgeni.
torsdag 22 november 2012
Sälja Ibra - en bra affär
Milan är efter gårdagens seger borta mot Anderlecht klara för åttondelsfinal i Champions League, även om det under lång tid såg ut att sitta väldigt hårt inne. Mycket av dagen efter-kommentarerna har handlat om Philippe Mexés sagolika 2-0-mål, ett mål som konkurrerar ut hans före detta lagkamrat Zlatan Ibrahimovics mål från förra veckan i landskampen mot England. Fransmannens mål var mer tekniskt krävande, han hade uppvaktning från försvarare och målvakten stod i målet, inte 20 meter utanför. Inte för att Ibras mål inte var snyggt, det var djävulskt snyggt, men detta var snäppet värre.
Milan anno 12/13 handlar annars mest om en ung man som tagit detta tunga Milan på sina späda axlar och trimmade ögonbryn, och gjort det med den äran. Stephan El Shaarawy är redan nu en världsspelare, och han är nyligen fyllda 20.
Jag har personligen varit tveksam till hans förmåga efter att ha sett honom under förra säsongen, även om en del Youtube-klipp från utlåningsperioden i Padova sade annat. Nu har han dock växt in i kostymen och fått ett ansvar som väldigt få 20-åringar skulle klara av att axla. Jag vill påstå att det är detta ansvar som lett till att den unge italienaren nu blommat ut till årets största utropstecken i Serie A.
Förra säsongen fanns det en stor svensk anfallare som fick all uppmärksamhet riktad mot sig, och hans personlighet tog rätt stor plats även i omklädningsrummet och ute på Milanello. Det var helt enkelt ganska svårt för en yngling att ta plats, och varje gång man gjorde det ute på planen så riskerade man att få både en och två avhyvlingar och ett par, i uppgivenhet, utsträckta armar.
Missförstå mig rätt nu. Det är viktigt att ha rutinerade spelare som säger ifrån och som föregår med gott exempel gentemot ungdomarna, men ibland kan den attityd och personlighet som vissa spelare uppvisar hämma utblommande talanger.
Min gissning är att detta påverkade El Shaarawy under hans första år i Milan. Han har självklart växt som person och utvecklats som fotbollsspelare också, men utrymmet han nu får har säkerligen bidragit till de fina prestationer vi nu tar del av vecka ut och vecka in.
El Shaarawy sa själv i en intervju under sensommaren att det var ganska skönt att Ibra inte längre fanns med dem, att man slapp höra klagomål så fort man inte passade svensken.
Någon slags sanning finns det ju i det här, och jag tror som sagt att Ibras farväl har öppnat upp för El Shaarawy.
Många menar att Milan har inlett säsongen uselt på grund av att Ibrahimovic lämnade, att om han fortfarande hade funnits i klubben så skulle laget ha varit med uppe i toppen. Det tror inte jag en sekund på. Den svenske anfallaren bidrog med mängder av mål och ett starkt huvudspel, såväl offensivt som defensivt, men sanningen är att El Shaarawy i allra högsta grad matchar Ibras målskörd från förra säsongen. Det enda Milan rimligen borde sakna med Ibra är hans starka huvudspel och hans förmåga att ingjuta respekt i truppen, men jag köper inte att det är det som är skillnaden mellan en topplacering och en tolfteplacering. Dessutom lägger italienaren ner ett stenhårt arbete i defensiven.
Thiago Silva däremot, honom har de inte lyckats ersätta.
Det jag vill ha sagt är att Milans försäljning av Ibra var en bra affär. Kanske inte rent ekonomiskt då jag tycker att man borde ha kunnat fått en högre summa för en spelare av den kalibern, men man bytte bort en 31-årig svensk med skyhög lön mot en då 19-årig italienare med Milan-hjärta med betydligt lägre lön, och ändå får man i stort sett ut samma prestationer.
Jag kan inte få det till en dålig deal. Kan ni?
Och en sak till.
Han är bara 20 år, och ändå levererar han på det här sättet. Man kan ju fundera lite på vad som komma skall...
Milan anno 12/13 handlar annars mest om en ung man som tagit detta tunga Milan på sina späda axlar och trimmade ögonbryn, och gjort det med den äran. Stephan El Shaarawy är redan nu en världsspelare, och han är nyligen fyllda 20.
Jag har personligen varit tveksam till hans förmåga efter att ha sett honom under förra säsongen, även om en del Youtube-klipp från utlåningsperioden i Padova sade annat. Nu har han dock växt in i kostymen och fått ett ansvar som väldigt få 20-åringar skulle klara av att axla. Jag vill påstå att det är detta ansvar som lett till att den unge italienaren nu blommat ut till årets största utropstecken i Serie A.
Förra säsongen fanns det en stor svensk anfallare som fick all uppmärksamhet riktad mot sig, och hans personlighet tog rätt stor plats även i omklädningsrummet och ute på Milanello. Det var helt enkelt ganska svårt för en yngling att ta plats, och varje gång man gjorde det ute på planen så riskerade man att få både en och två avhyvlingar och ett par, i uppgivenhet, utsträckta armar.
Missförstå mig rätt nu. Det är viktigt att ha rutinerade spelare som säger ifrån och som föregår med gott exempel gentemot ungdomarna, men ibland kan den attityd och personlighet som vissa spelare uppvisar hämma utblommande talanger.
Min gissning är att detta påverkade El Shaarawy under hans första år i Milan. Han har självklart växt som person och utvecklats som fotbollsspelare också, men utrymmet han nu får har säkerligen bidragit till de fina prestationer vi nu tar del av vecka ut och vecka in.
El Shaarawy sa själv i en intervju under sensommaren att det var ganska skönt att Ibra inte längre fanns med dem, att man slapp höra klagomål så fort man inte passade svensken.
Någon slags sanning finns det ju i det här, och jag tror som sagt att Ibras farväl har öppnat upp för El Shaarawy.
Många menar att Milan har inlett säsongen uselt på grund av att Ibrahimovic lämnade, att om han fortfarande hade funnits i klubben så skulle laget ha varit med uppe i toppen. Det tror inte jag en sekund på. Den svenske anfallaren bidrog med mängder av mål och ett starkt huvudspel, såväl offensivt som defensivt, men sanningen är att El Shaarawy i allra högsta grad matchar Ibras målskörd från förra säsongen. Det enda Milan rimligen borde sakna med Ibra är hans starka huvudspel och hans förmåga att ingjuta respekt i truppen, men jag köper inte att det är det som är skillnaden mellan en topplacering och en tolfteplacering. Dessutom lägger italienaren ner ett stenhårt arbete i defensiven.
Thiago Silva däremot, honom har de inte lyckats ersätta.
Det jag vill ha sagt är att Milans försäljning av Ibra var en bra affär. Kanske inte rent ekonomiskt då jag tycker att man borde ha kunnat fått en högre summa för en spelare av den kalibern, men man bytte bort en 31-årig svensk med skyhög lön mot en då 19-årig italienare med Milan-hjärta med betydligt lägre lön, och ändå får man i stort sett ut samma prestationer.
Jag kan inte få det till en dålig deal. Kan ni?
Och en sak till.
Han är bara 20 år, och ändå levererar han på det här sättet. Man kan ju fundera lite på vad som komma skall...
onsdag 21 november 2012
Officiella startelvor: Anderlecht-Milan
Så ställer lagen upp i kvällens match på Vanden Stock Stadium i Bryssel:
Anderlecht: Proto, Deschacht, Nuytinck, Kouyate, Biglia; Kljestan, Praet, Gillet, Jovanovic; Mbokani, Bruno
Bänk: Kaminski, Safari, Wasilewski, Canesin, Kanu, Yakovenko, De Sutter
Milan: Abbiati; De Sciglio, Mexes, Yepes, Constant; De Jong, Montolivo, Nocerino; Boateng, Bojan, El Shaarawy
Bänk: Amelia, Zapata, Flamini, Emanuelson, Robinho, Pato, Pazzini
(Källa: uefa.com)
Anderlecht: Proto, Deschacht, Nuytinck, Kouyate, Biglia; Kljestan, Praet, Gillet, Jovanovic; Mbokani, Bruno
Bänk: Kaminski, Safari, Wasilewski, Canesin, Kanu, Yakovenko, De Sutter
Milan: Abbiati; De Sciglio, Mexes, Yepes, Constant; De Jong, Montolivo, Nocerino; Boateng, Bojan, El Shaarawy
Bänk: Amelia, Zapata, Flamini, Emanuelson, Robinho, Pato, Pazzini
(Källa: uefa.com)
Vinst eller magplask?
Efter Juventus imponerande seger igår som skickade Roberto Di Matteo med huvudet före ut från Chelsea är det i kväll dags för Italiens andra CL-lag att försöka besegra sin motståndare. Milan har begett sig till Belgien för ett möte med Anderlecht, ett möte som mycket väl kan avgöra vilka som går vidare till åttondelen och vilka som inte gör det.
Ettan Malaga är redan klar för avancemang tack vare sina tio inspelade poäng, och de sparkar strax igång en match i St. Petersburg mot gruppjumbon Zenit. Skulle ryssarna vinna den matchen är gruppen fortfarande vidöppen inför sista omgången, oberoende av resultatet i Belgien.
Men klart är att laget som lyckas plocka hem en seger på Vanden Stock Stadium i Bryssel ligger i pole inför den sista omgången. Och skulle det vara så att Zenit torskar i kväll, ja då kan Milan säkra avancemang redan denna höstkväll.
Enligt Gazzettan funderar Allegri på att starta med Kevin-Prince Boateng (!) på topp i nr. 9-rollen. Det låter i mina öron helt osannolikt. För det första har Boateng ingenting att göra på den position klubben gjort till hans under den här säsongen, som trequartista. Boateng ska spela mezzala, inget annat. Och vad skulle han kunna tillföra i en renodlad anfallsroll? Hans avslut är ju bra? Nej, de brukar landa på tredje ring på San Siro. Han är bra som target player? Nja, han är väl inte det. Visst, om motståndare är rädda för att gå nära en hårt tatuerad gamnacke med en ananas på huvudet så har han en fördel, men annars inte. Men han är ju i alla fall bra i djupled? Fast det är han ju inte heller. Han är en hårt arbetande mittfältare, ingenting annat, och det borde till och med en tränare från Livorno förstå.
Som bekant är så har Allegri spelat med olika backlinjer i varenda (!) match hittills den här säsongen. Varenda en. Ska vi tro Gazzettan så kommer den trenden hålla i sig, eller vad sägs om De Sciglio, Mexes, Yepes och Emanuelson?
Allegri har vägrat spela Emanuelson på en för honom fullt logisk vänsterbacksplats under den här säsongen när det utan tvekan funnits behov för honom där, men nu är han helt plötsligt inne på den linje som många milanisti var inne på redan inför säsongen. Det känns som att Emanuelson kan göra det bra där, men kom ihåg att Constant gjort ett par bra matcher nu den senaste tiden. Varför petas han? Hur motiveras det för honom?
El Shaarawy är i alla fall med från start, och det är ju alltid positivt.
Anderlecht då?
Ja, jag skulle ljuga om jag sa att jag har bra koll på dem, men jag vet åtminstone att de är inne i en bra period i ligan och om de nu kunde kryssa på San Siro så ser jag ingen anledning till varför de inte skulle kunna göra detsamma idag, om inte bättre.
Håll ett öga på unge Dennis Praet. Han är född -94 och är en offensiv mittfältare med fina fötter. Ha också koll på den starke kongolesen Dieumerci (vilket jävla namn!) Mbokani längst fram. Han var bra i första mötet lagen emellan och jag skulle inte vara oäven till ett spel på honom som målskytt om jag var lagd åt det hållet.
Så är det mina damer och herrar, vänner och bekanta. Kommer Milan fixa det här? Är de lite på uppgång efter helgens upphämtning i Neapel? Eller blir det fiasko, magplask och akut krisläge på en och samma gång?
Tänk, ni kanske kan undvara 5 sekunder av era liv och kommentera vad ni tror och hoppas på? Bra.
Jo, just ja!
En sak till...
Dieumerci.
För er som valde tyska eller spanska istället för franska på högstadiet (jag är en av er, lugn). Vad betyder Dieu?
Gud.
Vad betyder merci?
Ja, det vet ni i alla fall.
Jag skulle inte bli förvånad om herr Mbokani efter kvällens match brister ut i ett "Tack Gud!" efter att ha slagit tillbaka stora, mäktiga Milan hemma på Constant Vanden Stock Stadium.
tisdag 20 november 2012
Ödets match för La Vecchia Signora
Ikväll är det i stort sett vinna eller försvinna för Juventus i säsongens upplaga av Champions League. Efter några år utanför det allra finaste av fotbollsrum tog sig Juve tillbaka efter förra säsongens imponerande scudetto-seger. När lottningen av CL-grupperna genomfördes var det nog inte alltför många juventini som rynkade på ögonbrynen åt den grupp man till slut hamnade i, även om den inte på något sätt var en walk in the park.
Shaktar Donetsk, Chelsea och Nordsjälland har bjudit upp till bra motstånd för ett Juventus som än så länge inte förlorat en enda match i CL. Tyvärr räcker det dock inte att kryssa sig igenom ett gruppspel, man behöver de där viktiga trepoängarna mer än något annat. Juve inledde med tre raka kryss, och det var inte förrän i förra omgången mot danska Nordsjälland som man lyckades ta sin första seger.
Nu är gruppen väldigt jämn, med Shaktar och Chelsea på sju poäng vardera, medan Juve skuggar med sina sex.
För Juventus väntar nu de två topplagen i de två sista omgångarna och man behöver inte ha ett mvg i matematikbetyg i bagaget för att inse att kvällens match mot Chelsea gäller allt. Säsongens CL-spel ställs på sin spets i kväll på Juventus Stadium i Turin i en match där Juventus logiskt sett behöver vinna för att ha en reell chans på avancemang från gruppspelet.
För det är ju så att både Shaktar och Chelsea i sina återstående två matcher har danska Nordsjälland kvar, och hur naiv man än är så kan man inte tro på något annat än tre poäng för de två gruppledarna. Så efter kvällens omgång kan vi räkna in tio färska poäng för ukrainarna, och Chelsea kommer som minst komma upp i samma summa. Detta innebär att Juventus måste ta sig förbi Chelsea i tabellen i kvällens match, och det kan man som bekant bara göra genom att besegra engelsmännen.
Är det möjligt då?
Det är väl självklart att det är möjligt. Chelsea är inne i en svag period med flera matcher på rad utan en trepoängare, och dessutom saknar man sin store ledare John Terry. Juventus i sin tur är inne i en sisådär-period där resultaten inte riktigt blir de önskade, men helgens match mot Lazio visade ändå på ett Juve som fått spelet att fungera, återigen. Och La Vecchia Signora saknar inga nyckelspelare.
Däremot är jag rädd, om vi ser det från ett calcio-perspektiv, att Chelseas offensiv med Oscar, Mata och Hazard kan ställa till med en hel del bekymmer. Det är en offensiv som Juventus inte kan mäta sig med. Däremot har Juve ett lagspel som slår Roberto Di Matteos mannar på fingrarna, och det är detta man får förlita sig till i kvällens match.
Sen finns ju Andrea Pirlo.
Ja, mina vänner, vad tror vi om kvällens ödesmatch mot de regerande mästarna? Ska Juve lyckas krångla sig ur det här spindelnätet eller får man redan i kväll hälsa hem? Personligen tror jag på ett kryss, och då kan Chelsea-spelarna sätta sig på flyget hem till London med ett stort leende på läpparna och ett CL-avancemang i bakfickan.
Probabili formazioni:
Juventus: Buffon; Barzagli, Bonucci, Chiellini; Lichtsteiner, Vidal, Pirlo, Marchisio, Asamoah; Quagliarella, Vucinic
Bänk: Storari, Lucio, Pogba, Isla, Giaccherini, Matri, Giovinco
Chelsea: Cech; Ivanovic, Luiz, Cahill, Cole; Ramires, Mikel; Mata, Oscar, Hazard; Torres
Bänk: Turnbull, Azpilicueta, Marin, Bertrand, Moses, Romeu, Sturridge
Shaktar Donetsk, Chelsea och Nordsjälland har bjudit upp till bra motstånd för ett Juventus som än så länge inte förlorat en enda match i CL. Tyvärr räcker det dock inte att kryssa sig igenom ett gruppspel, man behöver de där viktiga trepoängarna mer än något annat. Juve inledde med tre raka kryss, och det var inte förrän i förra omgången mot danska Nordsjälland som man lyckades ta sin första seger.
Nu är gruppen väldigt jämn, med Shaktar och Chelsea på sju poäng vardera, medan Juve skuggar med sina sex.
För Juventus väntar nu de två topplagen i de två sista omgångarna och man behöver inte ha ett mvg i matematikbetyg i bagaget för att inse att kvällens match mot Chelsea gäller allt. Säsongens CL-spel ställs på sin spets i kväll på Juventus Stadium i Turin i en match där Juventus logiskt sett behöver vinna för att ha en reell chans på avancemang från gruppspelet.
För det är ju så att både Shaktar och Chelsea i sina återstående två matcher har danska Nordsjälland kvar, och hur naiv man än är så kan man inte tro på något annat än tre poäng för de två gruppledarna. Så efter kvällens omgång kan vi räkna in tio färska poäng för ukrainarna, och Chelsea kommer som minst komma upp i samma summa. Detta innebär att Juventus måste ta sig förbi Chelsea i tabellen i kvällens match, och det kan man som bekant bara göra genom att besegra engelsmännen.
Är det möjligt då?
Det är väl självklart att det är möjligt. Chelsea är inne i en svag period med flera matcher på rad utan en trepoängare, och dessutom saknar man sin store ledare John Terry. Juventus i sin tur är inne i en sisådär-period där resultaten inte riktigt blir de önskade, men helgens match mot Lazio visade ändå på ett Juve som fått spelet att fungera, återigen. Och La Vecchia Signora saknar inga nyckelspelare.
Däremot är jag rädd, om vi ser det från ett calcio-perspektiv, att Chelseas offensiv med Oscar, Mata och Hazard kan ställa till med en hel del bekymmer. Det är en offensiv som Juventus inte kan mäta sig med. Däremot har Juve ett lagspel som slår Roberto Di Matteos mannar på fingrarna, och det är detta man får förlita sig till i kvällens match.
Sen finns ju Andrea Pirlo.
Ja, mina vänner, vad tror vi om kvällens ödesmatch mot de regerande mästarna? Ska Juve lyckas krångla sig ur det här spindelnätet eller får man redan i kväll hälsa hem? Personligen tror jag på ett kryss, och då kan Chelsea-spelarna sätta sig på flyget hem till London med ett stort leende på läpparna och ett CL-avancemang i bakfickan.
Probabili formazioni:
Juventus: Buffon; Barzagli, Bonucci, Chiellini; Lichtsteiner, Vidal, Pirlo, Marchisio, Asamoah; Quagliarella, Vucinic
Bänk: Storari, Lucio, Pogba, Isla, Giaccherini, Matri, Giovinco
Chelsea: Cech; Ivanovic, Luiz, Cahill, Cole; Ramires, Mikel; Mata, Oscar, Hazard; Torres
Bänk: Turnbull, Azpilicueta, Marin, Bertrand, Moses, Romeu, Sturridge
måndag 19 november 2012
Officiella startelvor: Roma-Torino
Roma tar sig an ett Torino som ligger tre poäng bakomi giallorossi i tabellen. För Torino återvänder livsviktiga Angelo Ogbonna till de centrala delarna av de vinrödas försvarslinje. Romarna i sin tur saknar sin viktigaste spelare, även om han för tillfället inte spelar som en sådan, Daniele De Rossi.
Vad tror ni kära vänner? Tar Roma en livsnödvändig seger eller ska Zeman få börja se sig om över axeln efter matchens slut? Jag lutar mot ett kryss, om inte Lamela och Osvaldo bjuder upp till show.
Roma: 13 Goicoechea; 42 Balzaretti, 3 Marquinhos, 5 Castan, 23 Piris; 15 Pjanic, 48 Florenzi; 4 Bradley; 8 Lamela, 9 Osvaldo, 10 Totti.
Bänk: 1 Lobont, 11 Taddei, 27 Dodò, 46 Romagnoli, 47 Lucca, 20 Perrotta, 7 Marquinho, 17 Lopez, 22 Destro, 26 Tallo.
Bänk: 23 Gomis, 5 Di Cesare, 2 Rodriguez, 31 Agostini, 4 Basha, 86 Birsa, 77 Verdi, 93 Diop, 10 Sgrigna.
söndag 18 november 2012
Samp tog revansch
Ja, Ciro Immobile lyckades göra mål, men vad hjälpte det när Sampdoria klämde in tre baljor på ett kokande Marassi. I och med den starka insatsen från i blucerchiatis sida kunde de ta revansch för förlusten som skickade ner dem till Serie B för 18 månader sedan.
Ciro Ferrara sitter nu ganska säkert på sin bänk under en tid framöver, medan Gigi Del Neri får det svårare att övertyga den hetlevrade Enrico Preziosi om att behålla sin plats på Genoas tränarbänk.
Det var Andrea Poli som inledde målskyttet efter att han tagit emot ett stenhårt skott och sedan placerat in bollen bakom en chanslös Sebastian Frey. 2-0-målet var det dock en Genoa-spelare som stod för. Cesare Bovo styrde snöpligt in ett Sampdoria-inlägg och där kändes det troligtvis väldigt tungt att vara en supporter av i rossoblu.
I andra halvlek tog Genoa över lite mer efter att i första ha varit näst intill helt utspelade, och det var just Immobile som stod för reduceringen efter att Juan Vargas i läget före skulle haft straff. Just Vargas hade med ungefär 10 minuter kvar chansen att rädda en poäng åt Genoa, men peruanen lyckades inte träffa mål.
Istället lyckades den unge Mauro Icardi punktera matchen efter att ha blivit fint framspelad av inhoppande Tissone. Icardi hade tidigare under matchen missat alldeles för många chanser, men 19-åringen fick till slut utdelning och han var utan tvekan värd den kröningen på en härlig Samp-kväll.
Vi får se hur det går med Gigi Del Neri nu, möjligtvis går han samma öde till mötes som Pescaras Giovanni Stroppa som idag lämnade sitt uppdrag efter en tung förlust mot bottenkollegan Siena.
Samp-fansen sjunger vidare ut i natten, och de gör det välförtjänt.
Ciro Ferrara sitter nu ganska säkert på sin bänk under en tid framöver, medan Gigi Del Neri får det svårare att övertyga den hetlevrade Enrico Preziosi om att behålla sin plats på Genoas tränarbänk.
Det var Andrea Poli som inledde målskyttet efter att han tagit emot ett stenhårt skott och sedan placerat in bollen bakom en chanslös Sebastian Frey. 2-0-målet var det dock en Genoa-spelare som stod för. Cesare Bovo styrde snöpligt in ett Sampdoria-inlägg och där kändes det troligtvis väldigt tungt att vara en supporter av i rossoblu.
I andra halvlek tog Genoa över lite mer efter att i första ha varit näst intill helt utspelade, och det var just Immobile som stod för reduceringen efter att Juan Vargas i läget före skulle haft straff. Just Vargas hade med ungefär 10 minuter kvar chansen att rädda en poäng åt Genoa, men peruanen lyckades inte träffa mål.
Istället lyckades den unge Mauro Icardi punktera matchen efter att ha blivit fint framspelad av inhoppande Tissone. Icardi hade tidigare under matchen missat alldeles för många chanser, men 19-åringen fick till slut utdelning och han var utan tvekan värd den kröningen på en härlig Samp-kväll.
Vi får se hur det går med Gigi Del Neri nu, möjligtvis går han samma öde till mötes som Pescaras Giovanni Stroppa som idag lämnade sitt uppdrag efter en tung förlust mot bottenkollegan Siena.
Samp-fansen sjunger vidare ut i natten, och de gör det välförtjänt.
Torre della Lanterna
Ni känner väl till den stora lanternan som står så majestätiskt välkomnande i Genuas hamn? Det är den som står på spel ikväll, när stadens två lag drabbar samman i ett derby som många gånger är lika hett som motsvarande stadsderbyn i Milano och Rom.
Det är två sargade lag, rånade på allt självförtroende de gick in i säsongen med som i kväll ställer upp till föreställning på täta Marassi i stadens centrala delar.
Genoa har fem raka förluster på resultatlistan och Gigi Del Neri har en del att fundera på om han ska överleva den här säsongen med Preziosi som president. Skadan på Marco Borriello har visat sig dyrbar, återstår att se om Ciro Immobile lyckas hitta målet i kväll för att lätta på misären hos i rossoblu. Sampdoria har det dock ännu värre då de ståtar med hela sju förluster på raken efter en säsongsinledning som faktiskt var ganska imponerande. Jag skrev för någon vecka sedan att tränare Ciro Ferrara skulle få sparken, men det har han än så länge inte fått. Däremot tror jag inte att han överlever om det blir en till förlust i kvällens match mot ärkerivalen.
Senast lagen möttes var för ett och ett halvt år sen, i maj 2011, när Genoa slog Samp i en match som innebar att i blucerchiati relegerades till Serie B. Efter den matchen anordnade Genoas supportrar en fiktiv begravning för sina rivaler, något som eskalerat rivaliteten mellan de båda klubbarna.
Genoa är som bekant Italiens äldsta klubb medan Sampdoria istället är en av de yngre klubbarna i det italienska professionella seriesystemet. Vi får se vilken av de två klubbarna som får agera storebror efter kvällens omgång på ett fullsatt Marassi.
Vilka får lov att kalla sig herrar av Torre della Lanterna under de kommande månaderna?
Från Lega Pro till A
Det finns vissa spelare som man verkligen önskar att det ska gå bra för, vilken nivå det än handlar om. I en av dagens Serie A-matcher var en sådan spelare i allra högsta grad inblandad.
För två säsonger sedan spelade denna spelare i Lega Pro Prima Divisione, den tredje högsta ligan i Italien. Idag höll samme spelare på att sänka Inter på Giuseppe Meazza inför en publik som efter gårdagens Juve-kryss än mer började längta efter den söta scudetto-smaken.
Marco Sau har på två säsonger klättrat från Lega Pro där han med Zdenek Zemans Foggia gjorde 20 mål, via Serie B tillsammans med lagkamraterna i Juve Stabia där Sau stod för 21 mål, ända fram till Serie A där den korte 25-åringen fram till idag hade gjort två mål i Cagliari-tröjan.
I dagens möte med Inter fördubblade den 171 centimeter långe anfallaren sin målskörd i A efter att ha gjort bortalagets båda mål i 2-2-matchen i ett höstigt Milano. Det första målet var ett klassavslut efter ett delikat förarbete av en annan liten snidare, Andrea Cossu. Sau dök fram vid bortre stolpen och stötte in inlägget på ett tillslag bakom en chanslös men storspelande Samir Handanovic.
Vid det andra målet var han iskall framför mål efter att det uppstått kalabalik framför den slovenske målvakten efter en cykelspark signerad Pinilla som träffade stolpen och studsade rakt ut i gapet på Sau. Han visade instinkter värdiga en riktig målskytt och han lär bli viktig för Cagliari i deras strid för en bra placering i årets Serie A.
Tyvärr för Cagliaris del så räckte inte Saus två mål till mer än en poäng efter att Davide Astori med bara minuter kvar av matchen stötte in bollen i eget mål, och därmed skrevs slutresultatet till 2-2.
Att kliva från Lega Pro till A på två säsonger är riktigt imponerande, och jag blir inte alls förvånad om Marco Sau avslutar säsongen med att ha gjort över 10 mål.
En sak är jag i alla fall säker på. Jag kommer följa honom med stort intresse och jag hoppas verkligen att han lyckas även i A, det är han värd.
För två säsonger sedan spelade denna spelare i Lega Pro Prima Divisione, den tredje högsta ligan i Italien. Idag höll samme spelare på att sänka Inter på Giuseppe Meazza inför en publik som efter gårdagens Juve-kryss än mer började längta efter den söta scudetto-smaken.
Marco Sau har på två säsonger klättrat från Lega Pro där han med Zdenek Zemans Foggia gjorde 20 mål, via Serie B tillsammans med lagkamraterna i Juve Stabia där Sau stod för 21 mål, ända fram till Serie A där den korte 25-åringen fram till idag hade gjort två mål i Cagliari-tröjan.
I dagens möte med Inter fördubblade den 171 centimeter långe anfallaren sin målskörd i A efter att ha gjort bortalagets båda mål i 2-2-matchen i ett höstigt Milano. Det första målet var ett klassavslut efter ett delikat förarbete av en annan liten snidare, Andrea Cossu. Sau dök fram vid bortre stolpen och stötte in inlägget på ett tillslag bakom en chanslös men storspelande Samir Handanovic.
Vid det andra målet var han iskall framför mål efter att det uppstått kalabalik framför den slovenske målvakten efter en cykelspark signerad Pinilla som träffade stolpen och studsade rakt ut i gapet på Sau. Han visade instinkter värdiga en riktig målskytt och han lär bli viktig för Cagliari i deras strid för en bra placering i årets Serie A.
Tyvärr för Cagliaris del så räckte inte Saus två mål till mer än en poäng efter att Davide Astori med bara minuter kvar av matchen stötte in bollen i eget mål, och därmed skrevs slutresultatet till 2-2.
Att kliva från Lega Pro till A på två säsonger är riktigt imponerande, och jag blir inte alls förvånad om Marco Sau avslutar säsongen med att ha gjort över 10 mål.
En sak är jag i alla fall säker på. Jag kommer följa honom med stort intresse och jag hoppas verkligen att han lyckas även i A, det är han värd.
fredag 9 november 2012
"Jag har mycket kött kvar att äta"
Italiens kanske mest lovande målvakt inför framtiden, Pescaras Mattia Perin, har i en intervju med Gazzetta dello Sport bjudit på en rejäl dos självkritik. Det spekuleras för fullt i Italien om vilken storklubb som ska snappa upp den blivande 20-åringen, med Milan som främsta kandidat. Adriano Galliani har uttalat sig positivt om ynglingen och en sådan övergång känns inte alls omöjlig.
Perin själv är dock inne på helt andra tankar:
"Jag har mycket kött kvar att äta. Italiensk fotboll ligger för mig på den absoluta toppen, men jag tror inte att jag skulle vara redo att spela för en storklubb än. Jag behöver växa."
Det har inte bara talats om storklubbar för Perins del, även Gli Azzurri har varit på tapeten. Många anser att man bör slussa in Pescaras målvakt i landslaget inför VM 2014, men även i denna fråga har ynglingen starka åsikter:
"Ja, efter Gigi Buffon, Morgan De Sanctis, Emiliano Viviano, Salvatore Sirigu, Andrea Consigli och resten av gänget skulle jag kunna vara tiondevalet. De skulle inte ens känna igen mig om jag dök upp. Vem då? Perini?"
Man kan ju minst sagt säga att unge Perin tar i för kung och fosterland när han är så här kritisk mot sig själv. Visst, det kanske är lite väl tidigt att spekulera kring en plats i Azzurri, men jag tror inte han skulle göra bort sig i någon av de stora klubbarna. Han är ju inte sämre än Abbiati, om vi säger så.
Återstår att se var Genoa-ägde Perin hamnar. Just att han tillhör Genoa talar väl lite extra för att han ska hamna i en rödsvart klubb i norra Italien tillslut.
(Källa: La Gazzetta dello Sport, Football Italia)
Perin själv är dock inne på helt andra tankar:
"Jag har mycket kött kvar att äta. Italiensk fotboll ligger för mig på den absoluta toppen, men jag tror inte att jag skulle vara redo att spela för en storklubb än. Jag behöver växa."
Det har inte bara talats om storklubbar för Perins del, även Gli Azzurri har varit på tapeten. Många anser att man bör slussa in Pescaras målvakt i landslaget inför VM 2014, men även i denna fråga har ynglingen starka åsikter:
"Ja, efter Gigi Buffon, Morgan De Sanctis, Emiliano Viviano, Salvatore Sirigu, Andrea Consigli och resten av gänget skulle jag kunna vara tiondevalet. De skulle inte ens känna igen mig om jag dök upp. Vem då? Perini?"
Man kan ju minst sagt säga att unge Perin tar i för kung och fosterland när han är så här kritisk mot sig själv. Visst, det kanske är lite väl tidigt att spekulera kring en plats i Azzurri, men jag tror inte han skulle göra bort sig i någon av de stora klubbarna. Han är ju inte sämre än Abbiati, om vi säger så.
Återstår att se var Genoa-ägde Perin hamnar. Just att han tillhör Genoa talar väl lite extra för att han ska hamna i en rödsvart klubb i norra Italien tillslut.
(Källa: La Gazzetta dello Sport, Football Italia)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)